Angående att folk inte skulle vara intresserade av en remake, att spelet är för dåligt för att höra en remake på etc. Detta är ett axplock av vad jag hittar att folk skrivit om Khelataar tidigare på forumet (googlade namnet, fick träff på tio sidor, här kommer allt väsentligt från sida 1-5):
"Kommer ihåg att klassikerna Wastelands och Khelataar hade ett skadesystem som var riktigt "bestraffande"
Det kunde gå riktigt snabbt från fullt frisk till en hög jämrande köttstycke..."
Khelataar omnämns som klassiker.
"På lite olika sätt kunde en färdighet inte bara höjas utan även sänkas. Jag tänker på spel som Wastelands, Khelataar och dåtida Western (jag vet inte hur det ser ut nu). Detta är relativt rimligt om man är ute efter att simulera mänskligt lärande där man tenderar att glömma eller bli sämre på saker som inte upprätthålls och tränas.
Man ser dock inte sådana system idag, i varje fall inte med någon frekvens, för de var onödigt komplicerade och det är också ganska tråkigt att som spelare investera tid i att spela sin rollperson men belönas med att rollpersonen blev sämre."
Systemet beskrivs som rimligt men onödigt komplicerat.
"Khelataar: Jag gillar spelvärlden och att de valde att ge ut ett icke-standardfantasyrollspel."
Tummen upp för spelvärlden.
"Listan på svenska rollspel som är historical fantasy i varierande grad kan göras lång, men tex Khelataar [...]"
Spelet omnämns som historical fantasy.
"Jag tycker nog Eon inte bidrog med något paradigmskifte där, utan väldigt tydligt rörde sig i en fåra som tidigare etablerats av Drakar och Demoner Expert, Khelataar, Western, och så vidare, med smala, tydligt definierade färdigheter för "civila" sysslor -- administration, hantverk och liknande."
Spelet omnämns som att det har mycket färdigheter av civila sysslor, men inte värre än ex. EDD eller Western.
"Ända Rollspel jag kan komma på rak arm är Khelataar som har olika bilder ut i marginale för varje kapitel. Men vet att jag sett det på annat håll också."
Beskriver spelets layout men lägger inte in någon värdering i det.
"Detta kan vi jämföra med Khelataar som trycktes (och till slut såldes slut) i 8000 ex. Och det var ett litet nischat spel! På 80-talet då."
Här får vi ju siffror på hur mycket Khelataar sålde.
"Khelataar: Står på att spela-listan så väntar bara på ett bra tillfälle."
Verkar vara såpass intressant att det står på att spela listan.
"Khelataar - fantastisk setting, onödigt krångliga regler"
Settingen beskrivs som fantastisk
"Sen kan vi (samma personer och andra personer) i en annan tråd och ett annat sammanhang varmt prata om hur bra Khelataar eller Eon 1 är."
Khelataar beskrivs som bra.
"Jag tycker om dom spelen. Jag köpte en ny Khelataarbox på en loppis i somras för jag hittade inte min gamla (kan vara att den strök med i en översvämning för några år sen)"
Khelataar är såpass omtyckt att en ny box inhandlas.
"Jag tycker att det vore mycket roligare att diskutera de positiva kreativa agendor många av de här spelen har - vare sig vi pratar om Khelataar, Vampire eller Wastelands"
Spelet har en positiv agenda.
"men jag tror det är något med att ta settingen på allvar, och låta den påverka spelet direkt. När det börjar dyka upp äventyr, konflikter och scenarier som inte skulle vara möjliga i en annan setting. Khelataar är i mitt minne bra på detta, men även Viking och Ars Magica."
Fler bra saker med Khelataar
"Typ Khelataar. Jag hade bara grundboken. En ordentlig source book och regelbok och intressanta olika klasser och karaktärer. Går att göra en urbra blorb av detta. Nu när jag vet hur. Men när vi på 90-talet skulle försöka och introäventyret är en sida om nåt stulet vin och vi bara "va? fattar inget."
Khelataar är jättebra att göra blorb av, men opedagogiskt.
"Så var det även i Khelataar, ett riktigt åbäke till regelverk"
Spelet har dåliga regler.
"Omslagen: Motsvarade inte alls innehållet.
Reglerna: Komplexa och detaljerade. Men vissa gillar ju sånt.
Världen: Järnålder, stamsamhälle, vikingar/kelter typ. Lågfantasy, ritualmagi, onda demoner.
Äventyren: Inte episk action, mer lågmält med mysterier och klanpolitik.
Det enda verkligt utpräglade culture gaming spelet på svenska?"
Ingen hyllning men verkligen ingen sågning heller, inte ens reglerna.
"Det var ett intressant koncept som inte var så lyckat genomfört. Jag vet inte om "culture gaming" görs bäst med "realistiska" regler, utan hellre regler för kulturellt interagerande.
I alla fall var det ett system där det var kul att göra rollpersoner, men vissa av stridsreglerna var dåligt skrivna. Vi provade en testfight med våra nyligen skapade rollfigurer, och kom fram till efter ett par tärningsslag att antingen var min rollperson precis stendöd, eller groteskt överstendöd, beroende på hur reglerna skulle tolkas. Detta efter en träff.
Inte direkt ett system för heroiska fighter..."
Kul att göra rollpersoner, regler som förvånade den typen av spel som avsågs.
"Khelataar var culture gaming"
Ett konstaterande utan värdering.
"Det mest fascinerande med den historien är att Äventyrsspel strax innan hade dumpat sin distributör Jan Edman AB. Jag ringde genast Sune (deras VD) och erbjöd honom att distribuera D&D på svenska, men nej han valde Khelataar framför D&D..."
Khelataar är sämre än D&D
"Jag menar, detta måste ju ha varit Lancelot games försöka att lansera en konkurrent till DoD.
Och vad gav de världen?
En spelvärld som är en trist kelt-patisch där svaret på frågan "vad gör rollpersonerna" i första hand tycks vara "mördar sina grannar" - i lera, medan grisarna tittar på.
Ett stridssystem som är "realistiskt" det vill säga en byråkratisk mardröm som dödar all känsla och allt tempo. Magisystemet har jag förträngt men jag misstänker att det inte var mycket bättre.
Khelataar är det enda spel som jag har spelat som jag på rak arm tycker kan klassas som "fantasy hearbreaker". (Gemini blev aldrig av)."
Ingen rolig spelvärld, inga roliga regler.
"Khelataar skulle göra sig fint som settingbok till Järn det också förresten."
Detta var vi väl inne på också i denna tråd?
"Det är faktiskt svårt att komma på ett enda svenskt rollspel som inte redan fått en reboot under senaste år. Det skulle vara Khelataar då"
Lägger inget värde i spelet men gör lite samma spaning som jag själv.
"Jag tänkte först också svara Khelataar men kom sen fram till att jag nog håller med luddwig. En seriös nyversion förutsätter att man tar ett nytt grepp och förändrar mycket, så jag vet inte om tidigare regelsynder ska hållas emot spelet. Så usel var inte spelvärlden att den skulle kunna göras intressant."
Att tidigare regler var dåliga spelar ingen roll, dock är det tydligen ett minus att spelvärlden inte är dålig...
"Jag tänker tvärt om att Khelataar skulle kunna bli bra i en ny version med ett hyfsat lätt regelsystem som passar settingen, samt en lite utvidgad spelvärld som inbjuder till upptäckande och maktkamp. För min inre syn ser jag ett spel som känns mörkt och lite sagoaktigt medeltida på ett jordnära sätt, så som jag vill minnas att illustrationerna i inlagan kändes i det ursprungliga spelet."
Detta är väl lite vad jag själv tänker.
"Jag tycker givetvis det känns oschysst att kritisera ett nästan 30 år gammalt spel för det blir lite som att såga gamla stumfilmer för att de saknar färg och ljud, men utifrån regelsystemet så vill jag inte se en ny version av det här och utifrån settingen med klansamhällen så tror jag Järn redan gjort detta tillräckligt bra och tillräckligt nyligen."
Järn gör redan vad Khelataar skulle kunna göra i ny utgåva.
"Jag är ganska mycket av en språknörd också, och blir alltid glad i själen när jag hittar några sidor språk i en rollspelsbok jag köpt. Världsboken till Khelataar är en grej som jag brukar gå tillbaka till och bläddra i ibland."
Khelataar har ett bra språk och en bra spelvärld.
"För många initiativ-system blir en räkne-övning varje stridsrunda så initiativ blir ungefär som manöver-poäng från ex. Khelataar som man betalar för att göra olika handlingar."
Spelet har ett dåligt initiativsystem.
"Jag gillar ju Khelataars system där man har Manöverpoäng som fungerar på samma sätt som fina HP. I Khelataar var systemet lite ofärdigt, och man fick höfta ganska mycket hur det skulle fungera nör man kom utanför direkta duellsituationer. Det är dock möjligt att husregla sig till ett komplett stridssystem som funkar både till knôk-strid och dueller."
Khelataars system med manöverpoäng är bra, men inte komplett.
"Egentligen tror jag att jag skall använda regeln till mitt reviderade Khelataar, ett spel som skall vara hypersimulationistiskt."
Reglerna behöver revideras.
"Khelataar har en välbyggd värld på grisodlingsnivå. Däremot är reglerna hopplösa. "
Bra värld, dåliga regler.
"Kehlataar som värld har jag alltid gillat. Reglerna var väl ingen höjdare."
Bra värld, dåliga regler.
"Omslaget på Khelataar tyckte jag var snyggt när jag var mer tonåring skulle jag tro."
Snyggt omslag för tonåringar.
Ska vi hå efter vad som står här så är alla åsikter som luftas om Khelataar inte positiva, men inte heller särskilt negativa. Inte ens de förhatliga reglerna får ensidigt pisk, det förekommer även en och annan hyllning. Det verkar som att en hel del tycker att världen är intressant. Jämför med vad som står om exempelvis Parabellum så kanske det klarnar varför jag inte tycker att en remake är en jättedålig idé.