"Alla brädspel är co-op. Om någon frågar vems tur det är har alla förlorat."
Citat från Olof för en kvart sedan.
11-åringen har haft ett par klasskompisar över och så har vi (eller dom med mig som övervakare) bland annat spelat lite brädspel. Tsuro och ett halv parti Camel Up fick vi till innan vi bytte aktivitet då halva gänget inte ville spela vidare. Det hade då varit uppenbart ett tag att det var för lite fokus på spelet och för mycket trams för att det skulle vara hållbart. Nu hade alla kul ändå så alla 11-åringar är jättenöjda, men jag fick lite flashback till gammalt gnäll så jag tänkte gnälla av mig lite.
Förkunskapskrav: Jag är en väldigt "mitten-människa" som inte gillar när det blir för mycket eller för lite av saker, och på en femgradig skala kommer jag i princip aldrig att ange ett eller fem. Det kommer sig väl av någon slags naiv förhoppning om att alla människor ska kunna leva ihop utan hat och genom att slippa extremer så kommer mängden olösbara konflikter att gå mot noll. Typ. Om Kalle tycker att allt höger om Vänsterpartiet är extremkapitalism och Anna tycker att all vänster om Moderaterna är Stalinismhuliganism så kommer de båda aldrig kunna enas om en lösning som blir hållbar för alla, så jag ser helst att ingen tycker så. Typ (ångrar lite att jag tog politik som exempel, men hoppas alla fattar).
Så, brädspel. Jag har spelat med flera olika typer av konstellationer och har upplevt lite olika problem.
Det var kvällens gnällkvot. Tack för er tid.
Citat från Olof för en kvart sedan.
11-åringen har haft ett par klasskompisar över och så har vi (eller dom med mig som övervakare) bland annat spelat lite brädspel. Tsuro och ett halv parti Camel Up fick vi till innan vi bytte aktivitet då halva gänget inte ville spela vidare. Det hade då varit uppenbart ett tag att det var för lite fokus på spelet och för mycket trams för att det skulle vara hållbart. Nu hade alla kul ändå så alla 11-åringar är jättenöjda, men jag fick lite flashback till gammalt gnäll så jag tänkte gnälla av mig lite.
Förkunskapskrav: Jag är en väldigt "mitten-människa" som inte gillar när det blir för mycket eller för lite av saker, och på en femgradig skala kommer jag i princip aldrig att ange ett eller fem. Det kommer sig väl av någon slags naiv förhoppning om att alla människor ska kunna leva ihop utan hat och genom att slippa extremer så kommer mängden olösbara konflikter att gå mot noll. Typ. Om Kalle tycker att allt höger om Vänsterpartiet är extremkapitalism och Anna tycker att all vänster om Moderaterna är Stalinismhuliganism så kommer de båda aldrig kunna enas om en lösning som blir hållbar för alla, så jag ser helst att ingen tycker så. Typ (ångrar lite att jag tog politik som exempel, men hoppas alla fattar).
Så, brädspel. Jag har spelat med flera olika typer av konstellationer och har upplevt lite olika problem.
- För "lite" engagemang
- "Vems tur är det?"-personer som egentligen vill prata och inte spela spel. Allmänt frustrerande.
- "Jag går väl åt höger då"-personer som kan titta på spelplanen, helt missa att de helt uppenbart kan få fem poäng om de går åt vänster och går åt höger samt inkasserat ett poäng. Viktigt att välja rätt spel för att kunna ha kul här.
- "Kan vi göra nåt annan"-personer som vill bryta mitt i en omgång för att nåt roligare dök upp. Tack för att du gör partiet orimligt att spela vidare på, varför ville du vara med ens?
- För "mycket" engagemang
- "Hmmm"-spelaren som efter att övriga spelare gjort sina drag på halvminuten behöver en kvart för sitt drag. Du vinner säkert partiet men ååååh vad segt. Går inte att lösa med forcerad maxtid per drag utan att störa stämningen heller.
- "Fokus"-spelaren. Tvärt om "vems tur är det" så är det här någon som är så djupt inne i spelanalys att man lika gärna hade kunnat spela med en klase tyska utbytesstudenter. Lite socialt utbyte hade jag tänkt mig. Här brukar det vara väldigt viktigt att vinna också.
- "Research"-spelaren. Vet hur många svängbitar det finns i Carcassonne oberoende av använda expansioner, gillar att spela samma spel om och om igen förfina sina taktiker.
Det var kvällens gnällkvot. Tack för er tid.