De flesta av oss började spela rollspel i tonåren och har sedan fortsatt spela decennium efter decennium.
Man kan fråga sig varför vi fortsätter, men jag vet ungefär svaret (jag vet varför jag och de jag spelar med har fortsatt).
Jag är mer nyfiken på de som slutar: varför?
Jag antar att det liknar fotboll och andra sporter: under ungdomen har man tid. Sedan kommer jobb, karriär, gå på krogen, bilda familj o.s.v. emellan.
Samt att folk flyttar: spelgruppen man hade i sin ungdom finns inte kvar längre och man hittar inga nya spelare.
Sedan kan det kännas en aning pinsamt att som 30+ försöka komma med i en ny spelgrupp bestående av yngre tonåringar.
De flesta här på forumet måste ha vänner som en gång spelade rollspel, men som nu slutat.
Varför slutade de? (jag är nyfiken)
Och finns det något vi kan göra för att folk inte ska sluta spela rollspel?
(det brukar talas om hur vi ska få nya spelare till hobbyn, men är det inte lika viktigt att behålla de gamla?)
Psykologidags! Känner du till flowteorin av Mihaly Csikszentmihalyi? The gist är att människor är som lyckligast när de befinner sig i en stimulerande, utmanande målinriktad aktivitet.
Dubbeleffekten är att då försvinner också den ältande, ifrågasättande och självmedvetna grubbelaktiviteten som de flesta människor ägnar sig åt mer än de borde (och inser att de gör) på sin lediga tid.
Så en aktivitet som rollspel hjälper oss att komma bort från vardagens grubbel, och gör oss lyckliga och tillfredställda.
Jag slutade för många år sedan för att jag inte kände mig tillfredställd och stimulerad med rollspel, för lite flow utifrån tidsinvesteringen. Fortsatte spela improteater, vilket kändes tillfredställande.
Blev sedan pappa och la ner impron också. Fick mycket av den tillfredställelse jag sökte på annat håll; brädspel, familj, yrkesskicklighet, personlig utveckling. Precis som andra skrivit så är det ett annat lunk i familjelivet. Plötsligt så behöver man inte späcka kalendern med meningsfulla och stimulerande aktiviteter, utan man är fullbokad på något meningsfullt och utmanande dygnet runt, och behöver snarare noggrant trycka in tid för avancerade hobbies på de 1-2 tillfällen som finns i veckan.
Rollspel -är- avancerat, man behöver koordinera flertalet timslånga sessioner med kanske 3-5 ytterligare personer och göra förberedelser inför varje session. Man måste vara aktiv och kreativ, och det finns inte en garanti att mötet inte blir kasst.
Men som sagt, det var i främsta hand tillfredställelsen som saknades för mig. Hade jag fortsatt brinna för rollspel hade jag prioriterat det. Men nu har jag brädspelskväll i mitt kollektiv varje fredagkväll istället, plus spontant brädspelande vissa kvällar efter nattning.