Björn den gode
Swashbuckler
I några av de spelledartrådarna som vi har haft uppe nu så har det nämnts ett par gånger av olika personer att man ser på spelledandet som en tjänst som man gör spelarna, inte så att man kanske inte kan ha kul men att det ändå är mer likvärdigt med att göra ett jobb eller stå i cafeterian på ett konvent.
Jag blev rätt förvånad först när jag läste det, för jag har om något kanske tänkt på det som tvärtom att det är ett privilegium att ha spelare som vill spela en kampanj eller ett äventyr som jag spelleder så om något hade det varit tvärtom. Men sen tänkte jag att det kanske kan förklara en hel del i skillnaden mellan hur man ser på spelare och spelledare. (För om jag ska vara ärlig så spelar jag nog ändå oftast spel helt utan spelledare så så bra koll har jag inte)
Så vad tycker ni?
Jag blev rätt förvånad först när jag läste det, för jag har om något kanske tänkt på det som tvärtom att det är ett privilegium att ha spelare som vill spela en kampanj eller ett äventyr som jag spelleder så om något hade det varit tvärtom. Men sen tänkte jag att det kanske kan förklara en hel del i skillnaden mellan hur man ser på spelare och spelledare. (För om jag ska vara ärlig så spelar jag nog ändå oftast spel helt utan spelledare så så bra koll har jag inte)
Så vad tycker ni?