w176
Förlorad dotter
Jag har i praktiken haft rollspelspaus (så när som några ströpass ) de senaste fyra åren pga studier och pandemi. Massor av lajv, och play by text, men inte bordsrollspel.
Min abstinens har varit stor. Samtidigt har jag varit like skeptisk till att spela online eftersom längtan just varit så stor och jag ville liksom inte ha en nödlösning.
Ända tills liksom pandemin drog ut på tiden och jag bestämde mig att det liksom vore trevligt att spela ändå.
Så jag hakade på @Ymir s DnD kampanj online vilket verkligen inte är min vanliga kopp te.
Vilket har varit så kul. Kanske just för att liksom jag släppte krav och förväntningar och lät min inre 14 åring designa karaktären och skamlöst baka ihop element som Elin 14 år tyckte var ballt, och nörda ner mig i spelsystemet som jag inte gjort sedan jag körde Baldurs Gate 1 och 2 på datorn.
Att liksom bara inte ha några krav eller förväntningar varken på mig själv eller andra. Bara låta saker bli som det blir.
Nu kanske det delvis är abstinens som talar med det var jättekul som gammal räv att vara släppa alla förväntningar och köra.
Någon som känner samma sak ibland? Eller har någon liknande reflektion?
Är det bara skönt att bara köra och inte vara så pretto ibland?
Min abstinens har varit stor. Samtidigt har jag varit like skeptisk till att spela online eftersom längtan just varit så stor och jag ville liksom inte ha en nödlösning.
Ända tills liksom pandemin drog ut på tiden och jag bestämde mig att det liksom vore trevligt att spela ändå.
Så jag hakade på @Ymir s DnD kampanj online vilket verkligen inte är min vanliga kopp te.
Vilket har varit så kul. Kanske just för att liksom jag släppte krav och förväntningar och lät min inre 14 åring designa karaktären och skamlöst baka ihop element som Elin 14 år tyckte var ballt, och nörda ner mig i spelsystemet som jag inte gjort sedan jag körde Baldurs Gate 1 och 2 på datorn.
Att liksom bara inte ha några krav eller förväntningar varken på mig själv eller andra. Bara låta saker bli som det blir.
Nu kanske det delvis är abstinens som talar med det var jättekul som gammal räv att vara släppa alla förväntningar och köra.
Någon som känner samma sak ibland? Eller har någon liknande reflektion?
Är det bara skönt att bara köra och inte vara så pretto ibland?
Last edited: