Jag har alltid tolkat det som att karaktären inser att det inte kommer gå. Nu var det nog många år sedan både du eller jag gick på gympa i skolan, men jag minns att när man stegade upp just tex. ett längdhopp så kunde man märka redan några steg innan man nådde linjen att "Shit, jag kom in fel, det här kommer inte gå". Det är i det läget som man väljer att pressa, snarare än när man hänger i luften.
- Klurigast av allt blir fall där det faktiskt är riktigt svårt att föreställa sig hur man "försöker igen". Rollpersonen ska hoppa över ett stup, till exempel. När rollpersonen upptäcker att hen hoppat för kort, så befinner hen sig ju redan i luften. Mycket svårt att tänka sig ett beslut rollpersonen då fattar för att kunna ta sig längre framåt. Här är en möjlighet att helt enkelt säga att såna här oåterkalleliga slag? De får man inte pressa. Ett annat alternativ är att SL alltid låter ett misslyckat slag vara typ att man kommer preciiiiis fram – att man hänger i fingertopparna på andra sidan och har en chans att pressa för att ta sig upp. Det blir dock för mig lite weird, när det ska hända varje gång. Turligt nog tänker jag mig att den här sortens "nu eller aldrig"-slag sällan inträffar.
Nu funkar inte det för precis varje slag såklart, men jag försöker gärna få pressandet att rent tematiskt ske precis innan handlingen, eftersom du inser att det håller på att gå åt helvete.