Jag var nyss och såg Dune, och kom i Vrållådan in på en av mina vanliga käpphästar: hur dåliga jag tycker de flesta rollspel är, och framför allt licensrollspel. De flesta licensrollspel jag stött på följer ju samma mall: något slags stridsfokuserat och crunchy regelsystem, en "världsbeskrivning" som mest är typ en sammanfattning av filmerna/serierna/tv-serieavsnitten som förlagan beror på, en massa stats på karaktärer i förlagan och så ett urdåligt, linjärt och oinspirerande äventyr. Lätt att skriva.
Men jag tänkte försöka vara lite positiv. Så: Vad gör att en förlaga passar bra för rollspelifiering? Och vilka positiva exempel finns (och vad gör de som är så bra? Varför är de goda exempel på rollspelifiering?)
En tanke jag hade var t.ex. att förlagan bör sakna en ordentlig Big Bad som besegras som del av förlagans plot. Finns det en sådan så låser det ju in väldigt mycket: Det är alltid Någon Annan som är iväg och gör det coola Någon Annanstans. Alternativt att man blir fastlåst vid att spela just förlagans karaktärer.
Men jag tänkte försöka vara lite positiv. Så: Vad gör att en förlaga passar bra för rollspelifiering? Och vilka positiva exempel finns (och vad gör de som är så bra? Varför är de goda exempel på rollspelifiering?)
En tanke jag hade var t.ex. att förlagan bör sakna en ordentlig Big Bad som besegras som del av förlagans plot. Finns det en sådan så låser det ju in väldigt mycket: Det är alltid Någon Annan som är iväg och gör det coola Någon Annanstans. Alternativt att man blir fastlåst vid att spela just förlagans karaktärer.