Det är lugnt. Jag förstår att jag förenklade fantasiskt. Poängen var att vi är förvirrade och okunniga. Varför kan inte rollpersonerna också vara det? Är det inte roligare om de också är det?
Jag tycker om att spela rollpersoner som är kompetenta, och jag tycker om att, genom rollspel, utforska spelvärlden. Då är det en fördel om spelvärlden känns som att den finns på riktigt, och inte uppfinns allt eftersom jag upptäcker den. För då finns det ju ingen spelvärld att upptäcka.
Putins beteende må av vissa betraktas som "galet" eller "oförutsägbart", men det är knappast som att Putin dök upp ur intet eller är fristående från vår förförståelse av Ryssland. Och även människor som idag inte kan något om ryssland kan ju läsa på om ryssland och få en förståelse för landets histpria, kultur och så vidare. Det är inte bara ett stort ont imperium som ploppades ner i spelvärlden för att SL behövde en konflikt.
Som jag skrev förstår jag att det kan vara roligt som en SL-grej eller världsbyggargrej.
Det kan, uppenbarligen, också vara roligt som spelar-grej.
Som spelar föredrar jag världar som känns som att de är "på riktigt", och att man då kan undersöka saker i spelvärlden och få en känsla av sammanhang och att det hänger ihop är en sån sak som kan ge mig det.
Och när sådant (bakgrunder och sammanhang) uppfinns kring spelbordet eller improviseras, då får jag mindre känsla av att det "är på riktigt".
Det är inte svårare än så.
Jag vet inte. Jag lyssnar gärna på argument. Men när jag läste tråden kände jag mig inte så övertygad att "djup" är så bra för spelupplevelsen vid bordet
Fast det beror väl på hur bordet ser ut och vilka som sitter kring det? Det går ju aldrig någonsin att säga att något är "bra för spelupplevelsen kring bordet" på något universellt plan.