Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,585
Spelvärlden är ascool, men jag fick dessvärre kväljningar när jag läste igenom reglerna i Starter Set.
D&D plus CoC! Det tycker jag är väldigt viktigt. Det är ju själva USP:en. "D&D fast brittiskt" är inte USP:en. Men det kanske passar bättre i en OSR-modul att hävda detIntroduktionen till Small But Vicious Dog (ett OSR-hack inspirerat av 1E WFRP) sammanfattar 'grejen' med Warhammer ganska väl IMO.
Blev otroligt mycket mer sugen på gamla Warhammer, än nya Drakar och Demoner.Så summa summarum, WFRP:s USP består av torr brittisk humor, inkompetenta rollpersoner, en elak liten hund och en naken men ändå osårbar dvärg. Inte många spel som kan mäta sig med det vill jag påstå.
D&D är väl alltid Dungeons & Dragons som avses (trots hur loggan sett ut ibland för Drakar och Demoner).Förresten med D&D menas drakar och demoner eller Dungeons and dragons ?
Mina tydligaste minnen är ifrån whfrp 2nd ed och det är som sagt ganska längesedan jag spelade men vad jag minns så var det brp d100 slå under procentvärde system . Jag vill inte minnas att det var särdeles likt DnD i övrigt heller men jag kan ha fel .Får friska upp minnet , jag har trots allt böckerna i bokhyllan men inte tittat i dom på år och darWFRP bar tydliga spår av D&D, alltså Dungeons & Dragons. Classes och alignment är väl de saker som sticker ut mest. De flesta kastade dock ut de grejerna rätt snart, så på det sätt som WFRP spelades så kändes det inte som D&D.
Det är som tydligast i WFRPv1, men WFRPv2 lånade rätt friskt från D&D3, med feats och action economy, bland annat. Men det är inget jag heller reflekterade över när jag spelade WFRP som mest, utan något jag sett efter att andra påpekat det på senare år.Mina tydligaste minnen är ifrån whfrp 2nd ed och det är som sagt ganska längesedan jag spelade men vad jag minns så var det brp d100 slå under procentvärde system . Jag vill inte minnas att det var särdeles likt DnD i övrigt heller men jag kan ha fel .Får friska upp minnet , jag har trots allt böckerna i bokhyllan men inte tittat i dom på år och dar
inte bara misslyckas, utan misslyckas och ingenting händer™...Det är lätt att misslyckas i WFRP. Det kallas ”whiff factor” på engelska för att man … öööh … ”whiffar” så mycket. Antar jag.
Du har redan fått ett ja på orcher, och ett omnämnande av skaven (kaosdyrkande råttfolk) men jag tycker det är alldeles för lite snack om mutanter och beastmen här.Finns det orcher?
En mycket god poäng! WFRP är spelet för de som inte vill spela hjältar, i min mening, utan överlevare. Det första rollspelet jag spelade där den typ av rollpersoner som många ändå spelade (murder-hobos) fanns med redan från början.En starkt bidragande faktor till att jag föll för WFRP var underdog-situationen och det brutala klassamhället. I 1e kunde man börja som en enögd pinnsamlare med snea tänder. Såg man snett på någon adelsperson kom stadsvakten och tog en.
Exakt. Vill mest för protokollet påpeka att det var just WFRP jag själv kände kunde leva upp till det mytomspunna Ingenting händer™. Hög Toughness och låg Weapon Skill innebär lååååånga strider med mååååånga slag.inte bara misslyckas, utan misslyckas och ingenting händer™...
Man har aldrig spelat rollspel om man inte har gestaltat en Rat Catcher med 32 i Slunga och 25 på påk som irrar runt i Altdorfs kloaker på jakt efter skavens.Roten till problemet med whiff-faktor är ju att folk har alldeles för låga värden pga en klantig konvertering mellan WFB och ett BRP-inspirerat T100-system i 1:a utgåvan. Ett arv som de senare utgåvorna av någon märklig anledning sett sig tvungna att hålla fast vid och i stället ta till fåniga fixar som att ett "average test" i 4:e utgåvan är med +20 på slaget...