Vem slår tärningsslagen?

[JohanL]

Gör som spelet säger? Förhoppningsvis är det genomtänkt och speltestat.

Överlag tycker jag dock att Player Facing är en bra mekanism.

 

[luddwig]

Gör som spelet säger?

En rimlig metod.

Nu blev jag nyfiken. Vilka, om några, traditionella rollspel instruerar spelledaren att slå alla slag? Dolt, öppet eller blandat?

 

[P.eLL.e]

Jag spelar en del OSR (alldeles för sällan) men har som SL slutat involvera mig i strid (RP slår om de träffar eller lyckas undvika att träffas, samt slår skada från både sig själv eller monster och saving throws); det här gör dels att jag slipper, men också att RP känner att ödet bokstavligen vilar i deras händer.

Dock vill jag slå lite hemliga slag för att överraska mig själv (dvs slumptabeller). Också sådant som om en oupptäckt fälla utlöses (1-2 på t6), risk för random encounter varje turn/om RP väsnas, reaktionsslag för intelligenta potentiella vänner/fiender + lite annat.

 

[Selly]

"Nämen hörni, nu tar vi liten rast från rollspelandet för att titta på när SL rullar plast och räknar matte".

Håller helt med, det där med plast är ett ämlans oskick. Lyckligtvis så finns det en enkel lösning på problemet:



Rostfritt stål – mycket bättre än plast, på alla tänkbara sätt (förutom rent ekonomiskt).

– · – · – · –

Nå, eftersom jag spenderat alldeles för mycket pengar på trevliga tärningar så vill jag använda dem, oavsett om jag är spelare eller spelledare. Dessutom gillar jag att infoga slumpmoment i mitt spelledande, så att man slipper sitta och känna att man kanske rälsar av misstag (som chrull skrev, alltså). Typ. Så jag röstade på alternativ ett.

 

[terje]

Jag spelade i en flera år lång Numenera-kampanj. Regelsystemet, cypher system, är player facing dvs spelarna gör alla tärningsslag. Det var helt ok, men jag upplevde inte att rollpersonerna var mer protagonister eller att vi spelare stod mer i centrum än i något annat spel. Inte till följd av vem som rullade tärningarna i alla fall.
Med det sagt så kan naturligtvis andra uppfatta det annorlunda, men för mig gjorde det ingen väsentlig skillnad.

 

[zo0ok]

Jag skulle säga tvärtom. Spelledaren har total makt - denne avgör ju bakgrunden till situationen, vad man utsätts för, vika chanser man har, när man slår eller inte, vem som kan bidra, vad utfallet blir av olika tärningsslag.

Det där är ju en fråga om spelstil. Jag har långt ifrån total makt när jag spelleder, och föredrar att ha det så. Mycket av det roliga för mig ligger i att se vart spelarna och slumpen för handlingen.

Det är en sak att ytterst ha total makt som ledare/domare.
Det vore en helt annan ska att utnyttja den makten för att diktatoriskt bestämma allt som sker, oavsett tärningar och spelarnas vilja.

I OSR eller Traditionellt spel, jag kan inte riktigt se på vilket sätt SLs makt inte är total?

SL kan inte tvinga spelaren att sitta kvar vid bordet och fortsätta spela sin rollperson.

Jag kan förstå att om man är överens om att spela ett köpt äventyr precis som det är skrivet, så förväntas SL bara vara domare i förhållande till äventyret, och inte använda sin makt för att ändra det. SL kommer ändå att behöva göra rimliga tolkningar, och de kommer spelarna att få acceptera (de kan såklart framföra en annan åsikt).

Jag tänker att SL kan säga "din rollperson vågar inte göra så", eller "det är inte vad din rollperson gör i den situationen". Det är såklart ett misslyckande från allas sidor om det skulle ske. Ytterst behöver man ju ta timeout och ett samtal med spelaren/gruppen.

SL KAN ju typiskt ta kontroll över en rollperson med medel som finns i spelet (förhäxa person, droger, osv). Det KAN inte spelaren förhindra. Och efter det så har spelaren väsentligen ingen makt, och spelledaren total makt.

Det är en sak att ytterst ha total makt. Det är en annan sak att använda den på ett negativt och dominant sätt.

 

[luddwig]

I OSR eller Traditionellt spel, jag kan inte riktigt se på vilket sätt SLs makt inte är total?

Genom det sociala kontraktet som reglerar vad SL får och inte får göra.

 

[JohanL]

Genom det sociala kontraktet som reglerar vad SL får och inte får göra.

Det finns heller inget som hindrar ett spel från att inte ens tillåta fudging och Rule 0. Nu är inte Burning Empires trad, men SL instrueras att spela antagonistiskt men är också explicit förbjuden att bryta mot reglerna.

 

[Zire]

SL har inte total makt så länge de andra kan välja att spela utan den personen. Gillar de inte vad denne tar sig för så kan de utesluta hen. Det behöver SL förhålla sig till när man kastar in monster och utmanar rollpersonerna. Har man inte läst stycket om att SL inte ska spela mot spelarna, så blir man nog inte långvarig...

 

[zo0ok]

Att ytterst ha "total makt", att ha ansvar, handlar på inget sätt om att SL spelar MOT spelarna (ifall någon tolkar det så).

Genom det sociala kontraktet som reglerar vad SL får och inte får göra.

Jag förstår i OSR-spel att det sociala kontraktet är att SL inte ska fudga tärningar eller ändra på preppen.

Vad är det - rent konkret - som SL inte har rätt att bestämma när det gäller spelvärlden och vad som händer med och runt rollpersonerna?

Vad är det - rent konkret - som spelarna KAN bestämma (mer än vad deras egna rollpersoner försöker säga och göra), som de kan bestämma utan att SL har sista ordet?

SL har inte total makt så länge de andra kan välja att spela utan den personen. Gillar de inte vad denne tar sig för så kan de utesluta hen. Det behöver SL förhålla sig till när man kastar in monster och utmanar rollpersonerna. Har man inte läst stycket om att SL inte ska spela mot spelarna, så blir man nog inte långvarig...

Det var därför jag skrev att SL kan inte tvinga en spelare att sitta vid bordet och spela sin rollperson. Men det handlar om att de fria människorna i rummet inte kan tvinga varandra till något alls.

SL har sista ordet i spelet, när det gäller att bedöma vad som händer och hur det blir.

 

[chrull]

Jag förstår i OSR-spel att det sociala kontraktet är att SL inte ska fudga tärningar eller ändra på preppen.

Vad är det - rent konkret - som SL inte har rätt att bestämma när det gäller spelvärlden och vad som händer med och runt rollpersonerna?

Försöker du göra alla olika gruppers olika sociala kontrakt till något konkret och objektivt nu?

 

[luddwig]

Vad är det - rent konkret - som SL inte har rätt att bestämma när det gäller spelvärlden och vad som händer med och runt rollpersonerna?

Vad är det - rent konkret - som spelarna KAN bestämma (mer än vad deras egna rollpersoner försöker säga och göra), som de kan bestämma utan att SL har sista ordet?

Det varierar eftersom det sociala kontraktet ser olika ut för olika grupper. Även mellan olika grupper som spelar OSR finns det skillnader vill jag påstå.

Som exempel: I min digitala spelgrupp förekommer det att spelledaren frågar spelaren något om spelvärlden. Spelaren förväntas ge ett rimligt svar, men har i övrigt en tillfällig bestämmanderätt över spelvärlden.

 

[Zire]

Problemet är att SLs makt egentligen inte är mer total än någon annans. SLs bestämmande över spelvärlden gäller bara om spelarna accepterar den.

Till exempel om spelarna har en aversion mot djurmutanter och bestämmer att de inte vill ha med dem när de kör mutant så blir det i praktiken omöjligt för SL att ha med dem. Försöker SL ta med dem ändå är risken överhängande att spelarna byter SL. Eftersom detta hänger över SL hela tiden så blir SLs makt inte total. SL måste hela tiden "övertala" spelarna att acceptera det som händer.

I teorin skulle jag (som SL) kunna bestämma att en asteroid plötsligt slår ner i huvudet på rollpersonerna och dödar dem. I praktiken skulle spelarna aldrig acceptera det. De skulle tro att jag skojade eller att jag bara hade tröttnat på kampanjen.

 

[Zire]

Edit: aha, den säger server error, men den postar ändå...

 

[chrull]

Det varierar eftersom det sociala kontraktet ser olika ut för olika grupper. Även mellan olika grupper som spelar OSR finns det skillnader vill jag påstå.

Som exempel: I min digitala spelgrupp förekommer det att spelledaren frågar spelaren något om spelvärlden. Spelaren förväntas ge ett rimligt svar, men har i övrigt en tillfällig bestämmanderätt över spelvärlden.

Och när jag spelleder mina vanligaste OSR-system så kan spelarna räkna med att tärningarna, inte SL, avgör hur många HP en motståndare har, en varelses initiala reaktion på att träffa på rollpersonerna, om en motståndare flyr eller inte och en massa annat sådant.

Förövrigt är Regel 0 i min mening missuppfattad i Sverige. ”Spelledaren har alltid rätt” handlar i första hand om att SL och spelgruppens rulings/tolkning/önskemål får före regelbokens text, inte att ”SL bestämmer allt” som så många svenskar verkar tolka det till. Jag gissar att DoD91 inte är oskyldigt här heller, även om det säkert är äldre än så.

 

[Zire]

Det finns såklart skräckexempel där SL faktiskt har fått total makt av spelargruppen (av osäkra ungdomar som vill vara kvar i gruppen till varje pris), och SL också utnyttjat det utanför spelet.

 

[zo0ok]

Försöker du göra alla olika gruppers olika sociala kontrakt till något konkret och objektivt nu?

Nej. Jag hade helst inte pratat om socialt kontrakt alls. Alla spelgrupper har såklart en "stil" och om en spelare eller SL avvikter för mycket från den stilen så kollapsar spelet och förutsättningarna att fortsätta finns inte.

 

[Rymdhamster]

"Nämen hörni, nu tar vi liten rast från rollspelandet för att titta på när SL rullar plast och räknar matte".

Wot!? Ett "rull- vs rollspels-inlägg" från dig?

Om än inte med de specifika orden =)

 

[JohanL]

Tror att om man vill ha någon ordning i resonemangen får man skilja på vilken makt SL har i kontexten spelandet, och vilken makt SL har att tvinga de andra att fortsätta spela. Givetvis kan spelarna alltid rösta med fötterna, men det betyder inte att SL inte kan ha obegränsad makt i spel.

 

[zo0ok]

Problemet är att SLs makt egentligen inte är mer total än någon annans. SLs bestämmande över spelvärlden gäller bara om spelarna accepterar den.

Till exempel om spelarna har en aversion mot djurmutanter och bestämmer att de inte vill ha med dem när de kör mutant så blir det i praktiken omöjligt för SL att ha med dem. Försöker SL ta med dem ändå är risken överhängande att spelarna byter SL. Eftersom detta hänger över SL hela tiden så blir SLs makt inte total. SL måste hela tiden "övertala" spelarna att acceptera det som händer.

Om SL, i 4e spelmötet, trots allt introducerar en djurmutant (en mild version, spelarna kanske inte ens märker det direkt när de träffar denna SLP, eller de kanske får höra av någon att det "bor en rese i träsket"), så är det så.

Spelarna kan inte i spelet säga: "SL, det är ingen mutant, det är bara en vanlig människa utan några mutantförmågor. Om du inte går med på det så finns han inte alls."
Spelarna kan säga: "SL, vi har pratat om detta, det här får blir den sista djurmutanten för vi tycker de är SÅ fåniga att det tar nöjet från spelet".
En spelare kan heller inte säga: min spelare har ett husdjur, en muterad katt. Kan föreslå, men inte bestämma det.

I teorin skulle jag (som SL) kunna bestämma att en asteroid plötsligt slår ner i huvudet på rollpersonerna och dödar dem. I praktiken skulle spelarna aldrig acceptera det. De skulle tro att jag skojade eller att jag bara hade tröttnat på kampanjen.

Men när är ett begrepp som "absolut makt" något annat än teoretiskt? SL spelar inte mot spelarna, utan spelleder för att underhålla dem - inte minst för att de ska vara så delaktiga som möjligt. Men om man behöver svara på frågan "hur blev det till slut i spelvärlden" så är det ytterst (jag gillar det ordet bättre) SL som får avgöra - som har absolut makt. Inte spelarna.