Den här diskussionen har en tydlig parallell med blorb/no myth-perspektiven i rollspel. Vissa vill att det ska finnas en ”verklighet” och att saker som finns i utgivet material och i spelledarens huvud är sanna, medan andra kör på principen att endast sådant som är sagt vid bordet är sant. Intressant att
@krank har till synas motsatta perspektiv i de två frågorna!
Jag tänker att åtminstone för mig är upplevande (iaf delvis) en annan aktivitet än analys, och olika aktiviteter kräver olika perspektiv =)
@krank, hur ser du på en kampanj som är färdigspelad? Har spelledarens åsikter och tankar om vad som hände men inte syntes i spel, vilken SLP som hade vilken sexualitet, någon auktoritet i tolkandet av kampanjen?
Intressant fråga! För mig som spelare skulle jag säga att det har viss bäring, eftersom mitt deltagande och mitt engagemang så starkt byggde på buy-in i att det vi gjorde var "på riktigt".
Däremot har ju inte till exempel äventyrsförfattaren något att säga till om. SL är jag beredd att ge auktoritet, men inte den som skrivit äventyret (om vi nu utgår från att det var olika personer).
Jag tänker att man kanske kan se det som att det vi gör när vi spelar mer är som att
läsa en text, än att
skriva en text? Det passar ju också lite bra ihop med att jag generellt inte är så intresserad av spelar-hittepå utan mest vill upptäcka/avslöja mysterier.
Är spelledaren författaren, eller är spelledaren läsaren? Medan jag läser en bok måste jag ju utgå från att det som står i texten i boken stämmer, och för att känna riktig inlevelse i den behöver jag tänka att det finns en värld "bortom" boken, fylld med saker boken aldrig beskriver. Lite som med rollspel. Men det är inte viktigt att den världen nödvändigtvis är den som
författaren tänkt sig. Kanske är spelledaren
texten. =)