Har suttit och grunnat på bra skräckeffekter i rollspel och undrar nu - vad är dina bästa skräckeffekter under spel?
Funderar sedan rätt nyligen på varianten tre-stegs-raket som eskalerar från något mindre otäckt som händer men som ändå går att ge en naturlig förklaring på. Mellansteget blir än mer otäckt händelse med en något sämre möjlighet till naturlig förklaring. Tredje och avslutande steget blir något riktigt otäckt och där saknas naturlig förklaring.
Som en del i eskaleringen ovan så skall SL medvetet vifta bort det otäcka med en naturlig förklaring som en del i beskrivningen av det som sker, (ungefär som en logisk inre röst). I nästa steg försöker SL (den inre rösten) lugna, men förklaringen håller inte riktigt. I den avslutande eskaleringen har den inre rösten tystnat, det finns ingen rimlig naturlig förklaring till det som sker - vilket jag tänker borde skapa effektfullt obehag.
Exempel (nivå 1): RP är samlade i husets salong när det plötsligt flyger in en fågel i fönsterrutan. Den kvicknar till och flyger iväg. "det är sådant som händer ute på landet ibland när fönsterrutor är välputsade", bortförklarar SL
Exempel (nivå 2): Vid ett senare tillfälle är RP på sitt rum när det plötsligt hörs en rejäl smäll mot fönsterrutan. En sölig blodfläck rinner nedför rutan och på taket utanför ligger en fågel och rycker i dödskramper. Det ser ut som den stirrar på dig innan den stelnar till och blir liggande. "Du måste vara trött. Det är klart den inte stirrade på dig", bortförklarar SL
Exempel (nivå 3): Mitt i natten hörs en duns, och sedan en till nere i salongen. RP skyndar (förmodligen) ner just som ytterligare två dunsar träffar fönsterrutorna. Sedan blir det tyst. Just som någon av spelarna säger något så krossas rutan och mängder med fåglar flaxar in i rummet. Fåglarna har skurit sig på glasskärvor och ett tumult av skrin, fjädrar och fågelblod fyller salongen. (SL ger nu ingen bortförklaring).
Funderar sedan rätt nyligen på varianten tre-stegs-raket som eskalerar från något mindre otäckt som händer men som ändå går att ge en naturlig förklaring på. Mellansteget blir än mer otäckt händelse med en något sämre möjlighet till naturlig förklaring. Tredje och avslutande steget blir något riktigt otäckt och där saknas naturlig förklaring.
Som en del i eskaleringen ovan så skall SL medvetet vifta bort det otäcka med en naturlig förklaring som en del i beskrivningen av det som sker, (ungefär som en logisk inre röst). I nästa steg försöker SL (den inre rösten) lugna, men förklaringen håller inte riktigt. I den avslutande eskaleringen har den inre rösten tystnat, det finns ingen rimlig naturlig förklaring till det som sker - vilket jag tänker borde skapa effektfullt obehag.
Exempel (nivå 1): RP är samlade i husets salong när det plötsligt flyger in en fågel i fönsterrutan. Den kvicknar till och flyger iväg. "det är sådant som händer ute på landet ibland när fönsterrutor är välputsade", bortförklarar SL
Exempel (nivå 2): Vid ett senare tillfälle är RP på sitt rum när det plötsligt hörs en rejäl smäll mot fönsterrutan. En sölig blodfläck rinner nedför rutan och på taket utanför ligger en fågel och rycker i dödskramper. Det ser ut som den stirrar på dig innan den stelnar till och blir liggande. "Du måste vara trött. Det är klart den inte stirrade på dig", bortförklarar SL
Exempel (nivå 3): Mitt i natten hörs en duns, och sedan en till nere i salongen. RP skyndar (förmodligen) ner just som ytterligare två dunsar träffar fönsterrutorna. Sedan blir det tyst. Just som någon av spelarna säger något så krossas rutan och mängder med fåglar flaxar in i rummet. Fåglarna har skurit sig på glasskärvor och ett tumult av skrin, fjädrar och fågelblod fyller salongen. (SL ger nu ingen bortförklaring).