En rimlig metod.Gör som spelet säger?
Håller helt med, det där med plast är ett ämlans oskick. Lyckligtvis så finns det en enkel lösning på problemet:"Nämen hörni, nu tar vi liten rast från rollspelandet för att titta på när SL rullar plast och räknar matte".
Jag skulle säga tvärtom. Spelledaren har total makt - denne avgör ju bakgrunden till situationen, vad man utsätts för, vika chanser man har, när man slår eller inte, vem som kan bidra, vad utfallet blir av olika tärningsslag.
Det är en sak att ytterst ha total makt som ledare/domare.Det där är ju en fråga om spelstil. Jag har långt ifrån total makt när jag spelleder, och föredrar att ha det så. Mycket av det roliga för mig ligger i att se vart spelarna och slumpen för handlingen.
Genom det sociala kontraktet som reglerar vad SL får och inte får göra.I OSR eller Traditionellt spel, jag kan inte riktigt se på vilket sätt SLs makt inte är total?
Det finns heller inget som hindrar ett spel från att inte ens tillåta fudging och Rule 0. Nu är inte Burning Empires trad, men SL instrueras att spela antagonistiskt men är också explicit förbjuden att bryta mot reglerna.Genom det sociala kontraktet som reglerar vad SL får och inte får göra.
Jag förstår i OSR-spel att det sociala kontraktet är att SL inte ska fudga tärningar eller ändra på preppen.Genom det sociala kontraktet som reglerar vad SL får och inte får göra.
Det var därför jag skrev att SL kan inte tvinga en spelare att sitta vid bordet och spela sin rollperson. Men det handlar om att de fria människorna i rummet inte kan tvinga varandra till något alls.SL har inte total makt så länge de andra kan välja att spela utan den personen. Gillar de inte vad denne tar sig för så kan de utesluta hen. Det behöver SL förhålla sig till när man kastar in monster och utmanar rollpersonerna. Har man inte läst stycket om att SL inte ska spela mot spelarna, så blir man nog inte långvarig...
Försöker du göra alla olika gruppers olika sociala kontrakt till något konkret och objektivt nu?Jag förstår i OSR-spel att det sociala kontraktet är att SL inte ska fudga tärningar eller ändra på preppen.
Vad är det - rent konkret - som SL inte har rätt att bestämma när det gäller spelvärlden och vad som händer med och runt rollpersonerna?
Det varierar eftersom det sociala kontraktet ser olika ut för olika grupper. Även mellan olika grupper som spelar OSR finns det skillnader vill jag påstå.Vad är det - rent konkret - som SL inte har rätt att bestämma när det gäller spelvärlden och vad som händer med och runt rollpersonerna?
Vad är det - rent konkret - som spelarna KAN bestämma (mer än vad deras egna rollpersoner försöker säga och göra), som de kan bestämma utan att SL har sista ordet?
Och när jag spelleder mina vanligaste OSR-system så kan spelarna räkna med att tärningarna, inte SL, avgör hur många HP en motståndare har, en varelses initiala reaktion på att träffa på rollpersonerna, om en motståndare flyr eller inte och en massa annat sådant.Det varierar eftersom det sociala kontraktet ser olika ut för olika grupper. Även mellan olika grupper som spelar OSR finns det skillnader vill jag påstå.
Som exempel: I min digitala spelgrupp förekommer det att spelledaren frågar spelaren något om spelvärlden. Spelaren förväntas ge ett rimligt svar, men har i övrigt en tillfällig bestämmanderätt över spelvärlden.
Nej. Jag hade helst inte pratat om socialt kontrakt alls. Alla spelgrupper har såklart en "stil" och om en spelare eller SL avvikter för mycket från den stilen så kollapsar spelet och förutsättningarna att fortsätta finns inte.Försöker du göra alla olika gruppers olika sociala kontrakt till något konkret och objektivt nu?
Wot!? Ett "rull- vs rollspels-inlägg" från dig?"Nämen hörni, nu tar vi liten rast från rollspelandet för att titta på när SL rullar plast och räknar matte".
Om SL, i 4e spelmötet, trots allt introducerar en djurmutant (en mild version, spelarna kanske inte ens märker det direkt när de träffar denna SLP, eller de kanske får höra av någon att det "bor en rese i träsket"), så är det så.Problemet är att SLs makt egentligen inte är mer total än någon annans. SLs bestämmande över spelvärlden gäller bara om spelarna accepterar den.
Till exempel om spelarna har en aversion mot djurmutanter och bestämmer att de inte vill ha med dem när de kör mutant så blir det i praktiken omöjligt för SL att ha med dem. Försöker SL ta med dem ändå är risken överhängande att spelarna byter SL. Eftersom detta hänger över SL hela tiden så blir SLs makt inte total. SL måste hela tiden "övertala" spelarna att acceptera det som händer.
Men när är ett begrepp som "absolut makt" något annat än teoretiskt? SL spelar inte mot spelarna, utan spelleder för att underhålla dem - inte minst för att de ska vara så delaktiga som möjligt. Men om man behöver svara på frågan "hur blev det till slut i spelvärlden" så är det ytterst (jag gillar det ordet bättre) SL som får avgöra - som har absolut makt. Inte spelarna.I teorin skulle jag (som SL) kunna bestämma att en asteroid plötsligt slår ner i huvudet på rollpersonerna och dödar dem. I praktiken skulle spelarna aldrig acceptera det. De skulle tro att jag skojade eller att jag bara hade tröttnat på kampanjen.