Frihet, ärlighet och valuta för pengarna

[Svarte Faraonen]

Jag vill som spelledare gärna eftersträva såväl frihet som ärlighet. Med frihet avser jag att spelarna har all möjlighet att låta sina rollpersoner avvika från äventyr, undvika att undersöka vissa saker, och så vidare. Med ärlighet avser jag att dessa beslut också spelar den roll de tycks göra. Jag har inte med några kvantresar som dyker upp oavsett vilken väg rollpersonerna väljer, och om de inte plockade upp att undersöka baron Sinisters mörka hemlighet så kommer den inte att repriseras i hopp om att de undersöker den när den istället tillhör greve Saturnin. Ärligheten innebär också att det som händer, det händer, och att jag villigt låter slumpen styra vad som sker, samt att rollpersonerna kan misslyckas lika väl som lyckas.

Det problem som detta skapar är de formliga berg av oanvänt material som spelarna kan lämna bakom sig. Hänsynslöst ignorerar de saker jag lagt avsevärd tid på eller för surt förvärvade slantar inhandlat. Vad värre är, min känsla för ärlighet och intern konsekvens förbjuder mig att återanvända det. Finns det några vettiga metoder (vilka fortfarande följer de frihetens och ärlighetens principer jag beskriver ovan) för att få ut mer ur materialet?

 

[Fiktionslek]

Varför inte spela om samma äventyr med ytterligare en spelgrupp? Eller rent av spela om det med samma spelgrupp? Jag tycker "omspelbarhet" är intressant i rollspelssammanhang. Jag skulle tro att det var väldigt vanligt på 80-talet att man spelade om äventyr flera gånger, t.ex.

Hälsar

Christian

 

[Khan]

Plus ett på vad @Fiktionslek sade!

Jag har annars återanvänt många idéer som inte blev av i äventyr A till äventyr B. Baron Sinisters mörka hemlighet kan man spara tills de möter en helt annan adelsman någon gång, långt efter att den här delen av kampanjen är slut.

 

[afUttermark]

Om jag har gjort en handout i gyllnebläck på kaffefläckat japanskt papir och använt den där sigillstämpeln med solen som kostade 200 kr, och det där röda lacket så hittar dom det även om de inte letar under sängen där det låg från början. Men är det någon hemlighet som jag skrivit på datorn missar dom det.

 

[Leon]

Det kanske i viss mån är en fråga om hur långt framåt man låser sig. Även om jag har en grov skiss för hur kampanjen kommer att se ut efter två eller tre mindre äventyrsark så är det knappast helt utarbetat än, och då tycker jag defintivt man kan väva in element man förberett tidigare. Men då i nytt sammanhang och gärna med ny twist.

OK, om de precis har bestämt sig för att inte gå in i Baron Sinisters borg i spelmöte ett kanske jag inte introducerar Greve Saturnins fäste i spelmöte två. Men däremot kanske den där skattkistan med en cool pusselgåta som jag preppat dyker upp i Sfinxes Sombrius håla i spelmöte fem.

På samma sätt som jag plockar spin offs och cues från var RP gör i det nuvarande äventyret och låter det dyka upp igen framöver.

 

[DanielSchenström]

En del av mina kampanjer spelas på samma premisser, herr Faraon. Jag löser det på det sätt som Leon gör, att jag sparar idéer och förberedelser för framtida bruk. De kan återkomma i samma kampanj, i en annan kampanj till samma spel, eller nåt annat spel till och med.
Jag lägger inte ut pengar som så för mina kampanjer, men jag lägger tid. För mig är den tiden i sig rolig så jag ångrar inte att jag gjort det även om det jag gjort inte används.
En del av att låta rollpersonerna nappa på det de vill är ju att det ger en känsla av frihet, mot att spelledarens förberedelser kan ignoreras.

Du skriver att det är din känsla för ärlighet och inre konsistens som förbjuder dig att återanvända det och känslor är ju svåra att göra sig av med. Har du testat att se vart dina gränser går? Om vi tar den mörka hemligheten. Hur mycket måste ändras för att den ska kunna användas igen? Kan en annan person ha samma hemlighet, eller en liknande? Eller kan du dra hemligheten vidare, att den eskalerar för att rp inte tog tu med den?

Om du inte kan ändra på dina känslor, kanske du kan ändra på hur du lägger upp din värld och krokarna i den. Det låter som du förbereder en hel del och du vill inte låta förberedelserna gå förlorade trots att sättet du spelar på gör det till en stor möjlighet. Jag ser åtminstone två varianter.
Det ena är att det bara finns ett äventyr i taget, med multipla vägar in, men där man får vara noga med att ingen känns som att det är samma äventyr igen och SL insisterar på att vi ska bli involverade (dvs att det inte ska kännas som att man tjatar som SL). Äventyret blir något att ta tag i när RP inte håller på med sidogrejer, när de nappar på nån av vägarna in så att säga.
Det andra är att du förbereder enklare och smartare, dvs mer stödord som du kan bygga ut ifrån och improviserar mer, och kan fylla ut mellan spelmöten. Låt bli att köpa nåt utan kör mer på egna grejer om du själv inte är intresserad av att läsa det.

Du använder ordet hänsynslöst och jag vet inte om det är på skämt eller allvar, men om det verkligen är det du känner, då skulle jag prata med spelarna, för ingen ska ju må dåligt att spelandet. Om spelarna inte vet hur du känner kan de ta för givet att du vill ha det som det är. Om de har hela bilden kan de säkert komma med olika förslag utan att du behöver lägga fram egna för dem.

 

[Mogger]

Jag vill som spelledare gärna eftersträva såväl frihet som ärlighet. Med frihet avser jag att spelarna har all möjlighet att låta sina rollpersoner avvika från äventyr, undvika att undersöka vissa saker, och så vidare. Med ärlighet avser jag att dessa beslut också spelar den roll de tycks göra. Jag har inte med några kvantresar som dyker upp oavsett vilken väg rollpersonerna väljer, och om de inte plockade upp att undersöka baron Sinisters mörka hemlighet så kommer den inte att repriseras i hopp om att de undersöker den när den istället tillhör greve Saturnin. Ärligheten innebär också att det som händer, det händer, och att jag villigt låter slumpen styra vad som sker, samt att rollpersonerna kan misslyckas lika väl som lyckas.

Det problem som detta skapar är de formliga berg av oanvänt material som spelarna kan lämna bakom sig. Hänsynslöst ignorerar de saker jag lagt avsevärd tid på eller för surt förvärvade slantar inhandlat. Vad värre är, min känsla för ärlighet och intern konsekvens förbjuder mig att återanvända det. Finns det några vettiga metoder (vilka fortfarande följer de frihetens och ärlighetens principer jag beskriver ovan) för att få ut mer ur materialet?

Jag hade kunnat skriva det där inlägget, för det sammanfattar väldigt väl hur jag ser på min roll som SL. Dock, kanske mer tidigare. Nu känner jag att jag har lösningar och tekniker som avhjälper det problem du beskriver.

Det här är ett rätt menlöst tips men du får det ändå: Preppa ärligt, preppa lagom.

Om du är som jag, vilket jag tror att du är, så har du väldigt bra koll på spelvärlden. Du kan höfta och kasta fram rätt rimliga svar på de flesta frågor. För settingen är konsekvent och det finns en in-gamelogik som du har koll på. Luta dig tillbaka på den så ofta som möjligt.

Nuförtiden preppar jag bara sånt som jag vet att jag kommer ha svårt att fixa under spel, som kartor över tronsalen (nu sket RP helt i den sist, så den preppen var meningslös ), SLPs agendor och hur deras agerande påverkas av RPs handlingar, större världsomvälvningar etc. Jag gör inte allt detta alltid, för det finns en konsekvent spelvärldslogik som jag oftast kan falla tillbaka på.

Sedan brukar jag använda material som jag skapar ändå. Den där trollkarlen som RP aldrig återvände till med skatten? Vad tyckte han om det? Eller monstret som aldrig dräptes? O.s.v. Att inte agera ger konsekvenser.

 

[God45]

Om du prepar för mycket kan du alltid skriva moduler av det och lägga upp på nätet! Eller skriv romaner om det!

Don’t judge me!

 

[Leon]

Sedan brukar jag använda material som jag skapar ändå. Den där trollkarlen som RP aldrig återvände till med skatten? Vad tyckte han om det? Eller monstret som aldrig dräptes? O.s.v. Att inte agera ger konsekvenser.

Det här! Det är ju det som händer med Baron Sinisters mörka hemlighet. Den kläcks ur hans avelskammare och börjar sprida död och förstörelse över hela Urbania. Och nyckeln för att besegra Sinisterzilla ligger förstås dolt i samma noggrant beskrivna kråkslott som Baron Sinister fortfarande huserar i...

 

[Bifur]

Finns det några vettiga metoder (vilka fortfarande följer de frihetens och ärlighetens principer jag beskriver ovan) för att få ut mer ur materialet?

Ska jag vara negativ så, nej. Det finns en inneboende motsättning mellan att skapa genomtänkta utmaningar, välpreppade platser, SLP, dramtiska kurvor och logiska sammanhang å ena sidan och spelarnas fria agerande i spelvärlden å den andra. Och SL kan aldrig preppa "allt" i något slags sandlåda utan att mycket blir oanvänt. Det är väl därför rälsning fortfarande är en grej.

Ska jag vara positiv tänker jag som @Måns och @Leon. Beståndsdelarna kan fortfarande vara grunden till annan prepp och outforskade händelsekedjor kan ge nya effekter i spelet.