Magi som förstör spelet

[Leon]

Profetsior ska fungera så här och bara så här!

Om du använder en förmåga för att se framtiden är det du ser sedan orubbligt sant. Det kommer hända oavsett vad någon gör och oavsett hur hårt någon jobbar mot det. Du kan inte styra vad du kommer se. Kanske kommer det du ser ge dig information som kan rädda dig. Kanske är det bara en dödsdom.

Frågan är nu: Ser du framtiden och karvar ödet i sten. Eller vill du vara fri?

Nejtack

 

[Zire]

Om du använder en förmåga för att se framtiden är det du ser sedan orubbligt sant.

Vem ser till att det blir sant då? Och med vilka medel?

 

[Leon]

Vem ser till att det blir sant då? Och med vilka medel?

Såhär gör vi i Kopparhavets hjältar:
- Det finns inget övergripande öde eller förutbestämda händelser.
- Tecken och spådommar stammar från olika gudar, demoner och andra makter som försöker dra verkligheten i sin riktning eller efter sin agenda.
- Tecken är ganska vaga, men leder mot "något" - de är tips om att gå mot en riktning, undersöka en viss person, söka sig till en viss plats eller göra ett visst val. I praktiken fungerar det som ett sätt för spelarna att hitta en väg framåt eller en ledtråd om de kört fast.

 

[Celledor]

Profetsior ska fungera så här och bara så här!

Om du använder en förmåga för att se framtiden är det du ser sedan orubbligt sant. Det kommer hända oavsett vad någon gör och oavsett hur hårt någon jobbar mot det. Du kan inte styra vad du kommer se. Kanske kommer det du ser ge dig information som kan rädda dig. Kanske är det bara en dödsdom.

Frågan är nu: Ser du framtiden och karvar ödet i sten. Eller vill du vara fri?

Påminner om filmen Krull där en av hjältarna en cyklop eller vad han är kan se sin egen död och bara det. Där kan han dock välja att påverka detta men det får konsekvenser och en betydligt värre död.

 

[Genesis]

Spådom eller motsvarande som tvingar SL att i förväg veta vad som kommer ske, vilket är omöjligt i rollspel!

Omöjligt är det ju knappast. I InSpectres finns det en regel där spelaren kan sätta sig i en annan stol och rollpersonen kan ”snacka in i kameran” som i en dokusåpa. Hen berättar något som kommer att hända. Sedan är det uop till gruppen att se till att det händer. Inte magi, men samma sak. Skitkul grej!

Om man gillar det. Man kan gott ogilla det, men det är långt ifrån omöjligt att utföra. Ganska enkelt, faktiskt. Förutsatt att spelarna samarbetar, såklart.

 

[Genesis]

Vem ser till att det blir sant då? Och med vilka medel?

Alla ser till att det blir sant. Känns ju inte så svårt. Extra kul om det är något osannolikt, så man får jobba lite!

 

[God45]

Alla ser till att det blir sant. Känns ju inte så svårt. Extra kul om det är något osannolikt, så man får jobba lite!

Exakt det här!

 

[Leon]

Alla ser till att det blir sant. Känns ju inte så svårt. Extra kul om det är något osannolikt, så man får jobba lite!

Då är jag med, det låter som det definitivt kan bli coolt i spel.

Då sätter man ju verkligen profetian i centrum, och låter den sätta strukturen.

 

[Zire]

Alla ser till att det blir sant. Känns ju inte så svårt. Extra kul om det är något osannolikt, så man får jobba lite!

Det gäller att gruppen vill metaspela då?

 

[Genesis]

Det gäller att gruppen vill metaspela då?

Ja, det skulle jag säga är en förutsättning. Gillar man inte metaspel så är det ju en annan femma. Då får man nog hålla sig borta från profetior, tidsresor och säkert del annat också. Tur att jag älskar metaspel!

 

[Belroq]

Det sista hatar jag dessutom i tv-serier.

Det gör vi alla

 

[Rymdhamster]

Jag har svårt att kalla dem spelförstörande nu för tiden. Jag ser det mer som brister i mig som SL att jag inte kan hantera dem på ett bra sätt.

Men besvärjelser som jag tycker gör mig liv som SL svårare är:

Alla som låter RP ta sig till ställen de inte borde kunna ta sig till (Teleportation, flyga, spindelklättring...)

Alla som låter RP få reda på saker de inte borde kunna få reda på (tala med döda, tankeläsning, fjärrskådning...)

 

[Cybot]

Jag har svårt att kalla dem spelförstörande nu för tiden. Jag ser det mer som brister i mig som SL att jag inte kan hantera dem på ett bra sätt.

Men besvärjelser som jag tycker gör mig liv som SL svårare är:

Alla som låter RP ta sig till ställen de inte borde kunna ta sig till (Teleportation, flyga, spindelklättring...)

Alla som låter RP få reda på saker de inte borde kunna få reda på (tala med döda, tankeläsning, fjärrskådning...)

Dissar du Tala med döda? Nej nu går skam på torra land.

Tala med döda är vanligtvis inte ett problem om man inte behandlar det som en "svar på burk" magi. Sure, du kan nu tala med döda. Men de döda är vanligtvis varken allvetande, rationella eller överdrivet samarbetsvilliga.

Även om du har en mordutredning och ett mordoffer och den döde blev mördad framifrån (vilket betyder att mördaren antingen var slarvig eller inte visste att tala med döda existerar) så är kanske allt mordoffret kan säga är "Han hade en mustasch..och hans ögon. HANS ÖGON!"
Den döde är bara ett vittne som är mer förvirrat än vittnen brukar vara.

 

[Leon]

Dissar du Tala med döda? Nej nu går skam på torra land.

Tala med döda är vanligtvis inte ett problem om man inte behandlar det som en "svar på burk" magi. Sure, du kan nu tala med döda. Men de döda är vanligtvis varken allvetande, rationella eller överdrivet samarbetsvilliga.

Även om du har en mordutredning och ett mordoffer och den döde blev mördad framifrån (vilket betyder att mördaren antingen var slarvig eller inte visste att tala med döda existerar) så är kanske allt mordoffret kan säga är "Han hade en mustasch..och hans ögon. HANS ÖGON!"
Den döde är bara ett vittne som är mer förvirrat än vittnen brukar vara.

Har precis spånat på en Tala med döda till Kopparhavets hjältar som jag tror fångar det här,

Tala med döda
Kostnad 3T6 Svårighet: Svår
Slag: (Ritual) Trolldom, Legender, Insikt, Viljestyrka; (Kontrollera) Trolldom mot den dödes Viljestyrka (Default 50)
Du kan upprätta kontakt med en död persons själ, så länge du har en ledtråd - ett namn, en ägodel eller dylikt. Du kan föra ett kort samtal med den döde som om denne fortfarande levde. De döda är ofta ovilliga informanter, en god nekromantiker är bra på att övertala.

Bara ett utkast

 

[Rymdhamster]

Dissar du Tala med döda? Nej nu går skam på torra land.

Nej, jag dissar mig själv om du missade det =)

Man kan absolut lösa det genom att nerfa besvärjelser bortom vad de borde kunna göra, och i princip ogiltigförklara spelarens val. Men det är inte den sortens SL jag vill vara...

 

[Cybot]

Har precis spånat på en Tala med döda till Kopparhavets hjältar som jag tror fångar det här,

Tala med döda
Kostnad 3T6 Svårighet: Svår
Slag: (Ritual) Trolldom, Legender, Insikt, Viljestyrka; (Kontrollera) Trolldom mot den dödes Viljestyrka (Default 50)
Du kan upprätta kontakt med en död persons själ, så länge du har en ledtråd - ett namn, en ägodel eller dylikt. Du kan föra ett kort samtal med den döde som om denne fortfarande levde. De döda är ofta ovilliga informanter, en god nekromantiker är bra på att övertala.

Bara ett utkast

Jag brukar sätta större begränsningar. Dels där frammaning kräver deras sanna namn (i världar där sanna namn existerar och har makt över folk), en kär ägodel eller en kroppsdel. Dvs det räcker inte med deras visitkort eller t-tröja eller att slå upp deras namn i telefonkatalogen. Det är för enkelt.
Dels så ät det knappast som att samtala med någon som fortfarande lever. De är bortslitna ifrån deras kropp, traumatiserade av deras död och vad nu din ogudliga trollformel håller på med när den våldför sig på naturens ordning.

Du kan ha en vettig diskussion med den döde om du besöker elysium eller något motsvarande. Men om du sliter deras kropp ifrån helvetet eller limbo eller whatever så är det snarare diskussionen du kan ha med någon som befinner sig halvt i medvetslöshet, i stadiet mellan dröm och verklighet.
Knappast "Kan du beskriva gärningsmannen för våran signalementartist?" utan istället spontana utrop, vilset triggade minnesfragment och ren fantasi.

 

[Celledor]

Har precis spånat på en Tala med döda till Kopparhavets hjältar som jag tror fångar det här,

Tala med döda
Kostnad 3T6 Svårighet: Svår
Slag: (Ritual) Trolldom, Legender, Insikt, Viljestyrka; (Kontrollera) Trolldom mot den dödes Viljestyrka (Default 50)
Du kan upprätta kontakt med en död persons själ, så länge du har en ledtråd - ett namn, en ägodel eller dylikt. Du kan föra ett kort samtal med den döde som om denne fortfarande levde. De döda är ofta ovilliga informanter, en god nekromantiker är bra på att övertala.

Bara ett utkast

Sådant här enligt mig öppnar väldigt många frågetecken på själva världen. Själar finns alltså på riktig, vad är de, vart är de, är de fysiska saker vilket de borde vara för att kunna ha kunskap sparad i någon del av sig eller dras detta från kroppen som ruttnar och är skadad. Om detta skapas av besvärjelser så är det verkligen den dödas ord. För mig är själar väldigt komplicerat att ha med.

 

[Skarpskytten]

På den gamla onda tiden när jag inbillade mig att det var mitt jobb som SL att styra och kontrollera handlingen hade jag en lång lista med magier jag tyckte var förstörande. Nu försöker jag sluta tänka så. DnD5 är rätt bra på det sättet, spelet är så heroiskt och ger rollfigurerna så mycket krafter att det som DM inte ens är lönt att försöka parerar eller blocka dem. Det är bara att låta saker ske.

Jag är helt inne på @krank s lista och @chrull s tillägg, dvs magi som berövar spelarna deras agens i spelet suger.

 

[Leon]

Jag brukar sätta större begränsningar. Dels där frammaning kräver deras sanna namn (i världar där sanna namn existerar och har makt över folk), en kär ägodel eller en kroppsdel. Dvs det räcker inte med deras visitkort eller t-tröja eller att slå upp deras namn i telefonkatalogen. Det är för enkelt.
Dels så ät det knappast som att samtala med någon som fortfarande lever. De är bortslitna ifrån deras kropp, traumatiserade av deras död och vad nu din ogudliga trollformel håller på med när den våldför sig på naturens ordning.

Det här är utmärkta idéer. I Kopparhavets hjältar är Sanna namn väldigt kraftfulla, och ger magikern fullständig kontroll över varelsen. För att åkalla eller frammana demoner och andra varelser använder man ofta istället deras namn på något av de Höga språken (Forntunga, drakspråk etc etc) vilka är närliggande men inte exakt lika kraftfulla, vilket skulle passa här. Även de andra högre kraven är tänkvärda. Speltestar besvärjelsen nu, får se hur det landar.

Du kan ha en vettig diskussion med den döde om du besöker elysium eller något motsvarande. Men om du sliter deras kropp ifrån helvetet eller limbo eller whatever så är det snarare diskussionen du kan ha med någon som befinner sig halvt i medvetslöshet, i stadiet mellan dröm och verklighet.
Knappast "Kan du beskriva gärningsmannen för våran signalementartist?" utan istället spontana utrop, vilset triggade minnesfragment och ren fantasi.

Jag lekte faktiskt med att låta besvärjelsen vara en fullständig resa till dödsriket. Men som den är skriven är det mycket riktigt snarare en seans - kanske inte helt landat i om magikern kallar till sig den dödes själ eller bara upprättar en kommunislänk till dödsrikrt.

 

[Leon]

Sådant här enligt mig öppnar väldigt många frågetecken på själva världen. Själar finns alltså på riktig, vad är de, vart är de, är de fysiska saker vilket de borde vara för att kunna ha kunskap sparad i någon del av sig eller dras detta från kroppen som ruttnar och är skadad. Om detta skapas av besvärjelser så är det verkligen den dödas ord. För mig är själar väldigt komplicerat att ha med.

Nä, jag tror inte vi lämnar något av detta som frågetecken. Själar finns, är inte fysiska, hamnar vanligtvis i något av dödsrikena efter döden, om de inte hemsöker världen som något sorts spöke förstås.

Detta går också igenom i våra odöda, där vi gör skillnad på de som bara är vandrande lik, de som är rena andar och kraffulla odöda som dödsriddare och mumier som är en förening av kropp och ande.

Allt ganska klassiskt alltså