Spelledarutmattning och önskan om att starta om kampanjer

[crilloan]

Hur hanterar ni ert SL:ande?

Vi har kört på distans sedan november 2020 med hyffsat korta spelmöten.
Vi har precis tagit oss igenom Marsklandet (tog 28 omgångar) samt Dimön, Triangeldrama i Edelfara och Skönheten och odjuret innan dess.
Summa summarum kring 40 möten förra året.

Det är mer spelledande än vad jag någonsin gjort i mitt liv.
Men jag får den här "Kliande" känslan av att vilja starta om kampanj, typ bunt egendomslösa i ett feodalrike som brottas med jordnära problem och kanske får ett rostigt spjut o kastas in i senaste konflikten mellan knektarna.
(jag hörde till gruppen Restarters Anonymous på Baldurs gate 2 forumen..)

Ibland drar jag mig för spelkvällarna, eller är det att få spela lite själv?

Spelarna är dock investerade i sina nuvarande karaktärer och verkar gilla tanken på Oktagonen och stundande konfluxer.

/C

 

[JohanL]

Att gräset alltid är grönare på andra sidan är en sådan där grej man får leva med. I en grupp hade vi regeln att man inte fick prata om att spela något specifikt annat medan en kampanj pågick.

 

[God45]

Det är en fälla! Avsluta kampanjen du håller med på först! Riktiga slut! Bättre att köra kortare kampanjer då. Men ta er till slutet och sedan starta något nytt.

 

[Henke]

Det gäller väl som i så mycket annat att kommunicera. Lyft frågan på ett kommande spelmöte. Berätta hur du känner och att du gärna vill göra en paus när nästa äventyr är färdigspelat.

I vår grupp där Konfluxsviten nu legat på is några år (började 2008) så har jag varit tydlig med att kommunicera att jag inte vill spelleda någon fortsättning efter att Konfluxen är slut. Jag vet att spelarna är väldigt investerade i sina karaktärer och helst vill ha fler äventyr för dem i Trakorien, men sådana önskemål hänvisar jag till att de själva gärna får fortsätta spela det på egen hand, men att jag behöver gå vidare i andra äventyr.

Samtidigt ska jag väl vara ärlig med att även om Konfluxen är min huvudkampanj så har vi gjort väldigt många avbrott och spelat andra rollspel och äventyr, dels för att jag inte varit klar med förberedelserna för fortsättningen på Konfluxen, men också för att man gärna vill testa annat ibland.

 

[Christoffer]

Jag tror på att uttalat ha ett alternativ till långa kampanjer. Att säga, detta är vad vi kör och vår prio nu tills någon blir less och då lyfter vi det, men för att det ska kunna vara vårt fokus är det helt fritt att ibland sticka emellan med oneshoots eller något kortare som lite uppvilning och sätt för alla att hämta andan. Vi körde den lösnigen när vi körde en långkörare med Burning Wheel vilket var enormt skönt att veta att känner jag som SL mig less eller lite oinspirerad är det helt ok att be någon annan SL:a något så en får ett break.

 

[Genesis]

40 sessioner?

Säg till att ni har tre spelmöten kvar och fråga vilka trådar ni vill se till att knyta ihop. Kör sedan spelledarlöst ett tag.

Att sätta en explicit sista session i förväg och sedan jobba tillsammans mot ett bra slut är A och O för en lyckad avslutning på en kampanj.

 

[Skarpskytten]

När jag körde Pendragon Greit Campaign la jag in typ en månad långa pauser mellan varje era. Det var ett sätt för mig som SL att ladda batterierna. Och kanske spelarna också? Det var en av flera ändringar jag gjorde efter några försök att köra långa Pendragonkampanjer som gått under pga att alla tröttnade.

Sen är jag väldigt mkt en gräset-är-grönare-person. Min nuvarande DnD5-kampanj har hållit på i över tre år och 70 spelmöten och jag är sjukt trött på den. Tänker mest på min kommande BECMI-kampanj och en skeppsbruten-i-rymden-kampanj som jag brinner mycket mer för nu. Och den här feta sandlådan jag ska köra med DnD 2024! Men, men, slutstriden har börjat, så jag tror vi blir klara på några möten till.

@God45 har så klart rätt, men jag är bara inte sån. Iofs är jag bra på att avsluta kampanjer. Det är bara ett par som jag har lagt ned eller låtit rinna ut i sanden sedan jag började spela kampanjer på allvar runt 1990.

 

[luddwig]

Jag gillar variation i både regler och spelvärld. Jättelånga kampanjer är därför svårt för mig som spelledare. Ibland funkar det att spela något annat och sedan återvända till kampanjen. Ibland blir det en paus på obestämd tid vilket i praktiken är detsamma som att kampanjen är död. Vi brukar dock pausa på hyfsat lämpliga ställen så det blir inga sura miner. Som gruppens eviga spelledare kan jag ibland också känna att motivationen saknas i största allmänhet, men det brukar gå över relativt snabbt. Ibland har det hänt att vi spelat brädspel istället. Det är också trevligt.

 

[Rymdhamster]

Jag brukar alltid nå en punk i kampanjen där jag känner mig less och vill lägga ner och börja på en ny kampanj.

Det har ofta två anledningar (och oftast på samma gång):

1) dels har jag antagligen börjat fila på en ny kampanj, och eftersom den då är det nya heta vill jag ju lägga allt fokus på den.

2) Jag har inget tydligt mål i kampanken jag håller på med!

Det där sista är standard för mig. Jag startar kampanen med någon vag idé om vad slutet är tänkt att vara, men sen glömmer jag alltid bort att faktiskt jobba mot det slutet utan kampanjen bara rullar på utan mål i sikte. Det är det som får mig att tappa sugen! Men att bara släppa en kampanj suger ju ännu mer, inte minst för spelarna ifall de faktiskt har roligt.

Lösningen för mig är att ta mig en till titt på det där slutmålet och konkretisera det lite närmare. Vad var egentligen tanken med kampanjen, och vad krävs för att komma dit? Är det något mer jag vill ska hända på vägen, några lösa sidortrådar som behöver knytas ihop? När jag har en lista på allt det kan jag börja grunna på hur jag når dit från den punkt kampanjen för närvarande befinner sig i.

Och här är grejen: i och med att jag börjar jobba aktivt med kampanjen igen, så är det ju den som blir det nya heta och suget börjar sätta in =)

Men viktigast av allt är att jag också får vara spelare! Inget får mig så sugen på att spelleda själv, som att vara spelare i någon annans kampanj. Ifall du inte har möjlighet att vara med i två grupper samtidigt (En som spelare och en som SL), så kan det vara värt att ta en liten paus för att få spela lite mellan varven. Se om någon av spelarna kan tänka sig att köra en oneshot eller nått! Du kan ju säga att du behöver en liten spelfix för att orka köra vidare som SL, och att det inte behöver vara supperavancerat. En, två eller tre kvällar med något lättsamt sidospel. Se hur det känns! Vem vet, kanske får nån av spelarna smak för det så kan ni börja köra två parallela kampnajer som ni växlar mellan.

 

[Bifur]

Som andra skriver. Ta paus efter avslutade deläventyr och kör något uttryckligt kort däremellan.

Annan sak, som ju hänger på ens schema, är att gå med i/starta nya grupper med en annan SL. Det har varit välgörande för mig. Jag SLar nog inte mindre i den grupp jag haft längst och där jag alltid är SL men det är väldigt stimulerande att ta paus från den rollen även om det är i mellantiden. Och dessutom får man chansen att prova fler spel.

Ser nu att @Rymdhamster skrev typ samma grej. +också på att se till målet med kampanjen. Nuförtiden SLar jag faktiskt inget som inte har ett slut, även om det kan vara väldigt avlägset (som Törnetronen). Allt måste inte heller bli kampanj-kampanj. Det är helt ok att spela 2-3 äventyr i en setting och sedan dra streck, även som spelare.

 

[Skarpskytten]

Jag har tänkt ett varv till kring detta med att avsluta kampanjer kontra längtan till nästa kampanj. Jag har SLat väldigt många kampanjer a la 1) förskriven berättelse eller 2) fisktank med stort mysterium. I bägge dessa fall har jag alltså från dag ett haft ganska klart för mig hur slutet kommer att se ut. Köper du en kampanj till DnD5 idag så får du ju det: en fet berättelse där slutstriden är inbokad från början. Jag tror att sådana kampanjer underlättar för SLs att komma i mål - för att det finns ett mål - samtidigt som det på ett annat plan försvårar, eftersom det riskerar att bli tråkig att sitta med facit i hand. Och en grej med sådan här kampanjer är ju att det blir lite misslyckat att inte komma fram till slutet. Ingen köper en biobiljett och går i halva filmen. Slutet blir målet, och därför viktigt att nå.

Sandlådor funkar inte alls på det sättet. Isle of dread eller Caverns of Thracia har inget slut, ingen slutboss som står och väntar artigt på att bli mördad av spelgruppen i det sista rummet. Utforskandet är målet, inte slutuppgörelsen. Jag tänker köra ett par sådana kampanjer härnäst och jag tror och hoppas att det ska göra mig lite mindre uttråkad och rastlös, eftersom jag helt enkelt inte kommer att veta hur det kommer att sluta. Och resan blir mycket viktigare än slutet. Blir det TPK i rum 67 gör det inte så mycket, för syftet var aldrig att nå rum 127.

 

[zo0ok]

Jag startar kampanen med någon vag idé om vad slutet är tänkt att vara, men sen glömmer jag alltid bort att faktiskt jobba mot det slutet utan kampanjen bara rullar på utan mål i sikte.

Intressant! Jag tror aldrig någonsin jag har startat en kampanj med en idé om hur eller när den ska sluta.

Vi brukar sällan (aldrig) avsluta en kampanj formellt. Den får helt enkelt rinna ut när man hellre spelar något annat. Ingen brukar bli sur för det. Jag ser inte riktigt någon anledning - för vems skull - ska man spela en kampanj och ett spel, när man hellre spelar en annan kampanj i ett annat spel?

 

[Organ]

Jag gillar korta kampanjer. Och bäst tycker jag det blir det när man är tydlig med det redan från början. Typ "I den här kampanjen ska vi köra tre äventyr. Jag gissar att det kommer att ta 10-15 sessioner." eller "Vi startar på level 2 och klipper när vi når level 6.". Det minskar risken för att spelarna tröttnar och om/när spelledaren börjar fundera på andra kampanjidéer så börjar det ändå bli dags att byta. Och om alla verkligen skulle vilja fortsätta så är det bara att göra det.

 

[Genesis]

Jag gillar korta kampanjer. Och bäst tycker jag det blir det när man är tydlig med det redan från början. Typ "I den här kampanjen ska vi köra tre äventyr. Jag gissar att det kommer att ta 10-15 sessioner." eller "Vi startar på level 2 och klipper när vi når level 6.". Det minskar risken för att spelarna tröttnar och om/när spelledaren börjar fundera på andra kampanjidéer så börjar det ändå bli dags att byta. Och om alla verkligen skulle vilja fortsätta så är det bara att göra det.

Ja, så gör vi också, även om det bara är i extremfall vi kör så långa kampanjer som 10-15 sessioner (12 sessioner är rekordet). Fyra-fem sessioner är väl vanligast, och lite längre kan bli sex till åtta. Men vi har alltid en uppskattad längd på kampanjen innan vi börjar, och två sessioner innan avslut spikar vi sista datumet, så att alla kan förbereda sig och lyfta fram de trådar de vill hinna knyta ihop innan det är slut.

Två gåner har jag varit med om en kampanj som runnit ut i sanden och inte fått ett riktigt avslut. Den ena gången var det en session som vi sade att vi skulle spela del två på, och så blev det inte av. Den andra gången var det typ fem speltillfällen in som kampanjen dog. Det irriterar mig än idag att den inte avslutades. Som att det kliar på ett ställe jag inte kommer åt.

 

[lupmet]

För egen del är mina kampanjer oftast 10-20 spelmöten á fyra timmar långa, vi spelar varje vecka och har normalt 2-3 kampanjer igång samtidigt. Vi har med andra ord inte en som är SL utan 2-3 stycken. Det ger en flexibilitet vad som spelas en vecka; det går att säga "jag har inte förberett" eller "RP NN är en nyckelperson i nästa scen och eftersom denne inte kan vara med den här veckan kanske vi kan ta en av de andra kampanjerna?". Jag kan verkligen rekommendera upplägget att ha flera spelledare som alternerar med sina kampanjer.

Jag spelleder just nu en episk mastodontkampanj i Ereb Altor där jag i stort sett tar med allt material som jag någonsin har samlat på mig under 35 år som rollspelare. Jag gick igenom samtliga Sinkadus för att göra en lista på äventyr, raser, platser, idéer och regler som passade. Mycket ratades men mycket kom med. Jag planerar dock inte mer än 1-3 äventyr framåt, vilket gör att jag inte känner mig utbränd efter 55 spelmöten. Tvärt om, jag har massor av idéer. Allt hålls ihop av en grundintrig och rollpersonerna har ett uppdrag men de har inte uppdraget framför ögonen hela tiden, de kan springa iväg på sidospår utan problem. Kampanjen cirklar kring en profetia och inom den så är de nu på väg emot Torshem och sedan Naugurs skogar för att hitta botemedel emot en magisk ritual som försänkt deras mentor i dvala (denna dvala omtalas i profetian), just nu löser de mysteriet med vem som är den rättmätiga arvingen till ett grevskap i norra Berendien (ett moddat RM2/MERP-äventyr). Jag bestämde att ta med det äventyret tidigare i vintras, det var inte planerat i början av kampanjen. Det gör att allting känns rätt nytt och fräscht och det ger utrymme för improvisation och infall. Jag skriver profetian i omgångar, allt eftersom gudarna uttalar den, och är därför inte låst till en 137 verser lång profetia som spikades för ett par år sedan. Tycker jag det vore passande att ett tempel i Naugurs skogar omnämns så kommer det snart ett nytt PM ifrån gudarna.

Jag är låst till vissa ramar men har enorm frihet – men också en enorm frihet att inkludera spelarnas idéer.

Jag tror det är 20-30 spelmöten till innan jag kan knyta ihop det, men funderar på att dra ut det så att det verkligen bli 100!

Mitt största problem just nu är att jag är så sugen att börja en Chivalry & Sorcery-kampanj, men jag vill inte överge min EDD-kampanj!

 

[Puckohue]

Jag brukar sällan spelleda kampanjer som har ett tänkt slut. Däremot är det skönt att bytas av efter typ tio sessioner och vara spelare i någon annans kampanj ett tag, för att sedan fortsätta som spelledare typ tio sessioner till.

 

[Dilandau]

Jag känner igen mig mycket väl i att alltid vilja spela något nytt/annat. Min största lärdom genom åren är att aldrig spara på ideér. Typ såhär: istället för att bygga upp till en cool grej i spelomgång 12, kör den coola grejen omedelbart i omgång 1. Pang ett levande flygande alvslott, vsg level 1 bönder.

det kommer alltid nya idéer. Använd dem omedelbart.

 

[entomophobiac]

Det är en fälla! Avsluta kampanjen du håller med på först! Riktiga slut! Bättre att köra kortare kampanjer då. Men ta er till slutet och sedan starta något nytt.

Det här vill jag skriva under på helhjärtat. Värdiga avslut ger bra rollspelsminnen.

 

[crilloan]

Tack alla !

Jag behövde det.
Kontentan är att avsluta en kampanj man satt igång, men det skadar inte att spränga in några "one-shots" o scenarion med annan miljö eller spelledare. Fastna inte i "gräset är grönare" vilket är ett formidabelt slag på motståndstabellen för mig.

När det begav sig spelade vi aldrig någon kampanj och vi fick aldrig något färdigt, vore kul om man lärt sig något på dryga 30 år som människa...

/C

 

[zonk]

Kör som det passar dig. Där jag är SL är det ofta sagt från början att vi lirar tills jag lessnar som SL. Det brukar hända innan spelarna tröttnat. Det kan vara 5, 8, 14, eller kanske rentav 20 spelmöten. Oftast finns det inget mål och ingen speciell riktning, vilket gör det lika lätt att sluta en dag som en annan.

Har otaliga oavslutade kampanjer bakom mig, men har de senaste åren faktiskt rott i land flera stycken. Det känns lite kul! Sen finns det förstås en del sandlådor etc som bara avslutats, men det känns mer ok på nåt sätt.