Jag minns när vi spelad Tales from the Floating vagabonds första gången (ett spel som också förvisso handlar mer om absurda situationer snarare än att dra oneliners) så var en del väldigt tveksamma.
Men sanningen är, att i nästan alla spelgrupper jag varit med i (inte _alla_ dock, ska sägas) så inträffar det nästan alltid flera gånger per möte att karaktärerna hamnar i nån galen situation, och nån säger något i stil med "jag gör det här helt absurda och tokiga och löser allting med en klackspark", varpå alla skrattar gott och sen när vi torkat tårarna frågar vem det nu är som är SL "okej, vad gör ni egentligen".
Nyckeln till att spela bra, och roliga "humoristiska" rollspel är helt enkelt att skippa "vad gör ni egentligen", och köra på den där absurda och tokiga lösningen.
Nu ska sägas att de flesta jag spelar med, och framför allt jag själv, uppmuntrar till en rätt avslappnad attityd runt spelbordet med mycket rum för skämt och skitsnack även när vi "spelar seriöst". Det påverkar så klart rätt mycket, för hos oss funkar det ju då verkligen att bara köra på som vanligt. Vi skippar bara det konstanta ret-connandet vi annars tar för givet.