Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag vill som spelledare gärna eftersträva såväl frihet som ärlighet. Med frihet avser jag att spelarna har all möjlighet att låta sina rollpersoner avvika från äventyr, undvika att undersöka vissa saker, och så vidare. Med ärlighet avser jag att dessa beslut också spelar den roll de tycks göra. Jag har inte med några kvantresar som dyker upp oavsett vilken väg rollpersonerna väljer, och om de inte plockade upp att undersöka baron Sinisters mörka hemlighet så kommer den inte att repriseras i hopp om att de undersöker den när den istället tillhör greve Saturnin. Ärligheten innebär också att det som händer, det händer, och att jag villigt låter slumpen styra vad som sker, samt att rollpersonerna kan misslyckas lika väl som lyckas.
Det problem som detta skapar är de formliga berg av oanvänt material som spelarna kan lämna bakom sig. Hänsynslöst ignorerar de saker jag lagt avsevärd tid på eller för surt förvärvade slantar inhandlat. Vad värre är, min känsla för ärlighet och intern konsekvens förbjuder mig att återanvända det. Finns det några vettiga metoder (vilka fortfarande följer de frihetens och ärlighetens principer jag beskriver ovan) för att få ut mer ur materialet?
Det problem som detta skapar är de formliga berg av oanvänt material som spelarna kan lämna bakom sig. Hänsynslöst ignorerar de saker jag lagt avsevärd tid på eller för surt förvärvade slantar inhandlat. Vad värre är, min känsla för ärlighet och intern konsekvens förbjuder mig att återanvända det. Finns det några vettiga metoder (vilka fortfarande följer de frihetens och ärlighetens principer jag beskriver ovan) för att få ut mer ur materialet?