Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag upplever väl snarare vanmakt, en oförmåga att ens förbättra min egen situation, än mindre världen. Jag har absolut inte drivet att jobba åttiotimmarsveckor, ens om det är för något jag upplever som viktigt, och jag har aldrig riktigt haft förmågan att uppleva att mina mål är nåbara eller gör mig lycklig. Däremot håller jag med om att vissa former av mindfulness/levande i nuet kan ha en stark karaktär av att skyla över sådant som dåliga arbetsomständigheter, orättvisa och liknande.Jag har aldrig riktigt fattat den där grejen. Jag är lycklig (no joke!) men det som driver mig inombords är inte någon harmonisk acceptans av alltet utan istället en brinnande eld av vrede och hat inför hur världen ser ut. Den ger mig energi, gör att det känns ok att jobba 80-timmarsveckor för jag vet att jag är smart, att jag har kapacitet att förändra tingens ordning i grunden. Fuck harmoni.
Jag menar inte att det är något för alla, men samma sak kan ju mao sägas om "lev i nuet, älska dig själv". När jag har ett syfte är jag lycklig, när jag siktar högt och försöker så kommer jag oftast åtminstone 15 % av vägen och det kan vara nog. Jag lever i min bild av framtiden och även om det är myrsteg jag tar så gör de stegen att jag blir lyckligare.
Sen kanske du har rätt, det kanske absolut är så att "leva i nuet" har högre succes-% för lycka, bara inte för mig, inte för alla. Sen att cynikern i mig säger att den "lev i nuet"-filosofin är sån folk-opium för att hålla status quo nu när religionen tappar populäritet hör kanske inte hit, men...
EDIT: Men nu när jag tänker på saken så är väl också narrativet med "passion" och "driv" något som rättfärdigar dåliga saker. Jag tycker ju det är en helt absurd idé att någon skulle arbeta 80-timmarsveckor, och att det är en osund grej att skapa förväntningar på.
Last edited: