Det finns många olika angreppssätt för att hacka sig in i ett system.
Ett av de mer effektiva är vad som brukar kallas "social engineering" som i princip går ut på att lura/manipulera användare att öppna systemet och inte kräver några djupare tekniska kunskaper.
Ett sätt som fungerar skrämmande ofta är att bara prova några vanliga användarnamn/lösenord. Det finns t.ex alldeles för många som har "password" som sitt lösenord.
Sen har vi vad de flesta tänker på som hacking, nämligen att utnyttja kända svagheter i mjukvara och hårdvara för att ta sig in i systemet.
Möjligheten finns också för tillverkaren av hårdvara eller mjukvara att lägga in en dold bakdörr innan de börjar distribuera sin produkt - i sin enklaste form kan det vara att det finns ett specifikt lösenord som alltid fungerar och inte går att ändra på.
Det finns även indirekta metoder, som att använda känsliga instrument för att läsa av elektromagnetisk strålning från en datorskärm från utsidan av en byggnad och på det sättet kunna få fram vad som visas på skärmen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Van_Eck_phreaking
En kombination av angreppssätt behövs ofta. Till exempel använda social engineering för att få en användare att köra ett specifikt program på datorn, där programmet ifråga sen använder sig av kända svagheter i systemet för att få mer rättigheter.
Ett problem med att visa hacking på ett realistiskt sätt är att så fort man börjar gå in på detaljer blir det ofta
a) Väldigt tekniskt väldigt snabbt.
b) Mördande tråkigt för en utomstående att följa
Gäller naturligtvis inte alla metoder, men många.
En relativt realistisk porträttering på film av hur hackande kan gå till finns i filmen WarGames från 1983. En hel del detaljer är naturligtvis föråldrade idag, men de metoder som huvudpersonen i filmen använder sig av för att ta sig in system är fullt möjliga.