Är det en tjänst att spelleda?

[Björn den gode]

I några av de spelledartrådarna som vi har haft uppe nu så har det nämnts ett par gånger av olika personer att man ser på spelledandet som en tjänst som man gör spelarna, inte så att man kanske inte kan ha kul men att det ändå är mer likvärdigt med att göra ett jobb eller stå i cafeterian på ett konvent.

Jag blev rätt förvånad först när jag läste det, för jag har om något kanske tänkt på det som tvärtom att det är ett privilegium att ha spelare som vill spela en kampanj eller ett äventyr som jag spelleder så om något hade det varit tvärtom. Men sen tänkte jag att det kanske kan förklara en hel del i skillnaden mellan hur man ser på spelare och spelledare. (För om jag ska vara ärlig så spelar jag nog ändå oftast spel helt utan spelledare så så bra koll har jag inte)

Så vad tycker ni?

 

[Rymdhamster]

Ibland ja, ibland nej?

Nu för tiden _tycker jag om_ att spelleda. I alla fall i viss utsträckning. Så jag ser det inte som en tjänst åt någon (normalt sett). Och tack vare onlinespel har jag inga som helst problem att hitta spelare som verkar _vilja_ spela det jag spelleder. Så jag ser inte heller det som att de gör mig en tjänst (normalt sett).

Sen finns det så klart undantag; att någon i gruppen vill pröva att spela eller spelleda ett oneshot i ett nytt spel som kanske inte alla ät intresserade av. Ja, då gör man väl den personen en tjänst i nån utsträckning. Och kan förvänta sig motsvarande tjänst tillbaka, inom rimliga gränser.

När jag var yngre däremot, då avskydde jag att spelleda. Men ingen annan i min vänkrets ville spelleda heller, även om många ville spela. Att då ta på sig spelledarmanteln i alla fall var ju en form av tjänst (om än en ibland ouppskattad sådan), i hopp att någon annan skulle återgälda tjänsten senare så man fick spela lite också.

Men det känns som en rätt dysfunktionell situation som helst bör undvikas om det är möjligt.

Sen har jag väl ibland upplevt att spelare varit med och spelat som en tjänst åt en annan spelare (normalt någon som försöker dra in sin partner i spelandet trots att de inte är intresserade). Också en smått dysfunktionell situation om den fortgår, även om jag tycker det är fint när en partner i alla fall gör ett försök att sätta sig in i sin partners hobbies.

 

[Skarpskytten]

”Tjänst” är kanske inte det ord som faller mig in först, utan snarare ”ansvar”. Och jag tycker att flera årtionden av mitt rollspelsliv präglades av ett underförstått försanthållande att det är SLs ansvar att alla har kul, att allt fungerar. I sin avart landar denna kultur i att SL är en underhållare som sliter häcken av sig, medan spelarna kommer och kravlöst blir underhållna.

Jag köper inte detta längre. Det är allas ansvar att det är kul och att det fungerar. Sen har SL fler ansvarsområden och gör mer än spelarna, det är så det är om man spelar många traditonella rollspel.

Givet att inget händer om inte bägge sidor ställer upp och vill, så tycker jag att ingen gör någon en tjänst.

 

[Genesis]

Finns ju två väldigt olika innebörder av ordet här:

"Kan du göra mig en tjänst?"
"Vi erbjuder en tjänst som våra kunder uppskattar."

Det sociala sammanhanget är väldigt olika i de två användningarna av ordet. Du verkar luta mer åt det föregående, men jag är inte säker på att de som skrev i andra trådar alltid använde det så.

 

[Björn den gode]

Finns ju två väldigt olika innebörder av ordet här:

"Kan du göra mig en tjänst?"
"Vi erbjuder en tjänst som våra kunder uppskattar."

Det sociala sammanhanget är väldigt olika i de två användningarna av ordet. Du verkar luta mer åt det föregående, men jag är inte säker på att de som skrev i andra trådar alltid använde det så.

Ja kanske, men jag är nog fortfarande inte helt med på skillnaden i innebörderna. Var väl nån annan som skrev att om han spelledde så såg han det som ett jobb som det är rimligt att få ersättning för och att det egentligen borde vara lön eftersom gratisarbete är dåligt, och jag, well ser det ju snarare tvärtom, att jag kanske skulle kunna tänka mig att betala speltestare men aldrig för att få spela med en särskild spelledare?

 

[Genesis]

Generellt när jag "spelleder" (alltså faciliterar spelledarlösa spel) i Indierummet för nyfikna nybörjare ser jag det lite som att jag gör dem en tjänst. Jag gör det gärna, men det är tydligt att de inte riktigt kan spela själva, och jag är erfaren och visar dem hur man gör. Jag har roligare när jag spelar med erfarna spelare, eftersom de såklart är bättre på rollspel än nybörjare, men jag spelar ändå gärna med nybörjare, för det är en stor del av vad Indierummet handlar om och det är kul att se dem upptäcka rollspel. Men det är ju väldigt tydligt att det finns en skillnad emellan oss. Det är jag som visar hur det går till, och de som kommer för att uppleva det jag levererar. Vi bidrar såklart alla till upplevelsen, men det finns en tydlig skillnad.

Det här har ju inget med att vara spelledare i tradspelsmening att göra. Ovanstående sker ju oftast i spel som inte har en spelledarroll, och även när det finns en sådan är det inte säkert att det är jag. Jag har spelat Utpost med folk som aldrig spelat det förr, och jag var spelare och en av dem var utsida. Så i speltermer är det ingen skillnad mellan våra roller, men rent socialt, runt bordet, finns det en jättetydlig skillnad.

EDIT: Kommer det erfarna spelare och vill spela hamnar vi på en socialt mer lika nivå. Jag kanske visar dem det här spelet, men det är en tydligt mer "jämlik" status.

 

[Rymdhamster]

Ja kanske, men jag är nog fortfarande inte helt med på skillnaden i innebörderna.

För mig är skillnaden i innebörd att i ena fallet är den "förväntade" motprestationen social (och kanske ofta inte särskilt direkt utan mer någon som jämnar ut sig), medan i det andra fallet är motprestationen monetär och förväntas inom en satt tidsrymd.

Men jag kan tycka att den skillnaden ligger i om man _gör_ någon en tjänst eller om man _erbjuder_ någon en tjänst. Dvs inte egentligen kopplat till ordet "tjänst" i sammanhanget =D

 

[Genesis]

För mig är skillnaden i innebörd att i ena fallet är den "förväntade" motprestationen social (och kanske ofta inte särskilt direkt utan mer någon som jämnar ut sig), medan i det andra fallet är motprestationen monetär och förväntas inom en satt tidsrymd.

Men jag kan tycka att den skillnaden ligger i om man _gör_ någon en tjänst eller om man _erbjuder_ någon en tjänst. Dvs inte egentligen kopplat till ordet "tjänst" i sammanhanget =D

Ja, det jag reagerade på var att BDG skriver "gör en tjänst", medan det inlägg jag tror att han reagerade på säger:

När jag spelar köper jag en tjänst, när jag SLar tillhandahåller jag en tjänst.

Och jag tycker att det är lite olika saker att göra någon en tjänst och att tillhandahålla en tjänst. Det var mest det.

 

[chrull]

Jag antar att mitt inlägg är en av källorna till detta, så jag förtydligar vad jag menar med “spelledarjobbet”, och det är att det nästan alltid (i något sådär traditionella rollspel) går åt mer tid utanför spelmötet än vad det gör för spelare. Som spelare kan man ofta dyka upp på spelmöten och sen gå därifrån och inte tänka en enda gång på spelet tills det är dags för nästa möte. Spelledare behöver ofta lägga lite till mycket tid på något form av prepp eller behandling däremellan.
Det betyder inte att det är samma sak som att sitta i kassan på ICA. Eller att man gör någon en tjänst.

 

[entomophobiac]

I nio av fem rollspel (som har spelledare) formuleras det ju som skaparens gåva till skapelsen att spelleda, så det är ju inte konstigt om spelledare utvecklar en narcissistisk ådra. Så länge spelen envisas med att beskriva hur svårt det är att spelleda, samt luntor med äventyr eller "prepp", så kommer det ju låta mycket mer som jobb än att slå sig ned och lattja lite.

För min egna del så är rollspel en hobby. Jag spelar gärna om någon bjuder in mig. Jag spelleder när jag hittar inspiration till något som låter skoj - inte sällan något jag nyss läst. Brukar fråga vilka som vill haka på, och det är aldrig svårt att dra ihop en grupp i vanliga fall. Vem gör någon en "tjänst" när de spelar TV-spel i multiplayer? Vem gör någon en "tjänst" när de spelar i samma fotbollslag?

Så jag citerar helt enkelt TS:

Jag blev rätt förvånad först när jag läste det

 

[Gurgeh]

Ingen gör någon en tjänst. Det är en samling personer som spelar ett spel tillsammans för att alla ska ha roligt. Spelledarens och spelarnas roll under spelet skiljer sig lite åt, men annars är det ingen skillnad.

 

[zo0ok]

Det finns såklart mängder av olika situationer.

Men det går att föreställa sig (finns?) SL-som-tjänst. Alltså att man anlitar en SL. Och hur det fungerar på konvent, där SL får vissa förmåner och Spelarna får betala normal deltagaravgift, bekräftar det.

Det går inte (!) att föreställa sig Spelare-som-tjänst, och att en SL anlitar ett antal spelare för att genomlida SLs äventyr/kampanj.
(speltest skulle man kunna kalla det, men det är något annat)

Så jag valde ALT 1.

Men jag håller såklart med om

Det är en samling personer som spelar ett spel tillsammans för att alla ska ha roligt.

Framför allt tror jag som SL att man ska inse att man gör det man gör för sin egen skull (också), och inte bara för spelarnas skull (för då blir man väldigt besviken den dagen det visar sig att spelarna tycker att de gör SL en tjänst som alls tar tid från sina familjer och alls dyker upp).

 

[ceruleanfive]

Jag tycker definitivt att spelledaren gör gruppen en tjänst. Det kräver så gott som alltid förarbete för spelledarens del, medan spelarna bara behöver dyka upp.

Det är lite som att arrangera en fest. Gästerna krävs också för att det ska bli roligt, men det finns en viss obalans i insats.

Och det betyder inte att man inte kan tycka att det är kul och givande med extraarbetet. Men det ska göras, så jag brukar försöka visa spelledaren lite extra uppskattning – och inte förvänta mig att spelledandet är något hen ska göra.

 

[Minimoni]

”Tjänst” är kanske inte det ord som faller mig in först, utan snarare ”ansvar”. Och jag tycker att flera årtionden av mitt rollspelsliv präglades av ett underförstått försanthållande att det är SLs ansvar att alla har kul, att allt fungerar. I sin avart landar denna kultur i att SL är en underhållare som sliter häcken av sig, medan spelarna kommer och kravlöst blir underhållna.

Jag köper inte detta längre. Det är allas ansvar att det är kul och att det fungerar. Sen har SL fler ansvarsområden och gör mer än spelarna, det är så det är om man spelar många traditonella rollspel.

Givet att inget händer om inte bägge sidor ställer upp och vill, så tycker jag att ingen gör någon en tjänst.

Håller med i detta. Jag kan som tur är säga att det inte alltid varit eller är så att jag är underhållaren som ska arbeta hårt för att det ens blir ett spelmöte då ingen annan tar det ansvaret, men det har hänt och ibland känner jag fortfarande att jag som SL ger mer än vad spelarna gör. Så du har verkligen helt rätt, det är alla medverkandes ansvar att spel blir av och att alla har kul. Sen har jag inga problem med att läsa på mer och förbereda mer än vad spelarna gör men jag blir samtidigt riktigt trött och irriterad om spelarna inte alls anstränger sig för att ens förstå spelet eller spelvärlden. Som tur är händer de negativa delarna inte alls ofta längre men de var betydligt vanligare när jag var väldigt mycket yngre.

 

[Bifur]

I grund och botten nej, ingen gör de andra en tjänst.

Det sagt kan det väl förekomma att SL axlar den rollen trots att hen inte vill just då eller i just det spelet, eftersom ingen annan vill. Jag har inte upplevt det på mycket länge men det har hänt. Då uppstår ju lite av ett sådant förhållande.

Det här har ju inget med att vara spelledare i tradspelsmening att göra.

Nja det kan ändå vara lite lika tror jag, alltså att en person åtar sig att introducera spelet för folk som inte är bekanta med det. Det har jag gjort och jag tycker det liknar känslan du beskriver.

 

[Franz]

Har aldrig någonsin sett det som att nån gör någon en tjänst. Visst, rent semantiskt kanske man gör det på samma sätt som att om en vän frågar om jag vill hänga med ut och ta en öl så gör jag ju hen på ett sätt en tjänst genom att säga ja, men jag ser det inte på det sättet.

EDIT: Okej, ”aldrig nånsin” var en överdrift. En gång när vi blev färdiga med ettäventyr mycket tidigare än beräknat tog en i gruppen på sig att panikläsa ett äventyr och spelleda det trots att han inte alls ville. Han gjorde det för att vara bussig mot oss andra. Den gången gjorde han oss faktiskt en tjänst.

 

[Lemur]

Jag röstade att "båda gör varandra en tjänst" men ska, i sanningens namn, erkänna att jag ibland upplever att spelarna är där för min skull .

 

[Vicotnik]

Spelleder jag på konvent så gör jag det i egenskap av arrangör och med det så anser jag att det kommer ett annat for av ansvar än om jag spelleder privat. Då jag är på konvent som arrangör/spelledare så ställer jag upp för främande spelare och ger dem en möjlighet att testa på spel de troligtvis inte skulle spela annars. Så nog anser jag att konvents spelledande är en tjänst som erbjuds. Att jag tycker att det är väldigt kul att spelleda på konvent och gärna gör det har inte rikigt med saken att göra (enligt mig).

 

[Nero]

Ibland ja, ibland nej?

Nu för tiden _tycker jag om_ att spelleda. I alla fall i viss utsträckning. Så jag ser det inte som en tjänst åt någon (normalt sett). Och tack vare onlinespel har jag inga som helst problem att hitta spelare som verkar _vilja_ spela det jag spelleder. Så jag ser inte heller det som att de gör mig en tjänst (normalt sett).

Sen finns det så klart undantag; att någon i gruppen vill pröva att spela eller spelleda ett oneshot i ett nytt spel som kanske inte alla ät intresserade av. Ja, då gör man väl den personen en tjänst i nån utsträckning. Och kan förvänta sig motsvarande tjänst tillbaka, inom rimliga gränser.

När jag var yngre däremot, då avskydde jag att spelleda. Men ingen annan i min vänkrets ville spelleda heller, även om många ville spela. Att då ta på sig spelledarmanteln i alla fall var ju en form av tjänst (om än en ibland ouppskattad sådan), i hopp att någon annan skulle återgälda tjänsten senare så man fick spela lite också.

Men det känns som en rätt dysfunktionell situation som helst bör undvikas om det är möjligt.

Sen har jag väl ibland upplevt att spelare varit med och spelat som en tjänst åt en annan spelare (normalt någon som försöker dra in sin partner i spelandet trots att de inte är intresserade). Också en smått dysfunktionell situation om den fortgår, även om jag tycker det är fint när en partner i alla fall gör ett försök att sätta sig in i sin partners hobbies.

En grej som varit en tjänst är att sl oftast underförstått ordnade lokal och samordnade tider. Det är en tjänst utan att ge mycket tillbaka.

 

[Rymdhamster]

En grej som varit en tjänst är att sl oftast underförstått ordnade lokal och samordnade tider. Det är en tjänst utan att ge mycket tillbaka.

Jag brukar mest bara fråga "var och när" så får spelarna organisera sånt XD