Spännande. För de spel som har höga produktionsvärden är det ju olika personer som gör varje del så tiden som lagts på bilder påverkar inte tiden det tagit att skriva och speltesta, till skillnad från ett enpersonsspel exempelvis.
Ja, det är ju inte ett rationellt sätt att tänka. I verkligheten är det snarare så att ett spel med höga produktionsvärden är byggt för att locka den genomsnittlige rollspelaren, och eftersom min smak skiljer sig radikalt från den genomsnittlige rollspelaren så kommer jag därmed inte att gilla spelet. Men jag har lärt mig att associera snygga bilder med spel som jag inte gillar. Sedan, även om jag skulle gilla spelet så vill jag ju inte betala alla de där människorna som lägger en massa tid på att göra spelet snyggt, eftersom de inte bidrar till att göra spelet bättre för mig. Boken läser jag igenom en gång på några timmar och sedan öppnar jag den ju mer eller mindre aldrig igen. Jag spenderar otaliga timmar med reglerna, men bilderna gör mest att det kräver mer bläddrande för att hitta fram till det jag vill ha.
Men det här börjar nog bli ett lite för rimligt argument för den här tråden, så jag håller nog mest fast vid mitt irrationella hat mot arbiträra gränsvärden i regelsystemet.
Spel som är långa: Jag förstår på ett teoretiskt plan att längden inte borde spela någon roll och om spelet dessutom är så bra att det är en fröjd att läsa så borde det ju nästan bara vara bättre om spelet är långt, samtidigt så är det här så avtändande för mig att jag inte minns när jag senaste läste ett spel som var över säg 100 sidor, och jag börjar bli skeptisk redan vid 10-20 sidor.
Spel som kostar 9$ eller 19$: Också lite irrationellt men jag har en ganska hög tröskel från början för att betala för ett spel som jag inte redan har provspelat, inte för att jag har ont om pengar, inte för att jag inte tycker att spelskapare ska kunna få betalt men på nåt sätt för att det också känns som mycket mer av en mental investering om jag faktiskt betalar för något. Men ovanpå detta så har vi ifall spelet kostar just någon av summorna ovan (eller 99kr) då jag också djupt instinktivt känner att dom försöker lura mig och kan då låta bli att köpa ett spel även om jag spelat det och tyckt det var bra...
Spel som kostar 9$ eller 19$: Också lite irrationellt men jag har en ganska hög tröskel från början för att betala för ett spel som jag inte redan har provspelat, inte för att jag har ont om pengar, inte för att jag inte tycker att spelskapare ska kunna få betalt men på nåt sätt för att det också känns som mycket mer av en mental investering om jag faktiskt betalar för något. Men ovanpå detta så har vi ifall spelet kostar just någon av summorna ovan (eller 99kr) då jag också djupt instinktivt känner att dom försöker lura mig och kan då låta bli att köpa ett spel även om jag spelat det och tyckt det var bra...
Jag har nog inte något emot ett pris som slutar på en nia, men jag har också en tröskel när det gäller spel som kostar pengar. Ett spel som är gratis laddar jag ner och läser och pitchar och spelar, men ett spel som kostar tio kronor kommer jag antagligen att skippa, trots att det inte har någon egentlig påverkan på min ekonomi. Men så fort jag förväntas betala för spelet blir jag avtänd på ett inte helt rationellt sätt. Om det väl kostar pengar är det ingen större skillnad för mig om det kostar tio kronor eller tvåhundra. Men någonstans runt trehundra spänn ligger nog min nästa tröskel och jag har nog inte köpt ett spel som kostar så mycket pengar sedan jag var tonåring.
För liten text. Nej det är inte att man blir äldre, bokstäver överlag var större förr! Allt var bättre förr!
Dålig (inte att förväxlas med enkel) layout.
Illustreras av photoshoppade bilder på kompisar som ser ut att komma från ett billigt lajv. Hellre ett oillustrerat N2.
För korta spel. Alltså jag gillar ju att läsa kortare spel, men av någon anledning så känns det inte så seriöst att faktiskt spela dem. Korta spel däremot!
Finns bara som PDF. Jag kan ju i och för sig skriva ut den, eller köpa ett annat, fysiskt spel.
Det måste beställas från utlandet och krånglas med betalning, och import och posten och det tar hundra år innan man får det.
Jag börjar känna mig gammal när jag tittar på rollspelspriserna och klagar. Ska jag alltså betala 1200-1500 för D&D? Jag lever kvar i att 300kr är vad en rollspelsbok eller box "ska" kosta. Rent värdemässigt har jag inte kollat hur det egentligen ligger till. När jag köpte rollspel i tonåren hade jag studiebidrag på 750kr men tyckte jag fick valuta för pengarna med det jag köpte. När jag senast jobbade hade jag ungefär 10000 kvar efter mat, hyra och sånt men 400-500kr för en 200 sidig bok är för mycket.
Samtidigt ser jag misstänksamt på gratis produkter. Det ska kosta om det är bra.
Chock: Yetin var ett elakt monster gjort för att vara antagonist enligt monsterboken "Nattens fasor". För mitt unga jag, präglad av "Tintin i Tibet" framstod detta som fördomsfullt och taskigt mot den missförstådde hedersknyffeln.
I min ambition att vara en munter och positiv samling atomer i ett totalt urballatuniversum av kaos vill jag hellre peka ut vilka triviala egenskaper som får mig att vilja mysa med ett spel. Ni kan nog med egen kraft läsa in vad som då inte är min kopp té.
Levels och titlar
Så himla gulligt och kul att få heta saker som "Adept", "Initiate of the 5th circle", "Swashbuckler" eller "Thaumaturgist"! Och ännu bättre att man får det som en sorts extrabelöning för att ens rollperson går upp i level. Jag älskar att gå upp i level, jag älskar experience points, jag älskar att får dem både för att jag dödar ondingar och samlar guld och ädla stenar som förs till säker hamn (AD&D 1st ed.)
Stjäla rubiner från demonstatyer, Lizard Men och sid. 102 i PHB (1978)
Illustrationer behöver inte vara realistiska eller skickligt utförda för att skapa starka inre bilder. (AD&D 1st ed.)
Du är inte ett yrke - du är en människa med goda och mindre goda sidor!
Så fint att det finns spel där du kan spela en hel människa som definieras av dina egenskaper (stark, snabb, tuff, smart, förståndig, charmig) snarare än ett yrke. Och vad mycket mer spännande det blir om du är bra på några saker, men inte på allt. (Modern d20; Järn)
Har vi haft så här kul utan att ens ha börjat spela?
Jag vill aldrig sluta göra gubbe i O:FR eller skapa relationer mellan fraktioner och personer i Järn. Det är nästan så bra att man kan sluta sedan, man behöver aldrig spela. Bara få skapa rollpersoner och världar. Så kul! (Operation. Fallen Reich, Järn)
Talangerna syns inte så ofta men de finns ju där!
Som en liten present man får leta efter går det faktiskt att gejmistiskt opta och ha sig i Svärdets sång. I stället för att slösa bort erfarenhetspoäng på dyra färdigheter kan din rollperson, genom att samla på sig massa balla talanger, bli en helt annan person än den var när den skapades! Välkommen i spel lönnmördar-handelsman-kock-druid-tjuven Vergevil! (Svärdets sång)
Spoilers: Bittermarken
Det finns en metaplott i Bittermarken som driver handlingen! Så bra!
Bliss Stage: Alla vuxna ligger i dvala utom en auktoritetsfigur som klarat sig genom att inte sova på flera år. Hur? Hen borde vara död, sömn är ett grundläggande kroppsligt behov! Man hade lika gärna kunnat ha någon som gått i flera år utan att skita.
Shadowrun 4th edition har jag för mig det var. Den hade väldigt mycket grönt i färgsättningen som jag av någon anledning avskydde (normalt gillar jag grönt).
Järn och Hjältarnas tid: Det är gissningsvis inga fel på spelen i sig, Krille är ju en rutinerad spelskapare, men stilen på bilderna är helt fel för mig. Jag vill ha bilder som andas Conan eller Sagan om ringen till min fantasy, inte mangainfluerade barnboksbilder.
Järn och Hjältarnas tid: Det är gissningsvis inga fel på spelen i sig, Krille är ju en rutinerad spelskapare, men stilen på bilderna är helt fel för mig. Jag vill ha bilder som andas Conan eller Sagan om ringen till min fantasy, inte mangainfluerade barnboksbilder.
Shadowrun 4th edition har jag för mig det var. Den hade väldigt mycket grönt i färgsättningen som jag av någon anledning avskydde (normalt gillar jag grönt).
Det här är en riktig kvalitetstrivialitet, helt i linje med trådens anda! Att du tycker illa om att den är grön och i normalfall gillar grönt är pricken över i.
Allt för strömlinjeformade regelsystem. De får gärna vara lite trixiga eller ha lite godtyckliga eller icke-eleganta lösningar. Kantern och hörn intressantare än mjuka former, att lära sig hantera ett regelsystem är intressantare än att det bara flyter. Osv.
Det som mest får mig att rata spel är överbeskrivna spelvärldar. Världarna är så beskrivna in i minsta detalj att det tar en evighet att sätta sig in i, kartor beskriver världen in i minsta detalj, världens historia är väldokumenterad och att det känns som att man måste ta till ett skohorn och en slägga för att få in ett äventyr i den världen.
Typexemplet är alla middle earth-spel som Sagan om Ringen, MERP, The One Ring, m.fl. Världen är väldigt välbeskriven och jag kan finna stort nöje att LÄSA böcker om världen (inklusive rollspelsböcker) men jag kommer aldrig att finna något nöje att SPELA eller SPELLEDA i.
Om det finns ett eller flera fans som är sjukt irriterande och som spammar forum överallt med antingen enbart negativa rants eller positiva rants, så kan det få mig att inte vilja testa ett spel.
Jag höll på att helt lägga ner WFRP på grund av en handfull fans på StrikeToStun-forumet, till exempel.
Sjukt trivialt. Min upplevelse ska väl inte bero så mycket på andras gnöl? Jo, tyvärr.
@Stareater tog upp ett skäl som faktiskt fått mig att rata spel vid ett flertal tillfällen , för detaljerad spelvärld med för väl etablerad lore . Tex star wars elr saga om ringen där finns det så väl etablerad lore så det är svårt att fake it untill you make it .
Det får mig även att avstå ifrån historiskt korrekta settings , jag vet ingenting om Frankrike på 1600-talet så att spela i ett historiskt korrekt 1600-tals Frankrike går fet bort .
Sedan stör jag mig enormt på att rollspelet DoD har Michael Whelans bild på Elric på framsidan. Samma bild som finns på Stormbringer 4th edition. Jag trodde faktiskt när jag såg Drakar och Demoner-omslaget att det var en svensk version av Stormbringer som modul till redan befintliga Drakar och Demoner. Grymt besviken blev jag när jag öppnade boken. Det tog ett tag innan jag började spela den utgåvan bara på grund av besvikelsen.
Har både DoD och Stombringer 4th ed i bokhyllan och det stör mig, än idag, (nästan) dagligen att de har samma cover art.
För några år sedan (och med mer begränsad ekonomi) spel som krävde specialgjorda fysiska saker (där specialtärningar är den värsta boven). Det mest tydliga exempel var FFGs Star Wars-rollspel med sitt krav på unika tärningar. Speciellt om det inte gick att köpa tillbehören separat! Delvis för att jag föredrar att kunna läsa digitalt, vilket också sparade plats, tillåter mig att ha bokmärken där jag vill och det andra var för att jag inte alltid ville punga ut utöver spelet för att ens få testa att spela ett spel (speciellt när många av tillbehören blir väldigt dyra).
Och alla spel som inte erbjöd PDFer. Även om jag uppskattar att ha er i bokhyllan och ni är snygga VILL JAG HA EN PDF OCKSÅ. Därför uppskattar jag verkligen Bits and Mortar.
Artwork gjord med fula 3D-modeller eller hemmatagna foton. Det ser bara billigt ut och förstör helt stämningen – tänker direkt på supplementet H.P. Lovecraft's Arkham: Unveiling the Legend-Haunted City med sina gräsliga 3D-bilder.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.