Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Nej, däremot är det intressant att en hel del rollspelare uppger att de gillat båda. Det kan väl inte vara frånvarande bland yngre spelare heller?
Ganska mycket. Många barn läser ingenting alls utöver det som de måste läsa i skolan. Då är tröskeln för skönlitteratur stor och sannolikt ännu större för rollspelsregelböcker.Vad har läsande av skönlitteratur med läsandet av regelböcker att göra?
Och i den mån de gör det lär de flesta av dem knappast vilja läsa något som påminner som skolböcker, utan just skönlitteratur.Många barn läser ingenting alls utöver det som de måste läsa i skolan.
Wow du har verkligen inte höga tankar om rollspelsböcker Alternativt väldigt höga tankar om instruktionsmanualer till prylar...Vill ni hitta nån som tycker om att läsa just regelböcker, hitta någon som gillar att läsa instruktionsmanualen till en ny teknisk pryl.
Robin Laws har uppmärksammat hur detta säkerligen gäller generellt, och att rollspelsprodukter därför bör designas med detta i åtanke, så att de är OK att konsumeras bara på det viset också.Jag har garanterat lagt ned mer tid på att läsa äventyr, regler och miljöer samt spelat upp äventyr i mitt huvud än vad jag någonsin spelat eller kommer att spela.
Jag håller inte alls med Robin Laws. Rollspelsböcker ska vara lätta att använda vid spelbordet, dvs central information måste presenterat på ett överskådligt och koncist sätt. 5e:s äventyr är för att ta ett exempel helt värdelösa ur det perspektivet - de är lätta att läsa, men att hitta rätt information när man spelar dem är svårt - väggar av text, som bland det oväsentliga med det väsentliga i en hopplös röra. De är också onödigt långa. (Håller tummarna för ett OT flame war on detta nu!)Robin Laws har uppmärksammat hur detta säkerligen gäller generellt, och att rollspelsprodukter därför bör designas med detta i åtanke, så att de är OK att konsumeras bara på det viset också.
Även om systemen i Gigant idag kan kännas lite platta så hade de ju den förtjänsten att en femtonåring både kunde förstå dem och tillämpa dem. Jag tycker Gigant håller informationen på helt rätt nivå i relation till (vad jag gissar var) målgruppen.Världsbyggarsektionen i Gigant var väl nu inte någon teknisk bruksanvisning, utan kan väl snarare räknas som en sorts historisk, geografisk och antropologisk introduktion som inte kändes allt för svår för en intresserad yngling. Den sortens läsning tror jag kan locka nyfiken ungdom även idag.
Alltså... jag har sett en del riktigt horribla rollspelsböcker, och en del riktigt pedagogiska och välgjorda instruktionsmanualer Men det är inte vad jag tänker på här.Wow du har verkligen inte höga tankar om rollspelsböcker Alternativt väldigt höga tankar om instruktionsmanualer till prylar...
Ingenting givetvis, annat än att det så klart finns ett samband mellan vana att läsa och beredskap att läsa det för att man behöver för att fortsätta den roliga aktiviteten (rollspel). Jag läser själv rollspel för nöjes skull (även om det också är intrumentellt i meningen jag passivt letar efter saker att spela i framtiden). Men bland dessa barnen upplever jag det inte är en grej. Jag hade nog trott att de vid detta laget skulle ha större egen agens och säga till gruppen att nu har jag läst äventyr X eller spel Y - vi testar det! Men så är det inte utan jag behöver fortfarande dela ut äventyr eller introducera nya spel. Men den här tendensen finns ju även bland vuxna, det finns väl gott om vuxna som inte är intresserade av att läsa spel annat än som direkt förberedelse för spelbordet.Vad har läsande av skönlitteratur med läsandet av regelböcker att göra?
Alltså, om jag kunde skulle jag aldrig läsa en regelbok igen =)Men den här tendensen finns ju även bland vuxna, det finns väl gott om vuxna som inte är intresserade av att läsa spel annat än som direkt förberedelse för spelbordet.
Det stämmer =(det finns väl gott om vuxna som inte är intresserade av att läsa
Det kan jag symptisera med. Har en del spel som jag vill ha läst, men inte ids lägga tid på att faktiskt läsa. När jag var student nöjesläste jag fortfarande en del spel, och än idag kan jag läsa skönlitteratur.Alltså, om jag kunde skulle jag aldrig läsa en regelbok igen =)
Exakt så för mig med!Det kan jag symptisera med. Har en del spel som jag vill ha läst, men inte ids lägga tid på att faktiskt läsa. När jag var student nöjesläste jag fortfarande en del spel, och än idag kan jag läsa skönlitteratur.
Jag vet inte hur många gånger jag läst första halvan av Trakorien för nöjes skull – texten och illustrationerna är helt magiska. Det är bestämt dags igen, det var några år sedan sist. Jag vet inte ens om jag spelat i Trakorien.Vad har läsande av skönlitteratur med läsandet av regelböcker att göra?
Det är inte som att jag någonsin krupit upp i soffan med med en kopp choklad och velat mellan en Pratchett-bok och senaste ISO-standarderna för vattenledningar.
Inget fel i att tycka om att läsa regelverk och instruktionsmanualer men det är en helt annan nerv än den som kittlas av skönlitteratur.
Rollspelsböcker är en knepig produkt, och det är säkert affärsmässigt smart att vara medveten om hur stor andel av böckerna som kommer att spelas, och hur många som bara kommer att läsas, och utforma dem därefter. Jag hade ett tag stor behållning av att följa google+-gruppen "the Indie game readers club" (lever tydligen vidare i bloggform). En helt vanlig bokklubb, fast för rollspel.Jag håller inte alls med Robin Laws. Rollspelsböcker ska vara lätta att använda vid spelbordet, dvs central information måste presenterat på ett överskådligt och koncist sätt. 5e:s äventyr är för att ta ett exempel helt värdelösa ur det perspektivet - de är lätta att läsa, men att hitta rätt information när man spelar dem är svårt - väggar av text, som bland det oväsentliga med det väsentliga i en hopplös röra. De är också onödigt långa. (Håller tummarna för ett OT flame war on detta nu!)
Jag har aldrig sagt att man inte kan läsa dem för nöjes skull. För övrigt är Trakorien en klass för sig.Jag vet inte hur många gånger jag läst första halvan av Trakorien för nöjes skull – texten och illustrationerna är helt magiska. Det är bestämt dags igen, det var några år sedan sist. Jag vet inte ens om jag spelat i Trakorien.
Jag är nyfiken på hur många som egentligen gillade att läsa böckerna istället för att spela. Hur fördelningen ser ut. Jag gillade till exempel att läsa böcker, men jag avskydde verkligen att läsa rollspelsböcker trots att jag var spelledare. För mig var det ett onödigt ont och inte ett nöje.Nej, däremot är det intressant att en hel del rollspelare uppger att de gillat båda. Det kan väl inte vara frånvarande bland yngre spelare heller?