Brädspel i en social kontext

[Feuflux]

"Alla brädspel är co-op. Om någon frågar vems tur det är har alla förlorat."
Citat från Olof för en kvart sedan.

11-åringen har haft ett par klasskompisar över och så har vi (eller dom med mig som övervakare) bland annat spelat lite brädspel. Tsuro och ett halv parti Camel Up fick vi till innan vi bytte aktivitet då halva gänget inte ville spela vidare. Det hade då varit uppenbart ett tag att det var för lite fokus på spelet och för mycket trams för att det skulle vara hållbart. Nu hade alla kul ändå så alla 11-åringar är jättenöjda, men jag fick lite flashback till gammalt gnäll så jag tänkte gnälla av mig lite.

Förkunskapskrav: Jag är en väldigt "mitten-människa" som inte gillar när det blir för mycket eller för lite av saker, och på en femgradig skala kommer jag i princip aldrig att ange ett eller fem. Det kommer sig väl av någon slags naiv förhoppning om att alla människor ska kunna leva ihop utan hat och genom att slippa extremer så kommer mängden olösbara konflikter att gå mot noll. Typ. Om Kalle tycker att allt höger om Vänsterpartiet är extremkapitalism och Anna tycker att all vänster om Moderaterna är Stalinismhuliganism så kommer de båda aldrig kunna enas om en lösning som blir hållbar för alla, så jag ser helst att ingen tycker så. Typ (ångrar lite att jag tog politik som exempel, men hoppas alla fattar).

Så, brädspel. Jag har spelat med flera olika typer av konstellationer och har upplevt lite olika problem.

• För "lite" engagemang
  • "Vems tur är det?"-personer som egentligen vill prata och inte spela spel. Allmänt frustrerande.
  • "Jag går väl åt höger då"-personer som kan titta på spelplanen, helt missa att de helt uppenbart kan få fem poäng om de går åt vänster och går åt höger samt inkasserat ett poäng. Viktigt att välja rätt spel för att kunna ha kul här.
  • "Kan vi göra nåt annan"-personer som vill bryta mitt i en omgång för att nåt roligare dök upp. Tack för att du gör partiet orimligt att spela vidare på, varför ville du vara med ens?
• För "mycket" engagemang
  • "Hmmm"-spelaren som efter att övriga spelare gjort sina drag på halvminuten behöver en kvart för sitt drag. Du vinner säkert partiet men ååååh vad segt. Går inte att lösa med forcerad maxtid per drag utan att störa stämningen heller.
  • "Fokus"-spelaren. Tvärt om "vems tur är det" så är det här någon som är så djupt inne i spelanalys att man lika gärna hade kunnat spela med en klase tyska utbytesstudenter. Lite socialt utbyte hade jag tänkt mig. Här brukar det vara väldigt viktigt att vinna också.
  • "Research"-spelaren. Vet hur många svängbitar det finns i Carcassonne oberoende av använda expansioner, gillar att spela samma spel om och om igen förfina sina taktiker.

Och sen finns det tack och lov de som kan vara sociala utan att tappa spelfokus, de som kan diskutera spelmekanik och drag i ett parti för att det är viktigare att lära sig spelet än vem som vinner den här omgången, de som inser att det inte funkar att tänka i en kvart utan läser av omgivningen och gör sina drag inom rimlig tid osv osv.

Det var kvällens gnällkvot. Tack för er tid.

 

[Rymdhamster]

Jag ser ärligt talat inga som helst problem med att ha brädspel som bisyssla medan man snackar skit. Men det krävs rätt typ av spel, och det behvöer liksom vara den uttalade poängen med spelandet.

Det suger att vara där för att spela brädspel när alla andra vill snacka skit, eller ännu värre kolla på nån sportmatch på TV. Men det suger att vilja hänga med sina kompisar när alla andra bara fokuserar på spelet. Ärligt talat låter 11:a åringar som helt fel grupp att spela med om man vill ha fokus på spel, men vad vet jag =)

Spel som är perfekta för att snacka skit är sånna spel där det inte spelar någon större roll vad nån annan gjort i sin runda. Tsuro är ett ypperligt exempel tycker jag. Visst kan man planera i förväg, men så mycket kan hända innan det är ens tur att lägga ut en bricka att det inte spelar jättestor roll. Och man behöver bara slänga en blick på spelbrädet när det är ens tur för att ha hela historien.

Talisman är rätt bra det också. Det spelar ingen större roll vad motspelarna har gjort, om de inte råkar göra något riktat mot dig, i vilket fall de kommer skrika på dig att slå en tärning =)

Men sen är ju "beer and pretzel games" nästan en hel genre för sig själv. Just spel som är väl lämpade för att spelas medan man dricker öl, snackar skit och mumsar kringlor (eller andra snacks).

Faktum är att en av sakerna jag har allra mest emot senare versioner av Warhammer40K är att man måste vara aktiv hela tiden under motståndarens tur (i kombination med att varje runda tar skitlång tid). Jag hade varit mer okej med att det tar lång tid om jag kunnat sätta mig och läsa mitt codex eller snacka skit med andra spelare medan motståndaren pysslar med sitt.

 

[Feuflux]

Ärligt talat låter 11:a åringar som helt fel grupp att spela med om man vill ha fokus på spel, men vad vet jag =)

Om jag fick det att låta så så failade jag startinlägget. 11-åringarna plockade bara upp de här latenta åsikterna som jag skrev ner. Alla typerna syftade på vuxna spelare jag spelat med.
Spel med barn är ju en annan grej där utmaningen ligger i ett spel där det gäller att hitta ett spel med så enkel mekanik eller mycket slump att den vuxne inte alltid vinner (om man inte lägger sig med flit förstås) men fortfarande möjliggör att den vuxne kan ha kul och kan planera sina drag. 8-åringens favoritspel är den försvunna diamanten som jag bara deltar i under hot eller vid löfte om belöning. Geister, Geister, Schatzsuchmeister har vi däremot haft kul med både jag och barnen.

 

[Rymdhamster]

Om jag fick det att låta så så failade jag startinlägget.

Åh, nej då. Jag fattade att det var applicerbart på folk av många åldrar. Jag försökte mest antyda att det var dig det var fel på =D

(vilket är menat som ett skämt, och hoppas det uppfattades så)

Det gäller att sätta förväntningarna för spelkvällen redan vid inbjudan, och kanske kurera vilka man bjuder in för att få till det. precis som med rollspel. Bjuder man in en hack'n'slaher, en skådesspelare och en problemlösare till en rollspelskväll när SL tänkt köra ett deckaräventyr kommer antagligen inte alla ha särskilt roligt.

Inte förvänta sig att alla andra automatiskt ska anpassa sig till mitt föredragna sätt att ha roligt, helt enkelt =D

Samt prata med folk., och hålla ett halv öga på sportkalendern (ytterst personligt, men den allra vanliga formen av "kan vi inte göra något annat-spelare" jag stöter på är sportfånar som vill kolla på matchen. Själv avskyr jag sport).

 

[Feuflux]

Jag försökte mest antyda att det var dig det var fel på =D

Här är vi helt klart överens.

 

[RasmusL]

Ja, det är svårt att hitta en kompatibel spelgrupp även för brädspel . Jag vill spela med människor som spelar för att vinna, som gillar euroträ och optimering. När någon drar fram en trött TP-klon, pictionary, charader eller annat "socialt" dör jag inombords (social deduction är kul, men samma där: framåt mot seger!)

Så jag spelar med väl valda spelare som gillar samma stil, de som jag inte passar med spelar jag sällan mer än en gång, för allas bästa

 

[Vimes]

Jag gillar att spela i grupper där:

• Alla spelar för att vinna,
• men också fattar att det är osexigt att ta 20 minuter på sig att bestämma var man ska ställa ut en workermeeple.
• Det sociala utbytet är centrerat runt spelet. Gärna snackigt, men i relation till det vi faktiskt samlats runt.

Så, typ det RasmusL sa alltså.

 

[RasmusL]

Jag gillar att spela i grupper där:

• Alla spelar för att vinna,
• men också fattar att det är osexigt att ta 20 minuter på sig att bestämma var man ska ställa ut en workermeeple.
• Det sociala utbytet är centrerat runt spelet. Gärna snackigt, men i relation till det vi faktiskt samlats runt.

Så, typ det RasmusL sa alltså.

Ja, det är liksom enda punkten där jag ser att det är ok att inte optimera max. Ett dåligt drag är förlåtet om det är gjort för att hålla flowet i spelet uppe. Sedan är ju vissa spel långsammare än andra så vad "rätt mängd tid är" varierar kraftigt. Jag försöker alltid att inte vara långsammast, mycket då jag själv är rätt otålig och inte gillar att vänta länge-länge

 

[entomophobiac]

Brukar kunna anpassa mig till de flesta grupper, men tycker nog det sociala i lagom dos hör till brädspelandet. Vi har setts och spelat en dag i veckan (med några undantag) i några många år, före Covid, så vi har lärt oss vad vi gillar. Dessutom har jag lite för dåligt tålamod själv för att spela särskilt bra - jag vinner typ aldrig. Men spelmekanik och -dynamik intresserar mig mycket, så jag spelar inte alltid för att vinna heller.

 

[Dr_Dängrot]

Det där med för mycket och för lite engagemang och research personer får du ju mer eller mindre i alla sociala kontexter och sammanhang oavsett vad "sysslan" man samlas kring är . Du har dom i spelgruppen , du har dom i övriga hobbys , du har dom på arbetsplatsen.

Skall ni flugfiska så får du Lisa med 25tusen kronors spö och flugor bundna av nån afrikansk guru och du får Kalle som kommer med morbror Julles gamla spö ifrån 1925 och som sitter vid sidlinjen med sin kaffetermos och mumsar på kanelsnäckor till Lisas förtret och du får även Bosse som läst 200+ böcker om flugfiske och flugbindning och olika fiskevatten och kasttekniker och som är expert .

 

[Martin3]

Det där med för mycket och för lite engagemang och research personer får du ju mer eller mindre i alla sociala kontexter och sammanhang oavsett vad "sysslan" man samlas kring är . Du har dom i spelgruppen , du har dom i övriga hobbys , du har dom på arbetsplatsen.

Skall ni flugfiska så får du Lisa med 25tusen kronors spö och flugor bundna av nån afrikansk guru och du får Kalle som kommer med morbror Julles gamla spö ifrån 1925 och som sitter vid sidlinjen med sin kaffetermos och mumsar på kanelsnäckor till Lisas förtret och du får även Bosse som läst 200+ böcker om flugfiske och flugbindning och olika fiskevatten och kasttekniker och som är expert .

Och till alla andras förtret är det förstås Kalle som fångar all fisk