Olika utgåvor av samma spel

[Mogger]

Nja, jag vet inte. Jag förstår ju resonemanget och det känns igen från andra håll med ("Deras första skiva är bäst"), men i fallet rollspel vettefan om jag håller med. Dels för att rollspel på ett helt annat sätt är en produkt som ska användas, men också för att även om man är en "känd" spelförfattare så löper man ingen risk att "sälja ut sig" eller på annat sätt låta sin skapelse vattnas ut för att mäktigare intressen kräver det.

Exempelvis tycker jag att Star Wars REUP är en betydligt mer användbar produkt än Star Wars 1st ed, jag tycker Mutant: Å0 har mer att erbjuda än Mutant1 (och jag tycker att Mutant 2 har mer att erbjuda än1:an). Någon har redan nämnt Kult. Samma sak där.

Sedan beror det naturligtvis även på vad man värdesätter samt att man som läsare inte förbluffas på samma sätt när man läser en nyutgåva av ett verk man gillar.

 

[Ymir]

Min övertygelse är att kultur generellt blir bättre över tid, och att nya utgåvor därför i regel är överlägsna tidigare utgåvor. Undantag finns givetvis, men i rollspel kan jag inte komma på någon. Vampire hade dock en storhetstid under Revised edition på sen 90-tal/tidigt 2000-tal då fantastiskt material producerades, och även om V20s och V5s regelsystem var distinkta förbättringar tycker jag inte att koncepten och idéerna kommit upp i samma klass som under Revised-eran.

Ett praktexempel på den generella utvecklingskurva jag tycker mig se är Eon IV - Eon har behövt ändra roll i takt med att det upphört att vara Sveriges stora, generiska fantasyrollspel, och Eon IV renodlade drastiskt Eons koncept, smalnade av dess tidigare bredd och inriktade spelet på gritty dockskåps-culture gaming. Spelet är bättre än någonsin på grund av det, för nu har det verkligen hittat sin unika röst, och skiner därför desto starkare.

Det finns dock i rollspelsvärlden åtskilliga exempel på utgåvor som är visuellt fulare än tidigare utgåvor. Nobilis 3rd ed är ett skräckexempel, men även D&D5 och V5.

 

[Zire]

Nej, absolut inte. Det blir bättre och utvecklingen går framåt.

Å andra sidan, det finns någonting i det naivare enklare anslaget. Innan allt slipande och förbättrandet skett, innan speltesterna har tagit bort de största buggarna, korrekturmissarna och feltänken. Det finns någonting mänskligt, utsatt där som appellerar till ens empati på något sätt. Det är inte slipad industri som itererat till algoritmisk perfektion, utan råa idéer och förhoppningar som bara kastats fram och exponerats. Och eftersom det inte är en perfekt produkt som samlar massorna och får experternas gillande, så är man på något sätt utvald, en del av en liten grupp som ser bortom det oraffinerade och skitiga och kan uppskatta det äkta som finns där bakom.

Numera är man för lat och blasé för att göra den ansträngningen. Man rullar över på sidan, strör pengar över nästa populära rollspel med läderbundna permar och glattiga bilder, som har samlat nog med gillande för att man ska orka be någon läsa upp det för en. Men jag minns när jag följde utvecklingen av Västmark före boken, och att när boken väl kom, så tyckte jag nog att den saknade någonting som hade funnits i den tidigare versionen som jag hade skrivit ut i omgångar från skolans skrivare, med kommentarer i marginalen och svar från Krille, och som jag faktiskt fortfarande har stående i bokhyllan. Det var ju faktiskt den versionen vi hade de bästa spelmötena med...

 

[Bifur]

Undantag finns givetvis, men i rollspel kan jag inte komma på någon.

Nåja, så långt åt det hållet skulle i alla fall inte jag sträcka mig. DoD91 var inte bättre än EDD, WFRP 4 är nog likvärdig med tidigare utgåvor, knappast entydigt bättre o.s.v.

 

[Ymir]

Nåja, så långt åt det hållet skulle i alla fall inte jag sträcka mig. DoD91 var inte bättre än EDD, WFRP 4 är nog likvärdig med tidigare utgåvor, knappast entydigt bättre o.s.v.

Jag sade bara att jag inte kunde komma på någon. Det finns säkert!

 

[Fiktionslek]

Trådstartens frågor ser ju ut så här:

Har förstaversionerna något som en mer genomarbetad och polerad produkt saknar – även om denna kanske har förfinat motorn, fixat buggar etc? Kort och gott: vilken version av spel med många utgåvor föredrar ni och varför?

Alltså inte då en fråga om vilken upplaga som är bäst eller huruvida den ena eller andra preferensen kan göras till allmän regel. Utan om det finns något i förstaupplagan som kanske inte går att få igen eller som i alla fall är svårt att bevara.

Jag tycker inte det kan reduceras till en sorts nostalgi hos en betraktare som blickar tillbaka på sitt första möte med ett material. Häromdagen råkade spotify t.ex. spela upp en låt för mig som var en protoversion av Fleetwood Macs Go Your Own Way. I det fallet är alltså låten från början så välkänd den typ någonsin kan vara (det är väl världens mest sålda platta eller nåt), men protoversionen hade något som den färdiga och oändligt mer slipade versionen saknar. Med all självklarhet är den slipade versionen "bättre" på så gott som alla sätt, men jag lyssnar hellre på protoversionen.

Jag tror kanske att det som är svårt att återskapa från första upplagan ligger i en estetisk dimension, medan det som man vinner i andra och senare upplagor oftast ligger i en bruksdimension. Jag menar inte att man inte gör bruk av förstaupplagan eller att senare upplagor skulle sakna estetiska kvaliteter. Jag menar att man kanske lättast ser det som trådstarten är ute efter om man betraktar spelet estetiskt. Tag t.ex. 0e DnD. Det är mycket anspråkslösa häften, typografin är obefintlig och illustrationerna är överlag väldigt dåliga. Reglerna är röriga och spelet saknar flera viktiga bitar. Men samtidigt andas produkten av RAAAAAAWWW!!!! JAG TÄNKER GÖRA DET HÄR!!! DET ÄR EN SÅ JÄVLA GRYM IDÉ SÅ DET MÅSTE UT!!! Man kan liksom känna detta, höra nedslagen från Gygax skrivmaskin och höra barnskriken från ovanvåningen där hans fru -- vi borde kanske tacka henne mer än honom!!! -- tar hand om barnen medan maken leker . Sånt här kan man skita i eller värdera högt. För min del, om jag ska umgås mycket med en bok, så värderar jag det ganska högt. Skavanker och sådant är jag så van att hantera att jag knappt lyfter på ögonbrynet för dem längre. Men de märken som spelet har efter att ha bringats till världen för första gången, dem kan jag aldrig lägga till själv i efterhand.

Hälsar

Christian

 

[Lemur]

Jag tänker att rollspelssystem är som operativsystem. Nyare är generellt sett bättre - kan ha ett par buggar vid lanseringen men det patchas snabbt.
Att envist spela en gammal version av ett rollspel är lite som att köra Windows 98. Eller nått.

 

[Genesis]

Det finns dock i rollspelsvärlden åtskilliga exempel på utgåvor som är visuellt fulare än tidigare utgåvor. Nobilis 3rd ed är ett skräckexempel, men även D&D5 och V5.

Det finns nästan inga spel där jag har läst fler än en utgåva, och de flesta spel jag spelat har nog inte fler än en utgåva, men just Nobilis är ett intressant exempel. Jag kan bara jämföra mellan andra och tredje utgåvan, men som jag förstår det så existerar knappt första utgåvan alls. Tredje utgåvan är fulare än andra, vilket är ett plus. Jag litar inte på snygga spel, de är sällan bra. Tredje utgåvan har också en coolare och intressantare spelvärld, och regelsystemet är mer bra. Men det är också mer mer. Det har tryckts in en massa onödiga extraregler för att kunna hantera situationer som inte är viktiga att kunna hantera. Ett spel om odödliga varelser med gudakrafter har fått ett stort system för att hantera vardagssituationer där man inte använder sina krafter. Det känns som en eftergift och ett frångående av spelets kärna.

Så jag tycker att det känns som man kan förvänta sig av en nyutgåva. Vissa saker har slipats på och gjorts bättre. Andra saker har sabbats av eftergifter och kompromisser mot spelare som vill spela spelet på ett annat sätt än som det var tänkt.

 

[Ulfgeir]

Jag tänker att rollspelssystem är som operativsystem. Nyare är generellt sätt bättre - kan ha ett par buggar vid lanseringen men det patchas snabbt.
Att envist spela en gammal version av ett rollspel är lite som att köra Windows 98. Eller nått.

Vissa versioner blir dock så broken att ingen vill använda dem, och att inga patchar i världen kan rädda det. De blir motsvarigheten till Windows Vista eller Windows ME... Ja, jag tittar på dig Shadowrun 5e..

 

[entomophobiac]

Tror enda spelet jag har någon erfarenhet av i det här sammanhanget är Star Wars d6. Första utgåvan har ett levande och väldigt intressant regelsystem som lämpar sig väldigt väl för "rulings not rules"-tänk, exempelvis med hur kraftens tre färdigheter fungerar, och som rakt av är supercoolt. Senare utgåvor fixade vad många dock tyckte var buggar, genom att göra spelet mer specifikt, detaljerat och balanserat: alla tre saker som jag personligen inte tycker att reglerna behöver.

För många är de senare utgåvorna, och Wild Die i d6-systemet, rakt av bättre versioner av samma sak. Men för min del, ju fler undantag och extraregler som tillkom, så tappade jag intresset allt mer. Nu spelade jag dessa rätt många år efter de släpptes och hade väl formulerat en åsikt baserat på det snarare än vad som hände då, dock. Men för min del är less helt enkelt more, oavsett vad Yngwie Malmsteen säger, och det brukar generellt vara "less" i förstautgåvan.

Samma saker som kan göra en första utgåva lite spretigare och mer svårdefinierad är exakt det som gör mig mer intresserad, typ.

 

[Mogger]

Jag väljer REUP framför SW 1stEd varje dag i veckan. Jag plockar hellre bort de reglerna jag inte behöver än tvingas hitta på/laga de jag faktiskt behöver.

Så om det nu finns något i förstautgåvor som senare saknar (men jag gissar att det blir väldigt anekdotiskt) så är det sannolikt inget jag värderar speciellt högt.

Jag kan på rak arm endast komma på WFRP där settingen är överlägsen i 1st medan reglerna är bättre i 2nd. Men Warhammer/GW är ett unikt fall som jag inte tror är reprsentativt

 

[luddwig]

Är det så?

Jag upplever att det kan vara så. Det bästa exemplet för mig är Mutant. Första utgåvan tilltalar mig väldigt mycket. Magin ligger i kombinationen av de inte felfria men ändå funktionella reglerna, den spännande miljön, den sköna humorn och den frihet som finns för spelledaren att tillföra eget material. De senare versionerna av spelet når inte alls upp i samma nivåer. Fria ligan ska dock ha beröm för År Noll. Det är snyggt, lättspelat och därmed en värdig uppföljare.

 

[entomophobiac]

Jag kan på rak arm endast komma på WFRP där settingen är överlägsen i 1st medan reglerna är bättre i 2nd.

Läste aldrig 2nd av exakt denna anledning—upplevde det färgglada och lite torrare formatet som alldeles för trist jämte 1st.

 

[Bifur]

Jag väljer REUP framför SW 1stEd varje dag i veckan. Jag plockar hellre bort de reglerna jag inte behöver än tvingas hitta på/laga de jag faktiskt behöver.

Tycker egentligen SW d6 är ett ganska dåligt exempel i och med att förändringarna i 2nd är så små. Jag kan gilla vissa delar som lagts till (wild die är kul och bruket av character points i spel) och tycka andra är onödiga (detaljismen i jakter). Måste jag välja tar jag 1an men spelar jag det idag väljer jag rätt fritt från olika regler i utgåvorna.

Vilket egentligen kanske är en hiss av hur välgjord 2nd är i och med att man kan kombinera regelelement fritt utan något händer? Så är ju inte fallet mellan exempelvis WFRP 1, 2 och 4 även om de är lika.

 

[terje]

Jag tänker att rollspelssystem är som operativsystem. Nyare är generellt sett bättre - kan ha ett par buggar vid lanseringen men det patchas snabbt.
Att envist spela en gammal version av ett rollspel är lite som att köra Windows 98. Eller nått.

Ibland är skillnaderna mellan olika utgåvor så stora att det inte handlar om en gradvis förbättring av samma system utan om helt olika spel som saluförs under samma varumärke. Att spela B/X-D&D istället för 3.5/Pathfinder (eller 4e, eller...) är som att spela blues istället för rockmusik.

 

[Lemur]

Ibland är skillnaderna mellan olika utgåvor så stora att det inte handlar om en gradvis förbättring av samma system utan om helt olika spel som saluförs under samma varumärke. Att spela B/X-D&D istället för 3.5/Pathfinder (eller 4e, eller...) är som att spela blues istället för rockmusik.

Japp absolut! Det finns sådana exempel helt klart. Där det är ett helt annat spel med samma namn.

 

[Zimeon]

Det är inte helt olikt samma effekt inom andra media – påföljande saker blir tekniskt sett bättre, men de brukar filas ner. Det som direkt ploppar upp i huvudet är World of Warcraft, och alla nedfilande patchar. Visst, spelet blev "bättre" – mer strömlinjeformat, enklare, mindre meck, mindre bök,helt klart smidigare system – och samtidigt, på något vis, tråkigare. Egenheterna filades bort, det som var jobbigt slogs ihop med något annat, och någonstans på vägen så förlorades en hel del charm.

Jag har inte läst tillräckligt många rollspels olika utgåvor för att kunna hävda att jag sett det i rollspel (det skulle vara Mutant då, där jag inte riktigt känner samma kraft från senare utgåvor som jag gör från första), men det är inte en helt ovanlig grej. Man behöver inte gå till bara ett spel: TV-spel i största allmänhet har blivit otroligt mycket bättre med åren, men så hittar man ibland något jäkla 8-bitars spel till C64 och blir helt blown away if vad de fick för sig att göra. Liksom, det var som om inga regler fanns, och de bara mörsade. Sket fullständigt i vad som funkade, eller om maskinen in te orkade, utan bara NU KÖR VI!

Och det är faktiskt riktigt speciellt. När det funkar.

 

[JohanL]

Å andra sidan, det finns någonting i det naivare enklare anslaget. Innan allt slipande och förbättrandet skett, innan speltesterna har tagit bort de största buggarna, korrekturmissarna och feltänken. Det finns någonting mänskligt, utsatt där som appellerar till ens empati på något sätt.

Ja, senare utgåvor brukar streamlinea regler och ta bort första utgåvans tokigheter i världsbygge och system, men om det är den sortens tokigheter man vill ha, så...

 

[JohanL]

Jag tänker att rollspelssystem är som operativsystem. Nyare är generellt sett bättre - kan ha ett par buggar vid lanseringen men det patchas snabbt.
Att envist spela en gammal version av ett rollspel är lite som att köra Windows 98. Eller nått.

Fast ibland kommer det ut ett Windows ME som alla vettiga personer hoppar över och håller sig till gamla.

 

[Fnord]

Ja, senare utgåvor brukar streamlinea regler och ta bort första utgåvans tokigheter i världsbygge och system, men om det är den sortens tokigheter man vill ha, så...

Det beror lite på hur tokiga de är dock. En del tokigheter är kul att skratta lite åt men fungerar mindre bra när de dyker upp i själva spelet. Så som Inkvisitor Obiwan Sherlock Clousseau med sin "skin tight power armour" från 40k.
Regeltokigheter kan vara mer game breaking. Shadowrun 1st edition är ett spel jag inte skulle välja att spela, det är för allmänt jobbigt. Skulle jag spela Shadowrun skulle det nog bli tredje editionen, även om första är kul att läsa.


Känner överlag att vilken edition som är bäst/mest intressant varierar rätt mycket från spel till spel, men vanligtvist så brukar någon av de senare editionerna vara de som fungerar bäst "in action". Första editionen är dock ofta rätt kul att läsa.