Hur utmanar du din comfort zone?

[Robert Jonsson]

Vi har alla våra comfort zones som vi känner oss bekväma att spela i. För mig är det när djävulskt, hopplöst och nattsvart. När det blir roligt eller romantiskt så är det känslolägen som jag är betydligt mer ovan med, vilket genast gör mig mer tillbakadragen och försiktig.

Men jag tror det är bra att våga utmana sig själv emellanåt och testa på nya och skrämmande saker. Det hjälper oss att lära sig saker om vår egen spelstil.

Ikväll spelade jag in podd med Sanna Valapuro Och hon fick mig att gråta - på ett bra sätt. Då vi spelar in vpra små uppvärmningsscenarion så utgår vi båda från små till inga förberedelser, samtidigt som vi tillåter oss pröva på nya grejer. Denna gång gjorde vi ett nedslag i en genre jag inte alls rört mig i tidigare: romantik. Ingen skräck, ingen övernaturlighet, inga kryckor. Bara känslor.

Det var oerhört skrämmande, men samtidigt väldigt givande att testa på något som är så oerhört mycket utanför ens egen comfort zone. Det är också ett skäl till varför jag uppskattar Sannaäventyret så mycket. Det pushar mina gränser som spelledare och hjälper mig att utvecklas, samtidigt som det är helt okej att misslyckas då det bara är en kort sessions spel.

Brukar du utmana dig själv och gå utanför din comfort zone? Vad är dina erfarenheter av det? Hur har du utvecklats av det?

 

[Henke]

Tycker det där är lite klurigt. Rollspel spelar man ju för att man skall ha roligt och där tror jag det för många ingår att känna sig bekväm. Att vandra iväg utanför komfortzonen skulle jag tro känns fel för många.

Jag brukar ändå försöka utmana spelarna ibland. Någon romantik har det väl egentligen inte blivit i någon större utsträckning (som mest någon hastig affär med hierodulen Cupria i Kristalltjuren/Konfluxsviten).

Jag skulle önska att man hade mer tid till att utforska det där. Gärna t.ex. att borra i en karaktär med annan politisk ideologi, religiös tro eller kulturella yttringar än en själv för att försöka öka förståelse kring hur andra människor resonerar/agerar.

 

[Robert Jonsson]

Så är det förstås också!

Men jag spelar ju inte rollspel för att ha roligt - det var en insikt som @krank gav mig för många år sedan. Vill jag ha roligt finns det massa andra saker jag kan göra istället för att få den upplevelsen. Jag spelar rollspel för att få "känna" saker - förnedrelsen av att helt blivit vilseledd och förådd av sin bästa vän, att få känna mig smart då jag löser ett stort mysterium lite före någon annan eller uppfylls av en helig vrede då någon gör illa min partner.

Spelar man för att känna saker så är det ju en naturlig del av att ständigt utmana sig själv, så det kommer mycket av sig själv då. Spelar du bara för att hänga med kompisarna och ha roligt är det ju inte lika naturligt.

 

[Björn den gode]

Vet inte om mitt svar är off-topic då det inte direkt handlar om Bortom men jag kan nog säga att jag gjort det här oerhört mycket, det är förstås svårt att säga hur mycket som har haft med rollspel att göra och hur mycket som bara handlat om att växa upp men jag tror nog ändå att rollspel och kanske framförallt lajv har hjälpt mig till att utöka min comfort zone i det sociala från att vara typ "prata med folk jag redan känner och folk som är väldigt inne på samma specialintresse" till att inte bli nervös i princip några sociala sammanhang och gjort allt från att stå på scen för några hundra personer och hålla föredrag till att skryta om mig själv som en del av en ansökning till en amerikansk internutbildning. Om något så är nog min comfort zone kanske lite onödigt stor och jag känner mig lite ibland som han som började med teater för att bota sin scenrädsla, gick vidare till impro när det kändes för tryggt och sen hamnade i musikal-impro och började undra hur man nu skulle kunna toppa det.

Mitt "trick" har nog nästan alltid varit det samma, att utmana min comfort zone tillsammans med folk där den grejen inte utmanar deras comfort zone eller i vart fall inte lika mycket. Det oavsett om det gällde att spela militäriskt/våldsamt då jag helt enkelt hoppade på en militärkampanj i aliensvärlden till att gå på möten (vampirelajv), bada naken (fantasylajv), gråta eller spela romantik eller vad det nu kan vara. Genom att först göra det med folk som inte alls tyckte det var något konstigt så kunde jag själv bli bekväm med det och sen efter ett tag vara en av dom där som inte tyckte det var något konstigt.

Om dessa människor inte finns tillgängliga så är mitt andra trick att ha tydliga "förväntningar". För att bli bekväm med att spela amerikansk super natural high school romans så är det superbra om Monster Hearts ligger på bordet, för då vet vi att det är det det handlar om. Vill vi ha med sexscener så är det jättebra om vi sagt det innan och i just monster hearts så tror jag vi använde regeln från Bacanal (eller nåt sånt) att gå så långt som man var bekväm med och sen säga en sak till. Ibland så kan man känna att just eftersom det är utanför ens comfort zone så är det bättre att ha det lite öppet "vi spelar den här relationen och det skulle kunna utveckla sig till kärlek men också bara stanna att vi är vänner" så blir jag mycket mer obekväm att ta steget att leda in på det kärlek (eller ok brukade bli) eftersom det då ändå är ett socialt steg man måste ta, men om utgångspunkten är "de här rollerna har en kärleksrelation, men om det inte fungerar så är det klart att vi skippar att spela på det" där man har vänt på förväntan och redan kommit över den pinsamma biten.

 

[Genesis]

i just monster hearts så tror jag vi använde regeln från Bacanal (eller nåt sånt) att gå så långt som man var bekväm med och sen säga en sak till.

Den är från modulen Hot Bodies in Space till det briljanta Vast and Starlit. Epidiah Ravachol är bra på att döpa saker.

 

[Mogger]

Den är från modulen Hot Bodies in Space till det briljanta Vast and Starlit. Epidiah Ravachol är bra på att döpa saker.

Först var nog My Life With Master vågar jag gissa. Tror det kallas The Horror Revealed och jag stal det till Revolver (som fick åtminstone en forumit att känna sig obekväm). Jag tycker att det är ett bra sätt att med spelmekanik utmana sin comfort zone. Om det nu är ett mål med ens spelande.

Annars brukar jag främst utmana min comfort zone genom att göra RP vars åsikter och ideal jag inte alls delar, utan att det blir parodiskt.

 

[2097]

Jag hatar att gå utanför min comfort zone och när nån spelare vill pusha spelet dit ut, och jag följer med dom, så brukar jag ha det som ett mantra att "det här är för deras skull. Det är dom som önskar sig att vi jobbar med det här ämnet. Det är inte bara ett lol för dom utan det är viktigt för dom"

 

[Rymdhamster]

Jag spelar rollspel med folk jag inte känner.

 

[luddwig]

Jag utmanar ibland min prestationsångest och spelleder för folk jag inte känner, dessutom ofta med regler och äventyr jag gjort själv. Det går faktiskt lättare och lättare med tiden.