Just indierummet på GothCon var ju väldigt bra på det sättet, i och med att vem som helst kunde gå dit och hyfsat fort haka på någonting.
Übereil
Hur välkomnande är rollspelshobbyn?
- Thread starter Dilandau
- Start date
Übereil
Dr_Dängrot
Myrmidon
- Joined
- 1 Mar 2017
- Messages
- 4,326
Skulle nog säga att det är allmänsvenskt , jag har en hel del utländska vänner som upplevt det väldigt svårt att komma in i den svenska gemenskapen på jobbet osv. Tex så har jag en filippinsk vän som jag träffade genom jobbet som när hen kom hit förfasades över hur vi svenskar inte ens hälsar på grannen i trappen och hur ogästvänliga vi är . Jag har även en slavisk kompis som när hen flyttade hit tyckte att vi svenskar var så otroligt snåla och gnidna för att när hen kom hem till nån så hadde dom inte bullat upp med mat , fika , kaffe och vodka för så gjorde man i hens kultur när man fick gäster .
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,666
Precis. Jag tror det skulle vara bra med något mellanting. Ingen vill väl pressas till spel men exemplen @Björn den gode skriver om låter intressanta som komplement. Både indierummet och OSR-rummet på Gothcon är ju lovvärda men någon form av officiella uppsamlingslistor även till de tidsbokade traddiga arren kanske vore en idé.
(Sen finns det ju i praktiken. Varje gång jag SLat på Gothcon dyker någon ensam spelare upp och undrar om det finns plats över någonstans - och det brukar lösa sig. Men det är informellt och jag kan tänka mig att det är underutnytjat, jämför med om det presenterades som en möjlighet i programmet.)
Absolut! Men många andra hobbysammanhang har (upplever jag från mitt konventande vs andra hobbys som lajv, muay thai/karate/mma, fotboll) satt upp strukturer för att "komma in i gänget" och "bli inkluderad" eller har dem inbyggda i själva görandet (lagsport som schack eller fotboll exempelvis).
Visst, jämfört med random produkt-mässa så är konventen säkert snäppet bättre men är jag ensam när jag kommer in i ett spelrum med massa folk som sitter i små sällskap och gör sin grej är det svårt att få in den där foten.
Last edited:
Jag tycker nog att det är dåligt. Ett "hej! Välkommen, vill du vara med och spela något?" när en kommer in i ett rum är alltid najs men uteblir för det mesta. Vi testade med en "stå här om du vill hitta en grupp och spela!"-skylt samt posters för tillgängliga spel i dropinrollspelsrummet på några konvent och då får en ju lite båda delar, möjlighet att vara med men också att inte bli raggad på.
Lajvditon har ofta "open chair policy", att det alltid ska finnas en tom stol vid varje sällskap och att det förväntas att randoms sätter sig ner och säger hej. Namnskyltar samt markörer på bord i öppna ytor där det går att välja "vi vill sitta och prata ostört" eller "alla är välkomna"-alternativ har också varit bra grejer.
Jag tycker att det är en bra grej öht dock, vill jag inte så tackar jag nej om någon frågar men bara att någon ser mig får mig att känna mig lite mer inkluderad.
Allt det här är ju mitt tyckande dock, har full förståelse om andra gillar annat, men är det verkligen "välkomnande" att inte bjuda in folk, oavsett om det är "bra" eller "dåligt"?
Fastaval har ju samma grej för alla sina spel. Det går att signa upp i förväg men de som vill ställer sig i en kö vissa tider på dygnet och tilldelas en spelgrupp. Supersmidigt trots hundratals simultana spelare.
Allt gammalt blir nytt igen... jag minns när laganmälan var det nya, revolutionerande som skulle bli mycket bättre än tidigare.
Jag håller med. Även om man tackar nej så tror jag inte det är så jobbigt att få den signalen att man är välkommen att delta om man vill. Och om man är en person med dålig självkänsla så kan det tvärt om vara just att någon annan frågar som är det som gör att man ens vågar vara med. För har man dålig självkänsla så blir det lätt så att man går runt och tänker att det nog inte är nån som skulle vilja spela med en själv och inte ska man utsätta andra för sig själv osv. Och om någon annan då signalerar att jo, det är klart du kan få vara med och spela med oss så blir det en annan sak.
Och även om man har bra självkänsla och vill hitta främlingar att spela med så är det inte bara att stövla in någonstans och fråga om man får vara med. I jämförelse med folk som frågar förbipasserande om de vill vara med så är det betydligt mer störande beteende, enligt mig. Och någon slags mekanism för att få in folk som inte har någon egen klick behövs.
Übereil
Ymir
Liten kantbaron
det vore inte konstigt om det är så, jag känner en del kvinnliga rollspelare/lajvare som påstått att vuxna kvinnor generellt har mindre tid för fritidsaktiviteter, i synnerhet med kort varsel, än vad vuxna män har.
Men jag tror även att det är en generationsfråga. När jag var i yngre tonåren var det ju absolut inte 50% kvinnliga rollspelare - det är kidsen nuförtiden som är mer jämställda än vi var.
Lupus Maximus
Tekniker
Indierummet blir väl alla som sticker in näsan välkomnade och får förklarat om de vill. Men i övrigt är det nog hyfsat svårt att hitta rätt. Facebook-grupper Rollspel i Stockholm verkar dock funka hyfsat bra för de som hittar dit, och förhoppningsvis finns det fler sådant.
Men sedan är vi en rätt obskyr hobby också, så även de som är nyfikna har nog rätt svårt att faktiskt hitta var andra spelare håller till.
När jag stack in näsan i en spellokal i Houston så tog det inte många sekundrar innan jag blev tillfrågad om jag ville vara med och spela lite D&D5. Nu saknade det spelbordet lite spelare, så jag vet inte om samma sak hade hänt om de redan var 3-4 spelare istället för 2 spelare plus spelledare.
Men sedan är vi en rätt obskyr hobby också, så även de som är nyfikna har nog rätt svårt att faktiskt hitta var andra spelare håller till.
När jag stack in näsan i en spellokal i Houston så tog det inte många sekundrar innan jag blev tillfrågad om jag ville vara med och spela lite D&D5. Nu saknade det spelbordet lite spelare, så jag vet inte om samma sak hade hänt om de redan var 3-4 spelare istället för 2 spelare plus spelledare.
Ymir
Liten kantbaron
Jo, men det är ju amerikaner. Amerikaner är ökänt hypersociala.
Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,531
Jag tror inte jag varit på ett enda konvent där det inte hänt minst en gång att någon ställt sig på en stol i kafeterian och skrikit rakt ut "VI BEHÖVER X SPELARE TILL SETTLERS/TICKET TO RIDE/JUNTA NU! NÅGON INTRESSERAD!". Ibland är det till och med inför rollspelspass.
Men det är ju konvent, som är ett specialfall inom hobbyn.
Svarar kanske utifrån ett annat perspektiv än andra i den här tråden. Lite luddig trådstart så jag får skylla på det om jag hamnat fel med mina tankar. Hur som helst, jag skulle nog säga att rollspel inte är en särskilt välkomnande hobby. Inte för att rollspelare i sig skulle vara ogästvänliga men rollspel som sådant är ju en ganska sluten aktivitet som vanligtvis utförs avskild från omgivningen. Mesta spelandet sker ju också "informellt" genom att folk som känner varandra bestämmer om fortsatt spel via privata mail, sms etc. Folk i allmänhet tycks också uppleva rollspel som lite udda och svårtillgängligt med märkliga världar och regelsystem att sätta sig in i. Om jag jämför med en hobby som fotboll är skillnaden stor - man lägger ganska snart märke till fotbollsplaner+klubbstuga hos lokal fotbollsklubb, flyttar man till en ny stad är det enkelt att gå med i en fotbollsklubb eller hitta korplag där man kan hoppa in, spelar man boll med vänner eller barn på gräsmattan i området kommer det förbi annat folk som utan problem kan hoppa in i lira och vet reglerna. Har i samband med fotbollsspelande kommit i kontakt med en betydligt större spridning av människor än vad jag gjort via rollspel - gällande såväl kulturell bakgrund, kön, ålder, utbildning m.m.
Men ovanstående ska absolut inte ses som en kritik mot rollspel eller rollspelare, mer bara ett konstaterande utifrån mina erfarenheter. Om jag skulle fortsätta jämförelsen rollspel vs fotboll ovan så skulle jag definitivt säga att jag själv har en starkare identitet som rollspelare än identitet som fotbollsintresserad. Men om jag funderar på hur många jag spelat fotboll med under år 2020 så är antalet, även om jag bara räknar spontanfotboll, utan tvekan över 20 pers. Hur många har jag spelat rollspel med? Samma 4 personer som utgör vår spelgrupp. Det är ganska mycket som ska stämma om man ska vilja spela rollspel ihop; spelstil, personlighet, möjlighet att avsätta tid m.m. Tröskeln är hög helt enkelt. Brukar ändå försöka nämna mitt rollspelande vid olika tillfällen, typ på jobbet: "vad gjorde du i helgen?" "spelade rollspel, själv då?" som ett sätt att scanna av om det finns rollspelare eller rollspelsintresserade i omgivningen. Men slutsatsen är att det är sällan jag möter jag på folk som spelar/spelat och att den stora gruppen icke-rollspelare ibland kan visa ett allmänt intresse men tycks vara långt ifrån att vilja boka in fem timmar för att sätta sig i en källare med en grupp mestadels okända personer och försöka leva ut en roll i en okänd värld med en stor mängd regler.
När det gäller det sistnämnda kan jag väl också känna mig självkritisk, borde ha försökt bygga ihop spel och äventyr med inriktning att attrahera de där personerna som säger "har aldrig men låter ju intressant". Men det är väl bekvämligheten, det är enklast att spela med de man känner och som man vet att det funkar med.
Sen kan jag också känna att det är en stor andel hos rollspelare som är väldigt insatta gällande olika spel, sett många filmer eller läst mycket böcker med anknytning till rollspel, historiska miljöer eller fantasimiljöer. Det är förstås inget problem i sig men i en del kretsar ska det refereras mycket till dessa saker vilket kan bidra till att andra känner sig utanför. Har t.ex. varit med om en spelgrupp där man i mailtrådar om kommande spelmöten etc råkade ut för att folk svarade med endast någon sorts citat från en för mig okänd källa. I en annan grupp var jag med om att i stort sett allt trubbel som min rollperson hamnade i baserades på att jag som spelare inte var insatt i den specifika värld vi spelade i och därför gjorde olika ”sociala fel” med min rollperson; det blev snart tröttsamt och gjorde att jag kände mig offside i gruppen. Den typen av snobbism har jag mött på en del inom rollspel. Ett annat icke-välkomnande beteende som jag råkat ut för är personer som ser rollspel en arena för att marknadsföra sin politiska åsikter och vad de tycker om folk med andra åsikter. Men utöver dessa fenomen skulle jag nog säga att de flesta rollspelare brukar vara välkomnande personer.
Så för att sammanfatta ett långt och krångligt svar – jag skulle säga att rollspelare som personer generellt är välkomnande men att däremot rollspel i sig inte är särskilt öppet mot omgivningen.
Men ovanstående ska absolut inte ses som en kritik mot rollspel eller rollspelare, mer bara ett konstaterande utifrån mina erfarenheter. Om jag skulle fortsätta jämförelsen rollspel vs fotboll ovan så skulle jag definitivt säga att jag själv har en starkare identitet som rollspelare än identitet som fotbollsintresserad. Men om jag funderar på hur många jag spelat fotboll med under år 2020 så är antalet, även om jag bara räknar spontanfotboll, utan tvekan över 20 pers. Hur många har jag spelat rollspel med? Samma 4 personer som utgör vår spelgrupp. Det är ganska mycket som ska stämma om man ska vilja spela rollspel ihop; spelstil, personlighet, möjlighet att avsätta tid m.m. Tröskeln är hög helt enkelt. Brukar ändå försöka nämna mitt rollspelande vid olika tillfällen, typ på jobbet: "vad gjorde du i helgen?" "spelade rollspel, själv då?" som ett sätt att scanna av om det finns rollspelare eller rollspelsintresserade i omgivningen. Men slutsatsen är att det är sällan jag möter jag på folk som spelar/spelat och att den stora gruppen icke-rollspelare ibland kan visa ett allmänt intresse men tycks vara långt ifrån att vilja boka in fem timmar för att sätta sig i en källare med en grupp mestadels okända personer och försöka leva ut en roll i en okänd värld med en stor mängd regler.
När det gäller det sistnämnda kan jag väl också känna mig självkritisk, borde ha försökt bygga ihop spel och äventyr med inriktning att attrahera de där personerna som säger "har aldrig men låter ju intressant". Men det är väl bekvämligheten, det är enklast att spela med de man känner och som man vet att det funkar med.
Sen kan jag också känna att det är en stor andel hos rollspelare som är väldigt insatta gällande olika spel, sett många filmer eller läst mycket böcker med anknytning till rollspel, historiska miljöer eller fantasimiljöer. Det är förstås inget problem i sig men i en del kretsar ska det refereras mycket till dessa saker vilket kan bidra till att andra känner sig utanför. Har t.ex. varit med om en spelgrupp där man i mailtrådar om kommande spelmöten etc råkade ut för att folk svarade med endast någon sorts citat från en för mig okänd källa. I en annan grupp var jag med om att i stort sett allt trubbel som min rollperson hamnade i baserades på att jag som spelare inte var insatt i den specifika värld vi spelade i och därför gjorde olika ”sociala fel” med min rollperson; det blev snart tröttsamt och gjorde att jag kände mig offside i gruppen. Den typen av snobbism har jag mött på en del inom rollspel. Ett annat icke-välkomnande beteende som jag råkat ut för är personer som ser rollspel en arena för att marknadsföra sin politiska åsikter och vad de tycker om folk med andra åsikter. Men utöver dessa fenomen skulle jag nog säga att de flesta rollspelare brukar vara välkomnande personer.
Så för att sammanfatta ett långt och krångligt svar – jag skulle säga att rollspelare som personer generellt är välkomnande men att däremot rollspel i sig inte är särskilt öppet mot omgivningen.