När vi var mycket yngre och spelade DoD så var det utmärkt med monster som Mantikora, Sfinx, Kimera, Grip och Minataur. Men alla missfoster med stora tänder, klor, och som ser ut som blandningar av olika djur kanske inte behöver ett eget namn.
Jag håller med andra i tråden om Svanmöer, Hajmän och Dinasaurier (Monsterboken II var inte så användbar).
Jag vill ha våldsamma, aggressiva och primitiva Svartalfer, Orcher och Resar. Svartnissarna känns som rena förlorare, de skulle jag inte sakna. Vi behöver inte kalla dem onda eller svarta.
Det kan gärna pekas ut att alver och dvärgar (ankor och halvlingar om ni vill) också har olika kulturer, precis som människor. Jag ser inte heller något behov av olika raser.
Jag kan tycka att det ibland finns för mycket fokus på alltför mäktiga/farliga monster. Både Drakar och Demoner tenderar att vara nästan oanvändbara. Jag har lite blandade känslor för sådana här "gör-ditt-eget-monster-tabeller" (ofta för Demoner, i S&S för odöda).
De behöver inte heta häxor, men semi-humanoida avarter, kanske något en människa blivit av en förbannelse eller (halvmagisk)sjukdom. Lite som Gollum. Fördelen med att de kommer från människor är att de liksom inte behöver ett ekosystem.
Många vanliga djur tycker jag är bra att ha i tabellform, men det behövs inte en hel artikel om kronhjort.
Jag kan också gilla "urdjur". Stora sköldpaddor, ormar, krokodilliknande varelser, spindlar... varelser som liksom skulle kunna ha vilat i många år i botten av en sjö eller i en grott. De behöver liksom inte vara så majestätiska som en Sfinx eller Kimera.
Skelett och Gastar är utmärkta monster. Här kanske jag kan gilla S&S-varianten: alla vandöda behöver inte vara sin egen "art". De är bara döda som inte fått dö, och de kan var "allt möjligt".