Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Vi har alla våra comfort zones som vi känner oss bekväma att spela i. För mig är det när djävulskt, hopplöst och nattsvart. När det blir roligt eller romantiskt så är det känslolägen som jag är betydligt mer ovan med, vilket genast gör mig mer tillbakadragen och försiktig.
Men jag tror det är bra att våga utmana sig själv emellanåt och testa på nya och skrämmande saker. Det hjälper oss att lära sig saker om vår egen spelstil.
Ikväll spelade jag in podd med Sanna Valapuro Och hon fick mig att gråta - på ett bra sätt. Då vi spelar in vpra små uppvärmningsscenarion så utgår vi båda från små till inga förberedelser, samtidigt som vi tillåter oss pröva på nya grejer. Denna gång gjorde vi ett nedslag i en genre jag inte alls rört mig i tidigare: romantik. Ingen skräck, ingen övernaturlighet, inga kryckor. Bara känslor.
Det var oerhört skrämmande, men samtidigt väldigt givande att testa på något som är så oerhört mycket utanför ens egen comfort zone. Det är också ett skäl till varför jag uppskattar Sannaäventyret så mycket. Det pushar mina gränser som spelledare och hjälper mig att utvecklas, samtidigt som det är helt okej att misslyckas då det bara är en kort sessions spel.
Brukar du utmana dig själv och gå utanför din comfort zone? Vad är dina erfarenheter av det? Hur har du utvecklats av det?
Men jag tror det är bra att våga utmana sig själv emellanåt och testa på nya och skrämmande saker. Det hjälper oss att lära sig saker om vår egen spelstil.
Ikväll spelade jag in podd med Sanna Valapuro Och hon fick mig att gråta - på ett bra sätt. Då vi spelar in vpra små uppvärmningsscenarion så utgår vi båda från små till inga förberedelser, samtidigt som vi tillåter oss pröva på nya grejer. Denna gång gjorde vi ett nedslag i en genre jag inte alls rört mig i tidigare: romantik. Ingen skräck, ingen övernaturlighet, inga kryckor. Bara känslor.
Det var oerhört skrämmande, men samtidigt väldigt givande att testa på något som är så oerhört mycket utanför ens egen comfort zone. Det är också ett skäl till varför jag uppskattar Sannaäventyret så mycket. Det pushar mina gränser som spelledare och hjälper mig att utvecklas, samtidigt som det är helt okej att misslyckas då det bara är en kort sessions spel.
Brukar du utmana dig själv och gå utanför din comfort zone? Vad är dina erfarenheter av det? Hur har du utvecklats av det?