Från tråden om bakgrunder:
Det jag ogillar är just den grejen jag skrev: SL har någon cool info, en vändning eller ett avslöjande. Vem som egentligen är mördaren, att Fröken Borgstedt är förrädare, att min onkels försvinnande var för att han kidnappats av kinesiska underrättelseagenter. Under lång tids spel så känner SL till detta, men jag känner inte till det. SL tar beslut i spelet baserat på denna info, ger hintar om det, och så vid något tillfälle så listar jag ut det eller så avslöjas det för mig. Detta gillar jag inte. Jag känner att en del av min möjlighet att delta i spelet tas bort, som att SL sitter med ett privat skämt, och när jag agerar ut min rollperson så känner jag inte till den info jag behöver för att kunna ta bra beslut. Jag känner bara till den info min rollperson känner till, men det är inte tillräckligt för mig. Jag vill inte vara min rollperson; jag vill vara medförfattare till berättelsen.
Exempel: Säg att Fröken Borgstedt är förrädare. Om jag som spelare känner till detta kan jag ta beslut om hur jag vill att min rollperson ska agera. Kanske kommer han att hejdlöst förälska sig i henne. Kanske kommer han att misstro henne, och försöka att övertala andra. Kanske kommer han att se på henne som en inkompetent och menlös person som man inte behöver ta hänsyn till. Det finns en massa intressanta beslut jag kan ta här med detta, som påverkar berättelsen vi spelar, och om jag fråntas möjligheten att ta dessa beslut tycker jag att jag fråntas en del av möjligheten att vara medförfattare.
I Dogs så har SL förberett en situation som spelarna inte känner till, men så fort rollpersonerna kommer dit så avslöjas det hela ganska snabbt, och det mesta av spelet handlar om vad vi ska göra åt saken. Mindre problem. Om SL har förberett layouten på en herrgård vi besöker, lugnt. Jag ser inte riktigt poängen med det, men det är inget som stör mig fasligt. Det är framförallt hemligheter, mysterier och vändningar som jag ogillar. Om Fröken Borgstedt är förrädare vill jag veta det från start, inte tvingas vänta på att min rollperson upptäcker det.
Däremot, återigen, om varken SL eller jag vet om att hon är förrädare, för det är inget som är förutbestämt, då är det en annan sak. Om SL efter flera sessioners spel hittar på att hon är förrädare och det passar in i berättelsen som den är etablerad, då kommer jag att tycka att det är asballt. Snyggt påhittat, SL! Vilken cool vändning! Och eftersom varken SL eller jag kände till det innan så har vi båda bidragit till berättelsen på samma villkor.
(Detta är min personliga åsikt, och inte ett officiellt uttalande från INIMBRO.)
Att SL avslöjar en grej som hen vetat om i tre sessioner ger mig ingenting. Liksom, ja, du har ju vetat om det hela tiden? Jag känner mest att jag blivit snuvad på mitt bidrag, som att du som SL får sitta där och ha kul och bygga ståry och jag ska se när du lägger fram den här grejen som du preppat och avslöjar att det var min onkel som var skurken hela tiden och så ska jag sitta och bli impad.
Jag känner absolut att ju mer info som finns som någon känner till men som jag inte är medveten om, desto mindre är jag delaktig i ståryskapandet. Jag spelar liksom halvt blint, och har inte informationen jag behöver för att ta bra beslut. Spel där mitt enda bidrag är att spela min rollperson är något jag ofta ogillar, men det bero väldigt mycket på spelet, och jag kan ha jättekul i sådana spel. Men det är lite av en separat grej, känner jag. Vi kan fokusera på biten om dold information.Litet sidospår men är genuint nyfiken på detta för att det är ett så främmande sätt att tänka på som att det är "sättet vi skapar story på", menar om jag som SL förberett din onkel som en SLP, spelar honom enligt detta och du med din karaktär är fri att agera kring denna SLP och allt annat bäst du vill, så tänker jag att det är att vi gemensamt skapar story vid spelbordet precis lika mycket som om du hittar på att SLPn är din onkel, för att det passar eller du har en storypoäng eller sitter till vänster om personen som nyss förlorade en konflikt eller vad som, på helt olika sätt förvisso men SL skriver ju inte storyn bara för att en SL sitter på en sanning i spelvärlden. Jag är ju själv åt andra hållet, jag gillar när en SL har proppat bakgrund fram tills spelet startar men om det finns någon punkt som måste nås, eller som någon SLP som det måste talas med, osv, så blir känner jag mig snuvad på mitt bidrag, att få spela min karaktär enligt vem hen är.
Så, är det bara hårda ord som INIMBRO piskar in i sina medlemmar som dyker upp, eller känner du klart och tydligt att du inte skapar en story om du tex spelar ett spel som Dogs eller Sorcerer? Där ditt bidrag är din karaktär och ditt agerande med denna.
Det jag ogillar är just den grejen jag skrev: SL har någon cool info, en vändning eller ett avslöjande. Vem som egentligen är mördaren, att Fröken Borgstedt är förrädare, att min onkels försvinnande var för att han kidnappats av kinesiska underrättelseagenter. Under lång tids spel så känner SL till detta, men jag känner inte till det. SL tar beslut i spelet baserat på denna info, ger hintar om det, och så vid något tillfälle så listar jag ut det eller så avslöjas det för mig. Detta gillar jag inte. Jag känner att en del av min möjlighet att delta i spelet tas bort, som att SL sitter med ett privat skämt, och när jag agerar ut min rollperson så känner jag inte till den info jag behöver för att kunna ta bra beslut. Jag känner bara till den info min rollperson känner till, men det är inte tillräckligt för mig. Jag vill inte vara min rollperson; jag vill vara medförfattare till berättelsen.
Exempel: Säg att Fröken Borgstedt är förrädare. Om jag som spelare känner till detta kan jag ta beslut om hur jag vill att min rollperson ska agera. Kanske kommer han att hejdlöst förälska sig i henne. Kanske kommer han att misstro henne, och försöka att övertala andra. Kanske kommer han att se på henne som en inkompetent och menlös person som man inte behöver ta hänsyn till. Det finns en massa intressanta beslut jag kan ta här med detta, som påverkar berättelsen vi spelar, och om jag fråntas möjligheten att ta dessa beslut tycker jag att jag fråntas en del av möjligheten att vara medförfattare.
I Dogs så har SL förberett en situation som spelarna inte känner till, men så fort rollpersonerna kommer dit så avslöjas det hela ganska snabbt, och det mesta av spelet handlar om vad vi ska göra åt saken. Mindre problem. Om SL har förberett layouten på en herrgård vi besöker, lugnt. Jag ser inte riktigt poängen med det, men det är inget som stör mig fasligt. Det är framförallt hemligheter, mysterier och vändningar som jag ogillar. Om Fröken Borgstedt är förrädare vill jag veta det från start, inte tvingas vänta på att min rollperson upptäcker det.
Däremot, återigen, om varken SL eller jag vet om att hon är förrädare, för det är inget som är förutbestämt, då är det en annan sak. Om SL efter flera sessioners spel hittar på att hon är förrädare och det passar in i berättelsen som den är etablerad, då kommer jag att tycka att det är asballt. Snyggt påhittat, SL! Vilken cool vändning! Och eftersom varken SL eller jag kände till det innan så har vi båda bidragit till berättelsen på samma villkor.
(Detta är min personliga åsikt, och inte ett officiellt uttalande från INIMBRO.)