Book 2, Chapter 6 - Lothlórien
I vilken våra hjältar träffar alver igen.
Lite som att springa in i en vägg, efter föregående två kapitels spänning. Jag antar att det kan finnas någon slags konstnärlig mening där, men själv förstår jag nog mest varför jag ledsnade på böckerna om det är så det ska fortsätta =D
Lite coolt att vi nu börjar få se en mer och mer fräck Gollum titta fram, även om vi ännu inte vet att det är Gollum. Jag gillade hans närvaro i Moria också! Och jag gillar träden de har; löv som blir gyllene (jag antar bildligt talat, men kan mycket väl vara bokstavligt) på hösten men sitter kvar till de nya löven kommer till våren, varpå de gyllende löven täcker marken och gula blommor slår ut i trädkronorna. Väldigt vackert!
Men det som framförallt slår mig med det här kapitlet är att Gimli inte har några som helst problem med Alver fram tills att de insisterar på att han, och bara han, måste ha ögonbindel när de går in i Lothlorien. Det är nästan som att alver helt enkelt är rövhål...
För all del... jag är inte helt hemma på livslängder och när olika saker hände, men jag gissar att för Gimli är det många generationer sen Moria föll, och är något som mest koms ihåg i sånger och sagor. Men de alver de träffar på kan mycket väl ha varit där och sett mörkret sprida sig från bergen, och kanske fortfarande är lite irriterade över dvärgarnas kortsiktighet.