Scenario: Mörkrets Zenit, alla 4 delarna.
Till: Svärdets sång
Av: I boken står det bara “Författaren”. På Scenariobiblioteket står det “Vije”. Så jag vet inte säkert.
Wow vilken kärlek som gått in i det här projektet! Det är enormt stort! Bara den första delen av fyra är 101 sidor långt. Del 2 är 83 sidor. Del 3 är 99 sidor och del 4 är 113 sidor! Och alltihop är gjort av en enda person. Illustrationerna, layouten, texten och reglerna är alltihop sprunget ur en persons händer. Personen själv öppnar första delen med att be om ursäkt för det faktum att det bara är henom själv som korrekturläst, att kampanjen inte är speltestad och att kampanjen inte är nyskapande. Är det saker han borde be om ursäkt för?
Nej!
Scenariot är ungefär lika bra grammatiskt som ett professionellt rollspel. Bilderna är snygga, jag har sett värre bilder i professionellt publicerade rollspel och layouten är standard för rollspel vilket betyder att den är funktionell om än inte spännande.
Men det är standard fantasy. Det går inte att dölja, men jag tycker inte heller att det är en synd. Ja, det här är skrivet till Svärdets Sång men det hade fungerar lika bra i alla de “vanliga fantasy” rollspelen såsom Drakar och Demoner eller Dungeons and Dragons. Det här påminner mig mer än något annat om en adventure path till Pathfinder men gjort av en super engagerad amatör som brinner för rollspel istället för av proffs som behöver tänka på pengar och att sälja saker.
Just känslan av att det här är gjort av en amatör som skrivit det här för att hen älskar rollspel och har konstruerat en hel värld som hen vill dela med sig av är den dominanta känslan i alla böckerna.
Det känns som om jag läste Empire of the petal Throne för första gången igen. Precis som Tolkien skrev Sagan om ringen för att berätta om sin värld så har den här personen skrivit ett äventyr för att göra det samma. Vilket är fantastiskt! Ingen idiotisk infodump i halva boken som jag var tvungen att hoppa över som i många Drakar och Demoner och Parhfinder böckerna. Utan världen avslöjas av äventyret.
Många författare gör misstaget att skriva ett nytt regelsystem för att förmedla sin fantasyvärld. Den här författaren gjorde ett äventyr och det är mycket bättre.
Så äventyret då, hur är det? Ja, det sträcker sig över alla fyra böckerna och har strukturen presenterad i den första boken. Det är på en nivå där jag tycker det här är en enda stor bok (och jag recenserar den på det sättet). Men det finurliga är att medan äventyret har en tydlig riktning så finns det många alternativ överallt och det är väldigt sällan rälsat på ett sätt som stör eller förstör för spelarna. Många av äventyren går dessutom att plocka ut ur kampanjstrukturen och kan då spelas för sig själva.
Handlingen är kanske den mest generiska fantasy delen av kampanjen. Men den är motherfucking glorious i sitt användande av onda riddare, korrumperade mörker, drakar, magi och lönnmördare. Det är som om när författaren befriade sig själv från att vara nyskapande eller weird med sin svarta riddare så kunde hen fokusera på att göra den allra bästa svarta riddaren. Så är det mesta i kampanjen.
Kampanjen går också efter häftigt mer ofta än inte med portaler, luftskepp och drakapokalyps. Det är enormt fett väldigt ofta. Samtidigt börjar det inte vid crazy utan bygger upp till vansinnet från en ganska enkel grund. Zero till hero känslan är här och den är bra.
4 av 5. Det här är i klass med Maktens portar eller Vildhjärta. Klassisk svensk fantasy. Men ja, kampanjen lider lite av att den inte är speltestad och vissa delar är inte så putsade som de kunde varit. Men det hade krävts ett team för att göra den bättre. Och jag vet inte om jag hade gillar den mer. Det här är ett kärleksprojekt någon lagt sin själ och sitt hjärta i.
Om 5 år arbetar alla svenska rollspelsförfattare för den här personen eller så har vi dött för hens hand.
Jag har ju själv skickat in ett så väntar på att det läggs upp också.
