Det här är intressant tycker jag. Finns det några andra rollspelsvärldar som genomgått så stora tematiska förändringar? Alla dnd-settings har ju tex samma vibe, oavsett vilken version man kikar på.
Warhammer är lite speciellt eftersom settingen först utvecklades mer i och med rollspelet (de tidiga utgåvorna av Warhammer Fantasy Battle hade en väldigt skissartad setting), men när GW insåg att rollspelet inte sålde så mycket figurer så slutade de supporta det i början på 90-talet. Därefter gick figurspelet sin egen väg och senare licensutgåvor av rollspelet har varit tvungna att anpassa sig efter den.
4:e och 5:e utgåvorna av WFB började synbarligen rikta sig till yngre spelare än tidigare och fick en påtagligt mer heroisk ton (3:e utgåvan, som var samtida med första utgåvan av WFRP, har fortfarande mycket av det som kallats "the pathetic aesthetic"). 6:e utgåvan och framåt behöll den höga nivån på hur ballt allting skulle vara men blev också _mycket_ mer grimdark än tidigare. Allt pekar på att det här har att göra med att det var Warhammer 40K som sålde bäst så GW började göra Warhammer Fantasy mer och mer likt 40K. (En bedrövligt trist utveckling om någon frågar mig.)
2:a utgåvan av WFRP var samtida med WFB 6E och tog efter i stämning, liksom vad jag förstått 3:e med WFB 8.
WFRPs fjärde och senaste utgåva har haft tydliga ambitioner att gå tillbaka till rötterna med 1E men också att försöka harmonisera olika tolkningar av världen med varandra. I början hade de fördelen av att GW just skrotat världen själva och därför kunde förväntas vara lite mindre petiga med vad man gjorde med den, men det har ju ändrats sedan dess.
(Ursäkta föreläsningen om du redan har koll på det här. Jag tycker själv det här är en märklig och fascinerande historia.)
Vad gäller andra spelvärldar som ändrat känsla vet jag inte riktigt. Jag har dålig koll men kunde tänka mig att D&D-världar som hängt med länge borde ha ändrats en del med tanke på hur olik den spelstil som odlas av 5E är gammal-D&Ds.
lashart.podbean.com
. Men det är väl som annan litteratur rimligen, det hänger på författaren. GW hade nog näsa för bra skrivartalang på den tiden. (Inte så att alla Warhammer-böcker jag läst är bra eller ens godkända, verkligen inte, men så pass många att jag varit beredd att ge mig på fler.)
