Hur hanterar ni ert SL:ande?
Vi har kört på distans sedan november 2020 med hyffsat korta spelmöten.
Vi har precis tagit oss igenom Marsklandet (tog 28 omgångar) samt Dimön, Triangeldrama i Edelfara och Skönheten och odjuret innan dess.
Summa summarum kring 40 möten förra året.
Det är mer spelledande än vad jag någonsin gjort i mitt liv.
Men jag får den här "Kliande" känslan av att vilja starta om kampanj, typ bunt egendomslösa i ett feodalrike som brottas med jordnära problem och kanske får ett rostigt spjut o kastas in i senaste konflikten mellan knektarna.
(jag hörde till gruppen Restarters Anonymous på Baldurs gate 2 forumen..)
Ibland drar jag mig för spelkvällarna, eller är det att få spela lite själv?
Spelarna är dock investerade i sina nuvarande karaktärer och verkar gilla tanken på Oktagonen och stundande konfluxer.
/C
Vi har kört på distans sedan november 2020 med hyffsat korta spelmöten.
Vi har precis tagit oss igenom Marsklandet (tog 28 omgångar) samt Dimön, Triangeldrama i Edelfara och Skönheten och odjuret innan dess.
Summa summarum kring 40 möten förra året.
Det är mer spelledande än vad jag någonsin gjort i mitt liv.
Men jag får den här "Kliande" känslan av att vilja starta om kampanj, typ bunt egendomslösa i ett feodalrike som brottas med jordnära problem och kanske får ett rostigt spjut o kastas in i senaste konflikten mellan knektarna.
(jag hörde till gruppen Restarters Anonymous på Baldurs gate 2 forumen..)
Ibland drar jag mig för spelkvällarna, eller är det att få spela lite själv?
Spelarna är dock investerade i sina nuvarande karaktärer och verkar gilla tanken på Oktagonen och stundande konfluxer.
/C