Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 7,073
Nu kanske jag helt missuppfattar vad du menar med detta så att mitt svar blir lite av "goddag yxskaft", but here goes. Om du vill bli rik eller känd så ska du naturligtvis inte ägna dig åt rollspel, men annars tycker jag att rollspel kreativt sätt är något av det bättre man kan ägna sig åt.Visst, att välja just rollspel som den hobby man ägnar sig åt och vill lyckas inom gränsar ju nästan till självskadebeteende. Men ta ett fullständigt normalt hobbyutövande som fotboll, så är det så ofantligt mycket mer rimligt att du, oavsett inställning, blir en medelmåtta som på sin höjd harvar runt i division 3 om man klarar sig hyfsat utan skador.
Jag har rört mig i många kultursfärer och upplevt en hel del av dem som toxic och andra som rätt deprimerande. Jag har tecknat serier åt en av Sveriges på den tiden största gratistidningar och fick slita i flera timmar om dagen för att kamma hem en skrattretande låg lön. Förhoppningen var alltid att denna chans skulle leda till framtida publiceringar men då blev aldrig fallet. Kom i kontakt med många andra serietecknare, många var supertrevliga, men det fanns samtidigt en känsla av gatekeeping, hit men inte längre liksom (detta gäller verkligen inte alla av dem, mer av en "allmän" känsla). Jag testade stand up och blev blåst på lönerna, ägarna till barerna lovade betalt för att sedan säga "Nä, den här gången var bara på test, nästa gång blir det betalt". Kom i kontakt med andra som jobbar med stand up. Många var jättetrevliga, men hos många fanns det lite en underliggande känsla av att utnyttja kontakter snarare än att ha det trevligt och prata på riktigt (samma som med serietecknarna, det gällde inte alla, men en allmän känsla). Sen testade jag även film/tv-branschen, och det var nog den tuffaste, jobbigaste bransch som jag någonsin försökt slå mig in på. Slet hund och arbetade gratis, betalningar uteblev, arbetsdagar som gick flera timmar över utsatt tid, fullt av galningar och narcissister. Försökte få ett antal långfilmsmanus filmatiserade utan resultat, droppen var när en producent sa att ett manus jag skrivit var bland det bästa han läst men att ingen filmstudio någonsin ändå skulle vilja ta i det med tång. Träffade en och annan vettig person, men merparten var rena galningar.
Jämfört med dessa branscher tycker jag att rollpspelsbranschen är alldeles amazing! Om du har en idé till något ballt finns det alltid något sätt att kunna ge ut den, och det kommer ofta vara åtminstone ett litet antal personer som både kan ge respons under arbetets gång och ta en titt på det färdiga resultatet. Jag har aldrig blivit publicerad själv, men jag uppfattar det inte som att det finns någon gatekeeping hos rollspelsförlagen, utan tvärtom att kan du skriva, kan du samarbeta och har du en idé som stämmer överens med vad förlaget är ute efter så tror jag att du är välkommen. I annat fall då finns print on demand, scenariobiblioteket eller drivethrurpg. Och de stora namnen inom hobbyn är så tillgängliga och tillmötesgående och hyggliga, det tycker jag är något unikt! @Mekanurg och @Magnus Seter var ju idoler när man var ung, att kunna prata med dem på ett forum eller i facebookgrupper är ju supercoolt! Något liknande skulle ju inte ske i exempelvis musikbranschen, filmbranschen etc. En annan grej som jag tycker är unikt med rollspelhobbyn är en grej som jag vet att @krank påpekat förut: Om du har en idé, var inte rädd att skriva om den, ingen kommer sno den. När jag skrev filmmanus var det praxis att låsa in en kopia av manuset i en postbox med datumstämpel utifall att någon skulle sno ens story. Tänk den skillnaden!
Jag menar inte att det inte finns några som helst problem med rollspelshobbyn. Jag är som sagt bara en glad amatör, och det pågår säkert en massa bakom kulisserna som jag inte har koll på. Men jag kan inte tänka mig att det skulle vara värre än någon av branscherna jag tidigare doppat tån i. Så även om en del rollspelare mår dåligt måste jag säga att rollspelshobbyn mår väldigt bra!