Det finns en typ av konflikt som förekommer i berättelser och som rollspel är bra på att gestalta: den elaka häxan håller prinsen fångad i sin stuga, vi ska döda häxan; klyftan hindrar vår färd, vi måste ta oss över klyftan; etc.
Det finns en annan typ av konflikt som förekommer i berättelser, och som jag upplever är svårare att gestalta i rollspel, och det är den interna konflikten. Här är några exempel:
* Två personer älskar mig. Ska jag välja den trygga och lite tråkiga eller den spännande men farliga?
* Jag har svurit att aldrig döda igen, men nu har terroristerna kidnappat min bästa vän.
* Jag vet att Nisse fuskade på provet, men ska jag berätta det för läraren?
etc.
Sådana här konflikter förekommer ofta i film och litteratur, och där kan jag uppleva att de blir spännande och intressanta. I rollspel är det svårare, eftersom konflikten bara finns i rollpersonens huvud, och rollspel blir mest spännande i och med interaktionen mellan rollpersonen och de andra rollpersonerna och/eller omvärlden. I en del fall går det att lösa genom att konflikten representeras av två personer (som i kärleksexemplet), och då finns det möjlighet att spela ut konflikten i dialog, men i exemplet med personen som svurit att aldrig döda blir det svårare.
Vad tänker ni om saken?
Det finns en annan typ av konflikt som förekommer i berättelser, och som jag upplever är svårare att gestalta i rollspel, och det är den interna konflikten. Här är några exempel:
* Två personer älskar mig. Ska jag välja den trygga och lite tråkiga eller den spännande men farliga?
* Jag har svurit att aldrig döda igen, men nu har terroristerna kidnappat min bästa vän.
* Jag vet att Nisse fuskade på provet, men ska jag berätta det för läraren?
etc.
Sådana här konflikter förekommer ofta i film och litteratur, och där kan jag uppleva att de blir spännande och intressanta. I rollspel är det svårare, eftersom konflikten bara finns i rollpersonens huvud, och rollspel blir mest spännande i och med interaktionen mellan rollpersonen och de andra rollpersonerna och/eller omvärlden. I en del fall går det att lösa genom att konflikten representeras av två personer (som i kärleksexemplet), och då finns det möjlighet att spela ut konflikten i dialog, men i exemplet med personen som svurit att aldrig döda blir det svårare.
Vad tänker ni om saken?