Långa eller korta rollspel

[Rymdhamster]

Vad är bäst: talesätt, noveller eller romaner?

Miniserier!

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag skriver kompakta regler när jag designar själv. Till exempel omfattar Expert Nova v2 cirka 64 G5-sidor.

När det gäller spel där settingen ingår fyller jag på med den information som jag anser behövas. Fortfarande kortfattad prosa, men om det är mycket som ska förklaras kan det ändå bli en hel del text. Jag vill ju ge SL det hon behöver för att bygga en bra kampanj.

Men varför låter du en så stor av del av texten vara skriven exklusivt för SL? Jag är medveten om att många (särskilt lite äldre) rollspel ser ut så. Själv tycker jag att det är angeläget att istället göra settingen mer tillgänglig för hela spelgruppen, exempelvis genom in-game-material (alltså dokument från spelvärlden som spelarna kan läsa om de vill). För mig personligen blir ett alltför SL-orienterat spel slutet. Det får dessutom väldigt påtagliga konsekvenser för hur texten ser ut.

 

[Rymdhamster]

Men varför låter du en så stor av del av texten vara skriven exklusivt för SL?

Det fanns ingenting i det inlägget som sa att det skulle vara _exklusivt_ för SL.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det fanns ingenting i det inlägget som sa att det skulle vara _exklusivt_ för SL.

Han skriver uttryckligen: ”Jag vill ju ge SL det hon behöver för att bygga en bra kampanj.” Själv vill jag alltså gärna, så långt det är möjligt, inkludera hela spelgruppen. I mina ögon är kampanjbyggandet inte bara en SL-syssla.

Dessutom har jag läst många av de spel, som Anders har skrivit. Nog är väl en huvuddel av textmassan skriven exklusivt för SL? Särskilt om vi bortser från de renodlade regelavsnitten. Jag är medveten om att han har skapat många coola koncept, men det går att tänka på andra sätt kring hur rollspel skrivs - och hur information om spelvärlden blir tillgänglig.

 

[entomophobiac]

Nog är väl en huvuddel av textmassan skriven exklusivt för SL?

Undrar om detta kan bottna i eller rentav ha gett upphov till den klassiskt svenska modellen, med SL som den som köper och läser rollspel? Och att det sedan blivit en tradition?

Alla grupper jag spelade med i USA såg det som självklart att alla deltagare hade egna böcker, vilket förvånade mig jättemycket (anno 2002).

Personligen kan jag se det intressanta med mycket material i spel som Degenesis, som mest är detaljerad setting, och Tenra Bansho Zero, som mer handlar om att vara tydligt med sina spelbara mål. Omfattande spel men med väldigt olika innehåll.

Tycker det bästa är om så mycket som möjligt av det jag läser är spelbart. Som spelarmaterial, som inspiration, eller som delar av ett ramverk.

Spel som bara babblar fantasinamn eller metafysik tröttnar jag på, oavsett om det görs på 10 eller 1 000 sidor.

 

[Oscar Silferstjerna]

Undrar om detta kan bottna i eller rentav ha gett upphov till den klassiskt svenska modellen, med SL som den som köper och läser rollspel? Och att det sedan blivit en tradition?

Alla grupper jag spelade med i USA såg det som självklart att alla deltagare hade egna böcker, vilket förvånade mig jättemycket (anno 2002).

Personligen kan jag se det intressanta med mycket material i spel som Degenesis, som mest är detaljerad setting, och Tenra Bansho Zero, som mer handlar om att vara tydligt med sina spelbara mål. Omfattande spel men med väldigt olika innehåll.

Tycker det bästa är om så mycket som möjligt av det jag läser är spelbart. Som spelarmaterial, som inspiration, eller som delar av ett ramverk.

Spel som bara babblar fantasinamn eller metafysik tröttnar jag på, oavsett om det görs på 10 eller 1 000 sidor.

Ja, jag tror att detta kan beskrivas som en modell som åtminstone är typisk för Äventyrsspels rollspel - även om liknande upplägg förmodligen (?) har funnits i amerikanska spel från samma tid. Om en stad eller ett land beskrivs, så är det i regel SL-material. Det är ett förhållningssätt, som präglar hela textens disposition. Textmassan om settingen består till stor del av hemligheter. SL har det mesta för sig själv.

Jag tycker också att det är viktigt att det mesta som finns i texten är spelbart - på ett eller annat sätt. Och spelbart betyder då också för mig tillgängligt för spelarna - förr eller senare. Det här får ofta konsekvenser för de textliga proportionerna. Om mycket av texten kan läsas av hela spelgruppen, så tror jag att spelet känns mer tillgängligt. Förutsatt att det är tydligt upplagt (även rent grafiskt).

Hade jag satt mig ner och skrivit ett rollspel idag, så hade jag klämt in hemligheterna i ett komprimerat SL-avsnitt och lagt mer krut (fler sidor) på spelarmaterial i olika texttyper (brev, tidningsartiklar, kartor etc).

Jag tycker alltså inte att det väsentliga bara är hur lång texten är, utan vilka texttyper som dominerar rent kvantitativt. Exempelvis hade ett rollspel som utspelar sig i en för RP välkänd miljö kunnat innehålla massor av spelarkartor - helt enkelt för att det är känd information i spelvärlden. Varulvarnas eller frimurarnas eller psi-mutanternas konspiration, som förmodligen går att sammanfatta på två sidor, går att klämma in i SL-delen. Jag tror att ett sådant upplägg även formar dynamiken kring spelbordet.

 

[Swedish Chef]

Finns det något spel med 800 sidor grundregler?

DnD 5 ligger väl där någon stans med Players Handbook, Monster Manual och Dungeon Masters guide? Sen kan man skippa DMG kanske.

 

[entomophobiac]

Varulvarnas eller frimurarnas eller psi-mutanternas konspiration, som förmodligen går att sammanfatta på två sidor, går att klämma in i SL-delen.

Personligen vill ju jag upptäcka sånt genom spel eller preppa det själv. Det gör rent SL-material till inspiration för mig och skapar en preferens mot minimalism kring material av det slaget.

Gillar Tenra Bansho Zero här. Massor med system och material kring hur vi spelar och vad vi spelar, men världskartan har inte ens städer utplacerade för det är upp till oss som grupp att fylla i.

 

[entomophobiac]

DnD 5 ligger väl där någon stans med Players Handbook, Monster Manual och Dungeon Masters guide? Sen kan man skippa DMG kanske.

5E är ju dock ganska föredömligt, eftersom stor del av materialet skalas. På lvl 1 behöver du som spelare mest kunna det mest grundläggande i din klass, kanske ett par spells. Som SL kan du hålla dig till de delar av DMG och MM som påverkar lvl 1-karaktärer.

Levelsystemet hjälper inlärningen genom att skala behovet av regler.

Inte allas kopp te - men ett bra sätt att minska läsningsbördan.

 

[Swedish Chef]

5E är ju dock ganska föredömligt, eftersom stor del av materialet skalas. På lvl 1 behöver du som spelare mest kunna det mest grundläggande i din klass, kanske ett par spells. Som SL kan du hålla dig till de delar av DMG och MM som påverkar lvl 1-karaktärer.

Levelsystemet hjälper inlärningen genom att skala behovet av regler.

Inte allas kopp te - men ett bra sätt att minska läsningsbördan.

Jag vet inte om det fungerar så, folk verkar läsa folkslag, alla klasser, kolla magi listan, utrustning osv. Samt planera för framtida leveling. PHB känns som mycket inläsning, men visst MM och DMG är väl snarast referensverk. Jag menade mest att detta får väl anses var grundreglerna, även om du i teorin kan spela med bara PHB.

Jag tror inte spelare behöver läsa in mer för att spela Eon än för DnD 5.

 

[entomophobiac]

[F]olk verkar läsa folkslag, alla klasser, kolla magi listan, utrustning osv

En kategori spelare gör det - verkligen inte alla. Och jag skulle argumentera för att det mer spontana utforskande “en sak i taget”-spelandet passar 5E bättre.

 

[Mekanurg]

Men varför låter du en så stor av del av texten vara skriven exklusivt för SL?

SL är "spindeln i nätet". Hon ser bakom illusionens slöja och vet hur saker och ting "egentligen" förhåller sig. Hon förklarar för spelarna och delar ut handouts. Det finns givetvis fler sätt att författa, men mitt sätt uppskattas av många.

 

[Lemur]

Jag tror inte spelare behöver läsa in mer för att spela Eon än för DnD 5

Det stämmer nog, eftersom Eon är så BRP-igt och spelare lätt kan förstå vad sin RP är bra på från färdighetslistan. Men då gäller det att SL är den som har järnkoll på alla regler och inte har något emot att kontinuerligt förmedla dessa till spelarna.

 

[entomophobiac]

SL är "spindeln i nätet". Hon ser bakom illusionens slöja och vet hur saker och ting "egentligen" förhåller sig. Hon förklarar för spelarna och delar ut handouts.

SL som underhållare/regissör/författare, helt enkelt.

 

[Swedish Chef]

En kategori spelare gör det - verkligen inte alla. Och jag skulle argumentera för att det mer spontana utforskande “en sak i taget”-spelandet passar 5E bättre.

Möjligen sant, jag vet ärligt talat inte. För egen del tycker jag det är mycket inläsning i 5e, framförallt som SL. Jag har å andra sidan spelat i Eon i 25 år, så det känns naturligt för mig.

 

[Swedish Chef]

Det stämmer nog, eftersom Eon är så BRP-igt och spelare lätt kan förstå vad sin RP är bra på från färdighetslistan. Men då gäller det att SL är den som har järnkoll på alla regler och inte har något emot att kontinuerligt förmedla dessa till spelarna.

Eon IV har inte mer regler i grundboken än DnD har, pratar vi lvl 5 i DnD är det också stor mängd regler med alla feats, klassförmågor, spells osv. Pratar vi Eon 3 är jag med på din distinktion, det var för mycket regler och framförallt specialfall.. Eon har ju dock blivit mer strömlinjeformat med åren. Sen som jag sa innan jag har spelat Eon sjukt länge och även om nya utgåvan är annorlunda så tor jag att man har nytta av att ha spelat innan så kanske inte är bäst på att bedöma detta.

 

[Mogger]

Eon IV har inte mer regler i grundboken än DnD har, pratar vi lvl 5 i DnD är det också stor mängd regler med alla feats, klassförmågor, spells osv. Pratar vi Eon 3 är jag med på din distinktion, det var för mycket regler och framförallt specialfall.. Eon har ju dock blivit mer strömlinjeformat med åren. Sen som jag sa innan jag har spelat Eon sjukt länge och även om nya utgåvan är annorlunda så tor jag att man har nytta av att ha spelat innan så kanske inte är bäst på att bedöma detta.

Överlag kanske vi kan enas om att Eon placerar sig i kategorin långa spel tillsammans med D&D. Båda spelen har uppenbart sina kvaliteter och hängivna fanskara.

 

[Rickard]

Och jag skulle argumentera för att det mer spontana utforskande “en sak i taget”-spelandet passar 5E bättre.

I teorin håller jag med dig, men boken är inte upplagt på det sättet, men spelet hade varit en bra port för fluency play. Spel som Gloomhaven är bättre upplagt för att lära sig varje steg i taget.

 

[Mogger]

Jag har lite svårt att känna igen mig i den bild som målas upp här, med långa hemliga spel som bara SL får ta del av. Kan vi få några exempel på moderna svenska spel som bygger på det påstådda arvet från Äspel? Jag är inte ens säker på att det gäller Äspel. På rak arm kan jag komma på Kandra, Gigant, Ivanhoe, Monsterböckerna och Trakorien som med fördel kan läsas av spelare. För att inte tala om Handböckerna som specifikt riktade sig till spelare (minns inte hur många de var men minst 4).

Vad gäller dagens spel så brukar FL föredömligt placera hemligheter i ett eget kapitel med en varningstext.

Många spel har inga hemligheter alls (om vi bortser från äventyr/platser som ska spelas/utforskas) - Mörk Borg, Hjältarnas Tid, Ur Varselklotet mfl.

Även CoC Sverige har f.ö spelarböcker.

 

[entomophobiac]

I teorin håller jag med dig, men boken är inte upplagt på det sättet

Jag håller faktiskt inte med.

Det räcker att du läser din klass och de saker som hör till den, och du kan enkelt skala hur mycket av det du bryr dig om att läsa med hjälp av klassens level up-tabell.

De flesta får sedan ett val vid lvl 3 som de kan göra då, för de har lärt sig grunderna och vet vad valet innebär.