Vad tycker ni om humoristiska rollspel?

[Conan]

I stil med ”they came from beyond the sea/grave” eller andra spel som uttalat ska vara humoristiska och där man kan få fördelar för bra skämt och dyl.? Uppskattar/lockar denna typ av spel?

 

[Genesis]

Humoristiska rollspel är bra om de är bra spel. Få poäng för bra skämt låter fruktansvärt.

 

[Rymdhamster]

Tales from the floating vagabond; förbannat roligt!

Jag är helt för!

 

[entomophobiac]

Tänker ju även på spel som The Extraordinary Adventures of Baron Munchhausen, där det uppmuntras att bli absurt (och även är tänkt som dryckesspel). Klart för!

 

[Rangertheman]

I Paranoia får man inga särskilda fördelar av roliga skämt, men jag minns det som väldigt kul när vi spelade det på 80-talet.

 

[Svarte Faraonen]

Att försöka uppmuntra folk att aktiv skämta och göra sig roliga känns som ett recept på en fullständigt outhärdlig flåshurtighet, liksom allt för tokroliga spelvärldar. Komedi är svårt, svårare än de flesta andra saker, och det ska till en skicklig författare gör att göra det rättvisa.

 

[Gurgeh]

Jag tror att det enda uttalat humoristiska rollspel jag spelat är Paranoia och det blir roligt eftersom världen är så absurd och interaktionen mellan rollpersonerna och andra personer blir absurd, inte för att man får poäng för att vara rolig.

 

[RasmusL]

Drakar och Bananer kan vara helt hysteriskt roligt men det finns egentligen inget i speltexten som styr mot komik. Det är en snygg mekanik, ett kanonbra fruktfullt tomrum.

Sea Dracula gör det åt andra hållet med totalt larv-over the top-komedi i allt från setting till mekanik. Det är riktigt kul.

Bra spel kan bli bra humor på olika sätt, kassa skojspel blir bara sorgligt. Har mest friformsscenarion som dåliga exempel men många halvkassa omgångar har det blivit

 

[TobiasEkwall]

Vi har ju skrattar så vi gråtit när vi spelar thespian, det har varit vansinigt roligt . Men där är det situationerna som blir roliga\pinsamma inte att man ska försöka dra tappa skämt.

 

[Anthrox]

När Rollspelsdags började spela in Lasers and Feelings insåg vi ganska snabbt att flamset kommer väldigt naturligt där. Och det är ju klart det är ganska skoj att spela om vi sitter fyra personer och skrattar ihop. Men humor som regelmekanik vette fan. Instämmer även om att Drakar och Bananer är ypperligt för att spela roligt.
Sen när jag spelleder Trial and Terror tycker ju jag personligen att det är skitroligt, men det gör ju inte mina ångestfyllda, förvirrade spelare

 

[God45]

De är för det mesta skräp att spela men kul att läsa. Det finns ett par undantag som är kul att spela. Dessa är:

-Black Crusade, Dark Heresy och resten av 40k spelen.

-Paranoia.

-Gamma world med kloner (Så post-ap mutant och Mutant future).

 

[ceruleanfive]

Vi har ju skrattar så vi gråtit när vi spelar thespian, det har varit vansinigt roligt . Men där är det situationerna som blir roliga\pinsamma inte att man ska försöka dra tappa skämt.

Vad fint, vad glad jag blir! Det är min erfarenhet också – humorrollspel blir humoristiska av de absurda situationerna som uppstår och nödlösningarna som dras.

Spel som Fiasco, Daughters of Verona, Gudasaga och Drakar och Bananer har också de elementen.

 

[God45]

Vad fint, vad glad jag blir! Det är min erfarenhet också – humorrollspel blir humoristiska av de absurda situationerna som uppstår och nödlösningarna som dras.

Spel som Fiasco, Daughters of Verona, Gudasaga och Drakar och Bananer har också de elementen.

Är Gudasaga ett komedispel? Vi har spelat det som antingen försöka låta som myterna eller full heavy metal god of war simulator.

 

[Rymdhamster]

Jag minns när vi spelad Tales from the Floating vagabonds första gången (ett spel som också förvisso handlar mer om absurda situationer snarare än att dra oneliners) så var en del väldigt tveksamma.

Men sanningen är, att i nästan alla spelgrupper jag varit med i (inte _alla_ dock, ska sägas) så inträffar det nästan alltid flera gånger per möte att karaktärerna hamnar i nån galen situation, och nån säger något i stil med "jag gör det här helt absurda och tokiga och löser allting med en klackspark", varpå alla skrattar gott och sen när vi torkat tårarna frågar vem det nu är som är SL "okej, vad gör ni egentligen".

Nyckeln till att spela bra, och roliga "humoristiska" rollspel är helt enkelt att skippa "vad gör ni egentligen", och köra på den där absurda och tokiga lösningen.

Nu ska sägas att de flesta jag spelar med, och framför allt jag själv, uppmuntrar till en rätt avslappnad attityd runt spelbordet med mycket rum för skämt och skitsnack även när vi "spelar seriöst". Det påverkar så klart rätt mycket, för hos oss funkar det ju då verkligen att bara köra på som vanligt. Vi skippar bara det konstanta ret-connandet vi annars tar för givet.

 

[ceruleanfive]

Är Gudasaga ett komedispel? Vi har spelat det som antingen försöka låta som myterna eller full heavy metal god of war simulator.

Intressant!

Jag har personligen aldrig varit med om en spelomgång som inte blivit väldans stollig och lustig. Och jag tycker att de gamla myterna också håller den tonen i många fall. Men jag hade nog inte kallat det ett komedispel ändå. Mest ett spel som kan affordera lite komedi i många fall.

 

[Gabrielle de Bourg]

Utan tvekan – rollspel har lätt att bli humoristiska som de är, så att belöna humor är jag för. Speciellt ska det belönas när det är karaktärsbyggande och fördjupande. Det är lite som med bra improvisationsteater; om du gör det bra skapar det mer spel för alla och resulterar i en roligare upplevelse. Det viktiga är att det är humor som belönar bra gruppspel och att få med alla, så att det inte bara blir en ursäkt för någon att stjäla spotlighten och uppmärksamheten.

Antingen som i mer uttalat humoristiska spel som Fiasco, där det resulterat i tårar i ögonen över hur kul vi har haft det. Eller som när jag spelade Troubleshooters med @Krille och vi fick till den där typiska "Tintin-slapsticken" när vi misslyckades med tärningsslag. Men även i Ur Varselklotet har humor platsat väl i världen, där det adderat till spelets barnsliga känsla, som när en spelgrupp bestämde sig för att förklä sig genom att stå på varandras axlar iklädd lodenrock, vilket kändes helt i sin ordning med hur vi spelade.

Rent krasst finns det mycket utrymme i Call of Cthulhu för humor, i alla fall när det är mer pulpigt! När jag spelade Call of Cthulhu Sverige spelade ett par spelare ett överklasspar från Östermalm och att ha dem helt bumbling genom äventyret blev väldigt bra comic relief, samtidigt som det gav en perfekt svensk touch.

 

[Khan]

Är Gudasaga ett komedispel? Vi har spelat det som antingen försöka låta som myterna eller full heavy metal god of war simulator.

God45 of war?

 

[Mekanurg]

Space 1889 kan kryddas med mild satir över steampunk- & victoriana-klichéer, såsom flåshurtig svensk fosterländskhet, överdrivet lömska marsianska konspirationer, brittiska strama överläppar, preussare med ryggrad av kruppstål, och så vidare. Fast det blir leenden snarare än skratt.

 

[Henke]

Jag känner att det beror mycket på om det humoristiska tilltalar mig och övriga spelgruppen. Vi har haft väldigt kul flera gånger när vi spelat Fiasco, men det har också hänt att det inte blivit speciellt kul alls. Här finns det säkert flera parametrar, men huvudsakligen beror det på vem man spelar med, hur Setup:en ser ut och ... slumpen. Hur väl man får till bakgrundshistorien, hur karaktärerna reagerar på varandra och självklart vart historien tar vägen.

Har nog egentligen inte spelat så många andra rollspel med fokus på komedi. Paranoia kanske. Men där är ett perfekt exempel på hur jag inte vill spela komedi (Dödlig slapstick och skruvad sci-fi).

 

[Svarte Faraonen]

Space 1889 kan kryddas med mild satir över steampunk- & victoriana-klichéer, såsom flåshurtig svensk fosterländskhet, överdrivet lömska marsianska konspirationer, brittiska strama överläppar, preussare med ryggrad av kruppstål, och så vidare. Fast det blir leenden snarare än skratt.

Även i rymden gäller förhoppningsvis att en svensk är en sådan som har rödlätt mustasch, blå cheviotkavaj och dricker punsch på ångbåtar.