Ska jag placera en bordell här? Hur ska jag beskriva den? Precis som några har varit inne på så är detta problematiskt. På samma sätt som det är problematiskt att ha med KKK eller beröra slaveriet. Det kräver fingertoppskänsla, kunskap och respekt. Saknar man det så blir det skit, och då är jag ansvarig för att normalisera trista/skadliga fördomar och åsikter.
Jag förstår. Jag tycker inte heller att det är bra att normalisera dåliga saker. Tvärt om.
Men (givet att det är helt omöjligt) om SL återger staden på sakligt, neutralt, objektivt och utan värderingar? Vore inte det bäst?
Så om det är rimligt/troligt att det ligger en bordell på huvudgatan (jag har ingen uppfattning), borde det inte bara göra det, och borde den inte bara beskrivas torrt och utan varken mer eller mindre uppmärksamhet än byggnaden förtjänar (som intryck i staden, eller utifrån berättelsen som rullas upp)?
Jag tänker att rollspel som berättelseform är ofta ganska fattig på detaljer. Filmer (påkostade sådana) har fullt av detaljer överallt. Böcker kan ägna sidor åt att beskriva dofter och andra intryck. Det här är något som tar upp värdefull tid när man spelar rollspel. Information om omgivningen är ofta begränsad till vad spelarna behöver veta, och lite till. Med stor sannolikhet så hör inte stadens bordell dit. SL utelämnar den. Spelarna frågar inte efter den.
Det finns en annan tråd om SL som opartisk domare. Det är en annan tråd och till stor del en annan frågeställning. Men om det anses vara ett ideal att SL förhåller sig neutral och objektiv till världen och spelarna, gäller det inte i detta fall också?
Jag tycker självklart att varje spelgrupp kan sätta tonen för sitt spel. Men att liksom lägga generella moraliska filter över hela världen/kampanjen det förstår jag inte riktigt.
Jag läser Granströms Konflux-svit (4 böcker). Svavelvinter och Trakorien får väl anses vara bland det mest välskrivna i den svenska rollspelsvärlden, och Konflux-sviten bland främsta moderna svenska fantasy-verken. Det förekommer flera bordeller i böckerna. Ofta är det inte ens speciellt subtilt. Ska vi som hobby-SL, våra små spelgrupper med kompisar, ha högre krav på "barntillåtenhet" och "moraliskt oklanderligt innehåll" än de berömda och påkostade, historiska och samtida, verk som inspirerat de spel vi spelar? Jag tycker det är ängligt och onödigt självkritiskt, och inte speciellt bejakande.