[Fearful Symmetry] Lösa scenariot, inte kampanjen?

[krank]

Det här gäller i första hand just nu Fearful Symmetry, men kan säkert appliceras på andra spelvärldar. Jag ska försöka hålla det så generellt jag kan.

I Fearful Symmetry så börjar Konstiga Saker Hända. Det gör det ju alltid i Agency, men den här specifika saken är att folk börjar dyka upp med groteska kroppsförändringar av extremt onaturliga slag, och att de ofta dör av det. Det finns såklart en källa till dessa förändringar, som nog helst inte ska avslöjas redan i första scenariet.

Min fråga är: När fokuset i spelet är utredning av mysterier, hur gör man så att ett scenario kan av spelarna upplevas som "avslutat", utan att de nödvändigtvis fått hitta det ultimata svaret på mysteriet de utredde?

Jag har ett par funderingar:

• Falska lösningar. Rollpersonerna upptäcker att offret jobbade med radioaktivitet / biovapen / mysko rymdtunnlar och tänker att hen blev smittad av något därifrån. De stänger ner företaget och tycker att deras uppgift är löst.
• Rollpersonerna får lösa några steg, och avsluta med någon form av konfrontation eller annat tydligt "avslut". En av offrets vänner har också försvunnit, och när rollpersonerna hittar hen så är hen också död, och har skrivit "förlåt mig" i ett självmordsbrev. Rollpersonerna har inte alla svar, men de kan tänka att de hittat källan till det lokala "utbrottet" och SL informerar om att inga av deras undersökningar av kvarvarande spår leder någon vart.

Vilka andra lösningar ser ni?

(I Fearful Symmetry är, preliminärt, tanken att spelarna först ska ledas att tro att det är något slags biovapen, sedan att det kanske är något slags utomjordisk eller interdimensionell invasion, sedan kanske något annat, och slutligen inse att nä, det är bara smarta typer som kommit på ur man vrider mänskliga kroppar längs andra rumsliga dimensioner än de tre vi är vana vid, och när RP vet det så går kampanjen in i nästa fas där det mest handlar om containment, hantering av en eskalerande situation.)

 

[God45]

Jag tänker att man kan gå Darker than black eller Witch hunter Robin. Utgångspunkten är: ”Det finns folk med märkliga krafter. De begår brott/skadar folk. Vi utreder de brotten/stoppar dem.”. Det etablerar direkt att man inte behöver bry sig om var krafterna kommer från. Man kan till och med h NPC:er som går ”Ingen vet, ingen bryr sig. Är det viktigast attveta vilken apa som bet någon och gav dem HIV först eller att behandla sjukdomen?”. Sedan kan man en bit in i kampanejn börja droppa: ”Här är den hemliga bakgrunden till hela grejen!”.

 

[Christoffer]

Tycker du har svaret där i spoilern. Eskalering av situationen. Jag skrev ett scenario till CoC för länge länge sedan där helt enkelt ett par punkter behövde avtäckas för att de skulle se vad som faktiskt försiggår på orten utanför Boston, lyckades det inte så, eskalering. Frågade mig hur saker skulle utvecklas om ingen la sig i och hur den utvecklingen skulle märkas av omvärlden. Klart.

Så hur ser situationen ut om det som inte uppdagats får löpa fritt och inte hanteras? Hur ser det ut om en vecka? Om en månad? Om ett år? Och svaret här kan ju vara, ingen märker något vilket ju ger en SL magiskt pulver att hälla ner i vilket kommande upplägg som helst.

 

[krank]

Tycker du har svaret där i spoilern. Eskalering av situationen. Jag skrev ett scenario till CoC för länge länge sedan där helt enkelt ett par punkter behövde avtäckas för att de skulle se vad som faktiskt försiggår på orten utanför Boston, lyckades det inte så, eskalering. Frågade mig hur saker skulle utvecklas om ingen la sig i och hur den utvecklingen skulle märkas av omvärlden. Klart.

Ja, jo, men jag vill ju helst att de ska kunna lyckas med scenariot. Utan att det nödvändigtvis betyder att de eskalerar eller tar sig vidare till nästa "steg" i kampanjen. Jag tänker mig ju att man inte blir så nöjd som spelare om man är klar med hela rollspelet efter tre scenarier, liksom. Jag vill kunna suga på karamellen, och köra åtminstone typ 5–10, kanske fler, utredande scenarier där man bara tror att det handlar om ett biovapen innan man slutligen fått ihop ledtrådar som gör att man tror att det är interdimensionella monster.

 

[entomophobiac]

När fokuset i spelet är utredning av mysterier, hur gör man så att ett scenario kan av spelarna upplevas som "avslutat", utan att de nödvändigtvis fått hitta det ultimata svaret på mysteriet de utredde?

Tricket blir väl att de får tro att de löst det kanske? Annars går det ju alltid att ha konspirationer i konspirationerna, i det klassiska CoC:iga lökformatet. Eller som X-Files-säsonger.

Att rama in viktiga insikter tror jag på. Att flera trådar kan leda till samma insikt och när insikten väl infunnit sig, låta det "pausa" lite innan det är fler trådar som behöver nystas så att spelarna får känna framgången. Men det är klurigt, helt klart.

När vi spelade Conspiracy X var det mycket spelarna trodde var insikter som egentligen inte hade så stor relevans, men jag lät dem ändå hållas just för att de skulle känna både att de spelade kompetenta roller och att insikterna faktiskt var deras egna och inte en effekt av rälsande av något slag. Med tiden övergav de naturligt trådar som kändes som de hamnade i stiltje.

 

[krank]

Jag har funderat lite till. Dels satte jag mig ner och funderade på hur man kan kategorisera olika sätt för ledtrådskedjor att "ta slut", eller iaf hindra spelarna från att fortsätta följa dem:

• Red herring: Inga uppenbara pekningar vidare. Tändsticksasken hade adressen till en klubb, men ur noga man än letar på klubben hittar man inget relevant till fallet. Det var antagligen bara en red herring.
• Stonewall: Rollpersonerna vet att kedjan fortsätter men kan inte följa upp just nu. Fortsättningen är låst bakom en dörr de inte har nyckeln till och inte kan ta sönder, eller det finns för starkt motstånd ivägen som de inte kan besegra, eller de beordras av sina överordnade att hålla sig borta och släppa det.
• Just another piece of the puzzle: Ledtråden säger ingenting i sig, utan behöver sättas i kontext av flera andra ledtrådar för att mejka sense.

Missar jag någon uppenbar? I alla fall kan ju alla de här tre användas för att snörpa av rollpersonernas utredning så att de inte kan eller inte vill undersöka vidare. Samtidigt som SL kan i efterhand "låsa upp" vägen som ligger stängd.

Jag funderade också på vad som krävs för att ett scenario ska kännas avslutat. Där kom jag spontant på följande (säkerligen inte en komplett lista):

• Fight. Slutstrid, möjligen mot slutboss.
• Solve. Den eller det som orsakat problemet är oskadliggjord; problemet är "löst" åtminstone tillfälligt.
• Uncover. Det finns inget mer att utforska – alla ledtrådar pekar bara till redan undersökta och avtäckta grejer.

Jag tror att det inte räcker med bara en av ovanstående för att slutet ska kännas någorlunda tillfredsställande. Och jag har säkert missat grejer som kan ge "slut-känsla". Jag ska fundera mer på det här.

MEN – det här leder mig till att fundera på vad man som SL och kampanjmakare kan förbereda och bygga in för att underlätta. Till exempel:

• Att ha disconnectade källor till omedelbart bekymmer. Alltså, att det som ger upphov till de enskilda scenarierna saknar direkt koppling till det centrala problemet i kampanjen. I en superhjältekampanj är det ganska enkelt: källan till superkrafter kan vara något decentraliserat, något naturligt etc – som låter folk med superkrafter uppstå och skapa problem lite varstans utan att det finns uppenbara sätt att följa ledtrådarna till den centrala källan. Exempel på motsatsen skulle här vara om källan till superkrafter är en enskild person som personligen träffat och gett folk superkrafter. Då kan man ju spåra hen i princip redan från första scenariot, om man inte använder andra obfuskerande mekanismer.
• Att se till att ens scenarier har någon form av ordentlig konfrontation med vad som upplevs vara den omedelbara källan till problemet, så att denna kan oskadliggöras och därmed faktiskt lösa det lokala problemet. Även om det då finns "låsta" ledtrådar kvar så kan spelarna känna viss tillfredsställelse.
• Att ha en i kampanjen ständigt närvarande "stonewall" som alla äventyr kan peka till. Den kan återanvändas – i varje scenario finns det något direkt att lösa, och alltid en pekning till det skumma företaget X, som ens överordnade säger att man absolut inte ska undersöka. "Släpp det."
• Lära sig konstruera ledtrådar som kräver kontext för att begripas.

Så jag tror nog helt enkelt att det kan vara en användbar teknik att a) ha något som kan lösas ordentligt "lokalt" (genom konfrontation eller oskadliggörelse) och b) ha ledtrådar som är "låsta" som leder vidare.



I fallet Fearful Symmetry så har jag embryot till en plan:

Spoiler

Jag tror nog på att ha någon form av skugglik myndighetsorganisation eller företag som har myndigheternas beskydd och som gör skumma saker. Ett biotech-företag som tagits under statens vingar och nu producerar offensiva och defensiva ohyggligheter. Att det är just en matematiker som arbetat hos dem som verkar vara patient noll för den här nya "smittan" är faktiskt i princip bara slump. Men alla spår som leder dit ombeds rollpersonerna, som myndighetsagenter, att inte följa. Det "tar andra hand om".

Vilket de nog gör. För givetvis finns det inom företaget en säkerhetsorganisation som också utreder det hela, men som inte är det minsta intresserade av att samarbeta med RP. Därmed har vi en konkurrerande grupp också, och det är ju alltid skojjigt.

Så kan fas 1 bestå av att man kör utredningar av groteskerier. Man lyckas hindra dem från att nå resten av allmänheten, och stoppa det lokala – men det finns alltid en ledtråd till det här företaget, som man inte får utreda. Sen kan fas 1 ha som final att man får veta att företaget inte heller har någon koll, och få anledning att tro att det här är något utomjordiskt eller så. Om man redan under fas 2 (eller rentav fas 1) räknar ut att det här "viruset" är ett tankevirus som överförs via språket så kan det ju vara ett weaponized memetic virus antingen uppfunnet av företaget eller skickat av aliens. Och sen kulminerar fas 2 när man inser att det inte är ett virus egentligen, att folk faktiskt egentligen alltid varit såhär och att det enda som hänt nu är att folk insett det, och via "viruset" fått kapaciteten att manifestera och undersöka saken…

 

[krank]

Så, jag har funderat på vad Fearful Symmetry skulle kunna ha för "disconnectade källor till omedelbara bekymmer". Något som går att stoppa.

• När katten är ute ur säcken och spelarna/rollpersonerna vet vad det här handlar om, kan man ju helt enkelt låta det kretsa kring böcker, E-mails och så vidare som ger folk instruktioner i hur man ska tänka och göra för att kunna Vrida. Man kan ha gurus som lärt sig wller upptäckt Vridande och lär ut till folk – och måste stoppas. Och så vidare.
• I kampanjens startfas, innan farans memetiska natur blivit tydlig, måste jag ju ha något annat. Här tänker jag att Tigrarna kan komma väl till pass. Alltså, de personer som lärt sig Vrida och som, i vissa fall, faktiskt lärt sig det tillräckligt väl för att kunna göra något användbart med sitt vridande. Här tänker jag att det ofta blir "mystiska brott som genomförts genom att någon Vridit". Här får man helt enkelt stoppa Tigrar. Så gott man kan.
• Kanske kan tidigt Vridande rentav vara ett delresultat av ett biovapen? Alltså, Vridande är helt naturligt, men det kan också uppstå när något triggas av något slags virus eller så. I så fall en praktisk red herring. Och ett slags outbreak som kan dyka upp lite varstans. Man kan ha tidigt avslöjande om ett biovapen-företag, och låta det visa sig att en hel del av deras testpersoner försvunnit under flera års tid. Då kan de dyka upp varhelst SL vill ha dem. Och de kan vara smittsamma, så att rollpersonerna har anledning att spåra "Patient Noll" och sluta spåra så snart de hittat en person som haft med företaget att göra.
• En annan källa till Vridande: experiment med dimensioner och tid och rum. Man kan såklart bli Vriden utifrån, om något i de andra rumsdimensionerna tar tag i de delar som inte syns och typ… vrider dem. Hitta den som gör exprimenten, stoppa dem. Det avslöjar inte nödvändigtvis det stora som pågår, och det stoppar det verkligen inte.