NYHET Fria Ligan förlag ger ut nytt Drakar och Demoner

[Svarte Faraonen]

Nej, däremot är det intressant att en hel del rollspelare uppger att de gillat båda. Det kan väl inte vara frånvarande bland yngre spelare heller?

 

[Rangertheman]

Vad har läsande av skönlitteratur med läsandet av regelböcker att göra?

Ganska mycket. Många barn läser ingenting alls utöver det som de måste läsa i skolan. Då är tröskeln för skönlitteratur stor och sannolikt ännu större för rollspelsregelböcker.

(För egen del kryper jag gärna upp i soffan med en regelbok eller ett äventyr. Jag läser mycket mer rollspelsmaterial än skönlitteratur.)

 

[Rymdhamster]

Många barn läser ingenting alls utöver det som de måste läsa i skolan.

Och i den mån de gör det lär de flesta av dem knappast vilja läsa något som påminner som skolböcker, utan just skönlitteratur.

Att tröskeln skulle vara ännu större för rollspelsregelböcker än för skönlitteratur tyder på att det ena inte är samma som det andra. Inget fel i att tycka om båda, men det är två olika saker.

Vill ni hitta nån som tycker om att läsa just regelböcker, hitta någon som gillar att läsa instruktionsmanualen till en ny teknisk pryl.

 

[kaptendral]

Vill ni hitta nån som tycker om att läsa just regelböcker, hitta någon som gillar att läsa instruktionsmanualen till en ny teknisk pryl.

Wow du har verkligen inte höga tankar om rollspelsböcker Alternativt väldigt höga tankar om instruktionsmanualer till prylar...

 

[crilloan]

Jag har garanterat lagt ned mer tid på att läsa äventyr, regler och miljöer samt spelat upp äventyr i mitt huvud än vad jag någonsin spelat eller kommer att spela.

Jag vet inte hur många gånger jag suttit själv enhet med någon kompis och skapat karaktärer med hjälp av reglerna

 

[JohanL]

Jag har garanterat lagt ned mer tid på att läsa äventyr, regler och miljöer samt spelat upp äventyr i mitt huvud än vad jag någonsin spelat eller kommer att spela.

Robin Laws har uppmärksammat hur detta säkerligen gäller generellt, och att rollspelsprodukter därför bör designas med detta i åtanke, så att de är OK att konsumeras bara på det viset också.

 

[Svarte Faraonen]

Världsbyggarsektionen i Gigant var väl nu inte någon teknisk bruksanvisning, utan kan väl snarare räknas som en sorts historisk, geografisk och antropologisk introduktion som inte kändes allt för svår för en intresserad yngling. Den sortens läsning tror jag kan locka nyfiken ungdom även idag.

 

[Skarpskytten]

Robin Laws har uppmärksammat hur detta säkerligen gäller generellt, och att rollspelsprodukter därför bör designas med detta i åtanke, så att de är OK att konsumeras bara på det viset också.

Jag håller inte alls med Robin Laws. Rollspelsböcker ska vara lätta att använda vid spelbordet, dvs central information måste presenterat på ett överskådligt och koncist sätt. 5e:s äventyr är för att ta ett exempel helt värdelösa ur det perspektivet - de är lätta att läsa, men att hitta rätt information när man spelar dem är svårt - väggar av text, som bland det oväsentliga med det väsentliga i en hopplös röra. De är också onödigt långa. (Håller tummarna för ett OT flame war on detta nu!)

 

[Skarpskytten]

Världsbyggarsektionen i Gigant var väl nu inte någon teknisk bruksanvisning, utan kan väl snarare räknas som en sorts historisk, geografisk och antropologisk introduktion som inte kändes allt för svår för en intresserad yngling. Den sortens läsning tror jag kan locka nyfiken ungdom även idag.

Även om systemen i Gigant idag kan kännas lite platta så hade de ju den förtjänsten att en femtonåring både kunde förstå dem och tillämpa dem. Jag tycker Gigant håller informationen på helt rätt nivå i relation till (vad jag gissar var) målgruppen.

 

[Rymdhamster]

Wow du har verkligen inte höga tankar om rollspelsböcker Alternativt väldigt höga tankar om instruktionsmanualer till prylar...

Alltså... jag har sett en del riktigt horribla rollspelsböcker, och en del riktigt pedagogiska och välgjorda instruktionsmanualer Men det är inte vad jag tänker på här.

Mer kombination av textkvalitet, textfokus och lästeknik.

 

[Bifur]

Vad har läsande av skönlitteratur med läsandet av regelböcker att göra?

Ingenting givetvis, annat än att det så klart finns ett samband mellan vana att läsa och beredskap att läsa det för att man behöver för att fortsätta den roliga aktiviteten (rollspel). Jag läser själv rollspel för nöjes skull (även om det också är intrumentellt i meningen jag passivt letar efter saker att spela i framtiden). Men bland dessa barnen upplever jag det inte är en grej. Jag hade nog trott att de vid detta laget skulle ha större egen agens och säga till gruppen att nu har jag läst äventyr X eller spel Y - vi testar det! Men så är det inte utan jag behöver fortfarande dela ut äventyr eller introducera nya spel. Men den här tendensen finns ju även bland vuxna, det finns väl gott om vuxna som inte är intresserade av att läsa spel annat än som direkt förberedelse för spelbordet.

 

[Svarte Faraonen]

Kanske är det då nyttigt med spel som har många fästytor för att delta som producent och inte bara konsument?

 

[Rymdhamster]

Men den här tendensen finns ju även bland vuxna, det finns väl gott om vuxna som inte är intresserade av att läsa spel annat än som direkt förberedelse för spelbordet.

Alltså, om jag kunde skulle jag aldrig läsa en regelbok igen =)

 

[krank]

det finns väl gott om vuxna som inte är intresserade av att läsa

Det stämmer =(

 

[wilper]

Alltså, om jag kunde skulle jag aldrig läsa en regelbok igen =)

Det kan jag symptisera med. Har en del spel som jag vill ha läst, men inte ids lägga tid på att faktiskt läsa. När jag var student nöjesläste jag fortfarande en del spel, och än idag kan jag läsa skönlitteratur.

 

[Rymdhamster]

Det kan jag symptisera med. Har en del spel som jag vill ha läst, men inte ids lägga tid på att faktiskt läsa. När jag var student nöjesläste jag fortfarande en del spel, och än idag kan jag läsa skönlitteratur.

Exakt så för mig med!

 

[Fjodor Pollett]

Vad har läsande av skönlitteratur med läsandet av regelböcker att göra?

Det är inte som att jag någonsin krupit upp i soffan med med en kopp choklad och velat mellan en Pratchett-bok och senaste ISO-standarderna för vattenledningar.

Inget fel i att tycka om att läsa regelverk och instruktionsmanualer men det är en helt annan nerv än den som kittlas av skönlitteratur.

Jag vet inte hur många gånger jag läst första halvan av Trakorien för nöjes skull – texten och illustrationerna är helt magiska. Det är bestämt dags igen, det var några år sedan sist. Jag vet inte ens om jag spelat i Trakorien.

Jag håller inte alls med Robin Laws. Rollspelsböcker ska vara lätta att använda vid spelbordet, dvs central information måste presenterat på ett överskådligt och koncist sätt. 5e:s äventyr är för att ta ett exempel helt värdelösa ur det perspektivet - de är lätta att läsa, men att hitta rätt information när man spelar dem är svårt - väggar av text, som bland det oväsentliga med det väsentliga i en hopplös röra. De är också onödigt långa. (Håller tummarna för ett OT flame war on detta nu!)

Rollspelsböcker är en knepig produkt, och det är säkert affärsmässigt smart att vara medveten om hur stor andel av böckerna som kommer att spelas, och hur många som bara kommer att läsas, och utforma dem därefter. Jag hade ett tag stor behållning av att följa google+-gruppen "the Indie game readers club" (lever tydligen vidare i bloggform). En helt vanlig bokklubb, fast för rollspel.

 

[Rymdhamster]

Jag vet inte hur många gånger jag läst första halvan av Trakorien för nöjes skull – texten och illustrationerna är helt magiska. Det är bestämt dags igen, det var några år sedan sist. Jag vet inte ens om jag spelat i Trakorien.

Jag har aldrig sagt att man inte kan läsa dem för nöjes skull. För övrigt är Trakorien en klass för sig.

 

[Sömniga Isaac]

Nej, däremot är det intressant att en hel del rollspelare uppger att de gillat båda. Det kan väl inte vara frånvarande bland yngre spelare heller?

Jag är nyfiken på hur många som egentligen gillade att läsa böckerna istället för att spela. Hur fördelningen ser ut. Jag gillade till exempel att läsa böcker, men jag avskydde verkligen att läsa rollspelsböcker trots att jag var spelledare. För mig var det ett onödigt ont och inte ett nöje.

 

[Magnus Seter]

Jag älskade att spela, men jag tror att majoriteten av min tid med rollspel har spenderats med att läsa och förbereda spel.