Mitt ganska trista svar blir att det beror sig väll på hur du som spelledare väljer att beskriva värdshuset om du säger att man bor i dubbelrum så gör man det och om du säger att man sover på halmmadrasser i sovsal med 30 andra personer så gör man det.Har man eget rum, dubbelrum, eller sover man normalt i en sovsal? Har man lås på rummen, var har man sina saker, och hur vet man att dem ses efter när man är ute på stan? Har man egen eldstad på rummen, egen potta? Etc.
Ska man göra sin hemläxa ordentligt så får man först fundera på vilka som reser och varför. I Europa blev "hotelrum" inte en grej förrän 15-1600-tal. Eller senare. Innan dess fick man kasta ut värdshusvärden om man tvunget skulle ha eget rum. Å andra sidan fanns det kloster odyl som tog emot gäster så där fanns säkert små celler att sova i. Att sova i stallet med alla sina varor var nog ofta att föredra och det vanliga i karavanseraier.Har man eget rum, dubbelrum, eller sover man normalt i en sovsal? Har man lås på rummen, var har man sina saker, och hur vet man att dem ses efter när man är ute på stan? Har man egen eldstad på rummen, egen potta? Etc.
Både och, men gärna om man vill förena en typisk fantasysetting med en viss realismEn fråga till TS, syftar du på hur man bor på ett värdshus i en fiktiv rollspelssetting eller hur man bodde på värdshus ute i Europa och världen under en viss tidsepok ?
Ok där är jag med för om det skulle röra sig om Pure fiction så skulle jag stå fast vid mitt tidigare uttalande om att det är SL som avgör hur man lever på ett värdshus och hur det ser ut där osvBåde och, men gärna om man vill förena en typisk fantasysetting med en viss realism
Värdshus bör ju finnas längs välfärdade vägar och karavanleder , överallt där mycket folk passerar så det finns möjlighet att tjäna pengar .Och bör värdshus mest finnas i städer eller även längs landsvägar och i byar?
Ekonomi, demografi och infrastruktur är ju snarlik så det bör inte spela någon större roll. Ändrar man på förutsättningarna så kan såklart både resande och boende påverkas. Och arkitektur m.m.Både och, men gärna om man vill förena en typisk fantasysetting med en viss realism
Värdshus i städer är en lite annan grej. Nu har varorna kommit fram och kuriren har levererat sitt meddelande. Vilka är det som behöver bo länge i en stad, som inte bor hos vänner/bekanta/kompanjoner? En weekend i Nuln kanske är tänkbart men familjen i fråga har säkert ett Townhouse eller liknande där redan. Jag skulle tro att det i staden är rimligast att hitta inkvartering i någons bostad, i ett tempel (mot lite arbete) eller helt enkelt finna arbete och få en filt i en barack eller så.Och bör värdshus mest finnas i städer eller även längs landsvägar och i byar?
Låter mycket likt mitt eget standardvärdshus, med undantag för de privata kaminerna och armbortsbalkongen.För längre stadskampanjer rekommenderas att inkvartera dig hos släktingar/familj alternativt köpa en bostad. I Kandra finns två hus till försäljning.
I mina rollspelsvärldar är de flesta värdshus en tvåvåningsbyggnad där man kommer rätt in i skänkrummet genom ytterdörren. Där finns tre långbord, tre runda bord och två bås, det finns en stor eldstad mot en vägg. Mittemot ytterdörren finns bardisken, bakom den står värden. Oftast en tjockman fd äventyrare som har slagit sig ner och byggt ett värdshus.
Skänkrummet är öppet i tak det finns en trappa som leder upp på samma sida som bardisken, den leder upp till en balkong där man kan skjuta armborst ner på gästerna i skänkrummet om man vill. Här finns också en korridor som löper runt övervåningen till de fyra dubbel rummen och de två enkelrummen. Rummen har kamin, fönster med fönsterluckor men inga glasrutor, säng med halmmadrass, brädgolv som kan brytas upp och gömmas saker under plankorna.
På bottenvåningen i skänkrummet finns tre dörrar på väggen mittemot ytterdörren. Dörren bakom bardisken leder till ett kök och till värdshusvärdens privata rum, här finns också en lucka i golvet som leder till en källare med vin, och lönngång(alternativt någon demonframkallningskammare) här finns också konstigt nog en dörr som leder ut på baksidan av värdshuset.
Dörren under trappan leder till en lång korridor som tar dig ut till latrinen och stallet.
Den tredje dörren leder till sovsalenhär finns 15 bäddar med någslags kistsäng och halm, här finns också en öppen spis som är så stor att en tjuv med storlek 8 kan krypa nerrör skorstenen och sno saker.
Jesus, byborna är blodtörstiga i dina settings!Skänkrummet är öppet i tak det finns en trappa som leder upp på samma sida som bardisken, den leder upp till en balkong där man kan skjuta armborst ner på gästerna i skänkrummet om man vill.
Tänker att köpmän, kaptener, kondottiärer, witchunters, äventyrare och nobels bor på värdhus i städerVärdshus i städer är en lite annan grej. Nu har varorna kommit fram och kuriren har levererat sitt meddelande. Vilka är det som behöver bo länge i en stad, som inte bor hos vänner/bekanta/kompanjoner? En weekend i Nuln kanske är tänkbart men familjen i fråga har säkert ett Townhouse eller liknande där redan. Jag skulle tro att det i staden är rimligast att hitta inkvartering i någons bostad, i ett tempel (mot lite arbete) eller helt enkelt finna arbete och få en filt i en barack eller så.
Det är det man har tjänare till.En annan fråga? Kan man bada på badhus för en penning? Eller är det ett otänkbart stort jobb att släpa och värma upp vatten?
Om du propsar på att få ett helt nytt bad upptappat åt dig får du kanske pröjsa mer. Troligaste är att de byter badvatten en gång om dagen.En annan fråga? Kan man bada på badhus för en penning? Eller är det ett otänkbart stort jobb att släpa och värma upp vatten?
I min WFRP-kampanj kan man det. Jag skrev så här på min blog:En annan fråga? Kan man bada på badhus för en penning? Eller är det ett otänkbart stort jobb att släpa och värma upp vatten?
The Marble Baths
Altdorf is a grimy city, filled with waste and filth. But even so many of its inhabitants take great care to stay clean and bathe once every week. The manner in which they do so varies with social stature and income, but there is a sizeable portion that go to the public bathing houses that exist in the various Bezirks of our capital. Of course som baths are more splendid than others. Most common folk, the poor and the workers, simply use a barrel to scope cold water from, apply soap to strategic bodily locations, wash it off and rub themselves with rough towels to get dry. Not something you do every day, mind you.
For the upper class or for those of means, there are bath-houses where you get heated water in tubs or in pools. Some have rooms filled with heated rocks which you throw water on, creating steam to clean your body. Some rooms have cold pools of water so that you can alternate between hot and cool baths. There are also lounges where you can rest, eat a sausage or pie and drink a glass of wine or a flagon of cold beer.
For clients who can afford it, herbs or oils produced locally or imported from Estalia, Tilea or even Araby are added to the water to release a pleasing fragrance and promote good health and cleansing of the skin and lungs. Among the herbs commonly used are camomile, lavender, lemon balm, mint, rosemary and thyme. Oils are often scented with sap from birch or pine, or from the skins or peels from oranges, lemons, apples and pears.
Of all the bathing houses in the Empire, The Marble Baths in the Reikhoch Bezirk is probably the most well-known. The interiors are constructed from exquisite marble in Arabyan style, with beautiful mosaics depicting flowers, planets and stars. There are two sections, one for the men and one for the women. The bathers dress in simple linen trunks or dresses for the women. Curiosly both sexes often dress in something known as an Altdorf Wig, a kind of bathing hat of varying lavishness. Female bath-house keepers, often devout Shallyans in sleeveless dresses serve the bathers with buckets of hot or cold water and scrubs or lashes in the case of the more devout attendees.