För att bygga vidare på vad Måns säger så skulle jag lägga till att:
Det är inte heller ett krav att ens ha drivkrafter när vi börjar spela, det är fullt möjligt att vi skapar karaktärer som hamnar i en situation och vi kan upptäcka vilka drivkrafter de har i spel. MEN, och detta är väl det viktigaste, detta fungerar endast OM spelarna faktiskt är medvetna om det, inte sitter och väntar på en mystisk främling i hörnet av värdshuset som tittar på dem under sin slokhatt. Trollbabe är ett utmärkt spel för att se hur förberedelser kan gå till för att spela något sådant här, tror jag själv skrev något förslag för hur en kan skissa upp förberedelser i
någon post för en tio år sen här som tar avstamp i en liknande idé.
Jag tror den viktigaste poängen är att 1) låta rollpersonernas handlingar få effekter, detta gäller lyckade men kanske framförallt misslyckade slag, dvs att när de försöker påverka situationen runt om sig (om det är rimligt att de ska kunna det) och att själv inte ha någon plan för hur förändringar ska ske, detta görs enklast genom att 2) förbereda en situation där saker står på spel och det finna massa intressenter som vill påverka utfallet på olika vis, låt rollpersonerna möta detta från olika håll, som grupp eller var och en, och låt dem ta ställning själva och bestämma vad de gör. Genom att låta det där som står på spel, som alla slåss om, vara något du själv bryr dig om, något som inte bara är en ring, utan något som har lite större implikationer och kanske någon moralisk tyngd, så blir ställningstagandet kring detta något som spelar roll, som också skapar mening.
Men för att detta ska fungera, så bör spelarna vilja driva, vilja agera fritt, inse att det inte finns en story som ska förklaras för dem, vara fine med att de kanske inte får reda på sanningen ens om vad som skett på platsen och att de handlar utifrån den information de får baserat på hur de rör sig, vem de talar med, hur olika slag går. Eftersom poängen med spelandet är fokuset på karaktärerna, inte på din förberedda situation, så för det bara att följa karaktärerna, spela SLPs, sätta scener precis som i vilket rollspel som helst, tills den punkt när allt tar slut vilket i princip alltid sker högst organiskt och naturligt.
Allt det där andra med olika regler osv, övertygelser, poäng för att få lägga till saker i pågående scener, slå högst och få snacka lite, en poäng för att få bestämma vem som var mördaren, osv det är mest tekniker som kan nyttjas för att röra till saker om en vill. Jag skulle nästan vilja dra det så långt att de teknikerna kan röra till det och göra det svårare att se rollpersonerna som huvudpersoner för vissa av dem gör istället att vi tror att det är den makt som spelledaren har i ett vanligt spel som "är" grejen vi måste dela på för att åstadkomma detta. Men, de kan helt klart hjälpa till, kanske framförallt signalera att "nu gör vi något annat än följa snitslade banan till drakens håla".