Krank kollar på Buffy the Vampire Slayer

[krank]

Angel S02E03 – First Impressions är… ett rätt tråkigt och poänglöst avsnitt.

Gunn vill spöa en demon som bråkar i hans grannskap. Han ber Angel Investigations om hjälp. De slåss mot lite vampyrer, det går sådär. COrdelia får en vision om att Gunns liv är i fara. När hon åker till honom för att rädda honom så blir bilen hon lånat från Angel stulen. När hon och Gunn åker runt för att hitta bilen blir en fest de hamnar på anfallen av fler vampyrer, och en av Gunns vänner hamnar på akuten. När de till slut hittar bilen hittar demonen dem. Det visar sig att demonen är en formförändrare, som också var den lite menlöse fegisen som de träffade i börja av avsnittet och som inte ville berätta för Gunn var demonen var. Angel och Wesley dyker upp precis i tid för att döda demonen.

Allt det här säger oss… vad? Att Gunn lever ett farligt liv? I princip är hela avsnittet bara katten på råttan och råttan på repet; ganska separata händelser i en ganska ointressant händelsekedja som egentligen inte säger så mycket.

Parallellt så håller Darla på och invaderar Angels drömmar, vilket får honom att sova längre och bli mindre effektiv när han är vaken.

Kontinuitet:

• Gunn är en självdestruktiv machoidiot som har väldigt nära till explosiv ilska.
• Angel är en mashotönt som tycker att det är pinsamt att ha "tjejhjälm" när han ska åla motorcykel.
• Darla invaderar Angels drömmar.
• Gunn är lite mer etablerad som karaktär i serien.

 

[krank]

Buffy S05E04 – Out of my Mind är ett dugligt avsnitt som framför allt är bra genom sin foreshadowing.

Buffys mamma får någon form av förvirrings-anfall (hjärnblödning?) och känner under en kort stund inte igen Dawn. Sedan svimmar hon. På sjukhuset hittar de inget konstigt, men däremot upptäcks det att Riley har jättehög puls. Vi har också sett honom under avsnittet ha jättedåligt tålamod, hela tiden vara liksom itching for a fight och så vidare, vilket jag också själv känner igen från de långa perioder då jag haft jättehög puls. Den där känslan av att allt måste hända nununu, något slags förhöjd liksom fight/flight-tillstånd som man hela tiden är i. Skitjobbigt, och det skildras också bra här tycker jag.

Iallafall, Buffy hör av sig till Initiativet (eller dess eftertädare) genom att lyfta luren hemma hos Riley och prata in i samtalstonen. Jag undrar hur många i en modern publik som ens förstår vad som händer där – om man aldrig hört en samtalston till exempel? Men iaf, Riley vägrar gå till läkaren hans kompisar ordnar. Buffy anlitar Spike för att hitta Riley, men Spike och Harmony tar istället och kidnappar Initiativets hjärnläkare och tvingar honom att ta ut chippet i Spikes hjärna. I slutänden får Spike pisk och har kvar chippet, Riley opereras och blir frisk (men mindre superhjältekapabel) och avsnittet slutar med att Spike drömmer att han hånglar med Buffy och säger att han älskar henne, och sen vaknar kallsvettig.

Kontinuitet:

• Spuffy-skeppet är nu i full gång. Först genom kommentaren från Buffy om "om superkrafter var allt jag ville ha skulle jag dejta Spike" (vilket mest påminner om tidigare "roliga skämt" serien gjort på temat) och sedan genom Spikes dröm. All aboard!
• Riley påminns om att han egentligen bara hänger kvar pga Buffy nu, och egentligen inte har något annat i sitt liv. Hans Initiativ-kompisar vill att han ska hänga med dem istället.
• Buffys mammas hjärnblödning är foreshadowing till hennes död.
• Att hon inte känner igen Dawn är utveckling av den större plotten.
• Vi träffar Ben för första gången; den mänskliga halvan av Glory.
• Willow använder magi på ett sätt som Tara upplever som onödigt och lite farligt, vilket är foreshadowing för… hela sjätte säsongen typ.
• Vi får se träningsutrymmet i Magic Box för första gången.
• Vi får se Xander vara KOMPETENT PÅ NÅGOT. Han har tydligen levlat i "hantverkare" genom sitt sido-jobb som byggarbetare, så nu kan han göra ritningar till och kompetent sätta ihop hyllor och möbler och grejer. Good for him! Välspenderade exp.
• Harmony och Spike blir ett par… igen. Eftersom Harmony tror att Buffy är ute efter henne.

Jag tycker verkligen, verkligen inte om hur Harmony porträtteras i den här serien. Hon är verkligen "dum blondin-comic relief" nästan uteslutande.

Men ja, dugligt avsnitt. Huvudplotten är rätt trist, men avsnittet är så otroligt fullt av foreshadowing och små referenser att det väger upp.

 

[krank]

"You wouldn't like me when I'm happy." / Angel

Angel S02E04 – Untouched är ett exempel på hur serien funkar när den är som bäst – en glimt in i vad tanken var, hur allt kunnat funka. Många av avsnitten är ju ganska meh; de olika delarna passar inte riktigt ihop och slutprodukten lyckas inte rikigt slå an den ton det ville.

Men. Lilah på W&H kämpar för sin överlevnad på företaget. Som led i detta håller hon på och försöker grooma Bethany Chaulk, en ung tjej med psykiska krafter som hon hittat, till att bli lönnmördare åt W&H. Cordelia får en vision om att Bethany blir anfallen i en gränd. När Angel kommer dit har hon redan telekinetiskt slagit in en container i de två busar som tänkte rånvåldtäktsmörda henne, och flytt. Han hittar henne ändå, och ger henne sitt visitkort efter att hon kört en metallstång genom hans bröstkorg (vilket visade henne att hon inte kan skada honom, typ).

När Lilah så får veta av Darla vilket medel hon använder för att få Angel att drömma suggestivt så tar hon och använder samma metod på Bethany, som då drömmer om när hennes farsa brukade förgripa sig på henne. Hon kastar en lampa i huvudet på Lilah och flyr till Angel. Väl där byggs hennes förtroende för honom upp allt mer, och hon börjar få kontroll över krafterna. Men efter ett misslyckat kidnappningsförsök drar Lilah ur proppen – hon slänger in Bethanys pappa i mixen, i ett försök att trigga henne ordentligt och helst då få henne att mörda Angel (antar jag). Det slutar med att Bethany kastar pappan ut genom ett fönster, men hindrar honom i sista sekund från att bli en blöt fläck på trotoaren.

Överlag är det här ett bra avsnitt. Bethany får bara en hyfsat komplex karaktär som varken är renodlat "offer" eller renodlat "hot" eller så. Skådespelerskan gör också ett bra jobb. Jag gillar Lilahs desperation och de här interna och ganska hänsynslösa stridigheterna inom W&H. Darla-storyn berörs men ges inget fokus – det avslöjas hur Darla håller Angel sovandes och att det huvudsakligen är Lindseys projekt. Jag gillar spelet mellan Cordelia och Gunn, och mellan Cordelia och Wesley. Överlag bra spel, skulle jag säga.

Jag gillar också när Cordelia får vara mångsidig. Här är hon såklart sitt vanliga socialt inkompetenta jag, men hon är också smart. Ganska långt från bilden man fick i Buffy.

Kontinuitet:

• Gunn tackar ja till att få betalt när han hjälper Angel.
• Cordelia var i top 10% av sin klass när hon tog studenten. Jag… jag som lärare tycker att det är en rätt konstig grej att berätta, eller lägga fokus vid. Å andra sidan tycker jag att alla betygssystem som bygger på att man samlar poäng under läsåret är undermåliga.
• Darla använder ett speciellt medel för att hålla Angel sovandes och lättsuggesterad.
• Lilah misslyckas igen, vilket nog knappast är bra för hennes framtid i W&H.

 

[krank]

Buffy S05E05 – No Place Like Home är ett rätt bra avsnitt. Inte fantastiskt, men det har en schysst twist för hela säsongen och etablerar/eskalerar en himla massa. Jag skulle kanske kunna kalla det "hantverksmässigt".

Nå; Buffy hittar en märklig glödande boll som det dröjer ett tag innan scoobies räknar ut vad den är. Under tiden är hennes mamma fortfarande sjuk, och hon har en del konflikter med Dawn. Giles öppnar The Magic Box och får en massa kunder. Buffy gör en magi som låtr henne se rester av besvärjelser, för att hon tror att det är magi som gör Joyce sjuk.

Men hon ser inga besvärjelserester på Joyce – däremot verkar Dawn glida in i och ut ur existensen! Buffy drar slutsatsen att Dawn inte är hennes riktiga syster. Men precis då ringer Giles och har lite mer info om klotet, och Buffy springer iväg till stället där hon hittade det. Man kanske skulle kunna tycka att hon borde tänkt tanken att undersöka det stället tidigare, men… oh well.

Hur som helst träffar hon (och vi) nu Glory! Fast vi har inte det namnet riktigt ännu. Men iaf, en odödlig och jättestark gud som kastar runt Buffy som en trasdocka och är allmänt dryg på ett ganska roligt sätt. I slutänden flyr Buffy med Glorys fånge, en munk som innan han dör berättar att Dawn egentligen är en nyckel, en portal, som han och hans kompisar gjorde mänsklig och placerade hos Buffy för att hon skulle hålla den säker från Glory.

Så det här avsnittet har det mesta som gör bra Buffyavsnitt bra – vardagsproblem (äldre syskons avundsjuka gentemot yngre syskons relation med föräldrar), relationsproblem (Rileys svaghet och Buffys tafatta försök att få honom att känna sig nyttig & Spike som står och stalkar Buffys hus), intressant monster och så förs metaplotten framåt också.

Kontinuitet:

• Buffys mamma är fortfarande sjuk, och det… kommer hon ju att vara av och till ett tag framöver. Fram till avsnitt 16, ungefär.
• Buffy vet nu vad Dawn är.
• Glory är introducerad.
• Vi träffade Ben igen, på sjukhuset.
• Spike verkar ändå rätt snabbt ha gett efter för sin nyupptäckta kärlek. Eller, besatthet. Jag trodde nog ursprungligen att han skulle försöka förneka det hela ett tag längre, men nu är han ju reda på stalking-nivån. Nåja, Spuffy rör sig framåt iaf.
• The Magic Shop öppnas, det går bra, och Anya får jobb där.
• Påminnelse om Rileys svaghet.

 

[krank]

Angel S02E05 – Dear Boy.

De här avsnittet fokuserar helt och hållet på kulmen av Darlas försök att få Angel att bli ond igen. Hon låter honom se henne i vaket tillstånd – men låtsas vara en DeEtta Kramer, en helt vanlig dödlig kvinna. Hon ser ju fortfarande helt och hållet ut som Darla, men eftersom varken Wesley eller Cordelia sett Darla förut och eftersom fru Kramer kan gå i solljus (plus att Darla är… död) så tror ingen på honom. Han har ju agerat allt konstigare på senaste tiden, så det här gör dem mest oroliga över att Angel är på väg att balla ur.

Darla iscensätter sin låtsasmakes död och ser till att frejma Angel för mordet. Angel kidnappar henne och konfronterar henne. I slutänden släpper hon masken och försöker förföra honom, men han säger att hon aldrig gjort honom lycklig och aldrig kommer att kunna göra det. Till skillnad från Buffy då. Det är ju när han är lycklig som han blir av med sin själ.

Darla blir otroligt sur av detta – den roll hon tilldelats i den här scenen är i princip exfrun som blir svartsjuk när maken sticker med en yngre tjej. Jag vet inte hur bra jag tycker att det funkar om jag ska vara helt ärlig, men okej.

Jag gillar ändå hur Darla som kvinnlig karaktär verkligen får tugga sceneri. Teatralt överspel så det står härliga till.

Men ja. Angel nekar Darla, som går ut i solljuset och försvinner. Under tiden har Wesley hittat en bild på Darla, vilket övertygar både Cordelia och (typ) Kate, som är den polis som leder jakten på Angel, om att DeEtta Kramer inte finns på riktigt.

Kontinuitet:

• Darla är, tekniskt sett, dödlig. Eller ja, vem vet, men en vanlig människa iaf. Med en själ, får man anta.
• Kate har, tack vare sin besatthet vid övernaturligheter, förflyttats och fått ett skrivbordsjobb.
• I en flashback syns hur Darla pekade ut Drusilla för Angel, och hur han trots Darlas skepsis valde att göra Dru till vampyr.

Det här är ett helt OK avsnitt. Subplotten med Darla och drömmarna var verkligen 100% färdig och hade overstayed its welcome med minst ett avsnitt redan (det började bli tjatigt). Och det var rätt najs med twisten att Darla nu faktiskt är mänsklig.

 

[krank]

Angel S02E06 – Guise will be Guise.

Vet ni vad den här serien inte behövde? Ett tokroligt pinsamhetshumoristiskt avsnitt, där Angel är iväg och får hjälp att bli av med sin Darla-obsession så att Wesley måste rycka in och låtsas vara Angel inför ett gäng farliga maffia-magiker.

Så. Wesley agerar bodyguard till en maffiaboss' dotter. Bossens rivaler försöker döda henne, men han lyckas fajta bort dom. Sen ligger han med dottern.

Under tiden är Angel iväg och snackar med en guru, som visar sig vara en fejk-guru anlitad av de där rivalerna för att hålla Angel borta så att han inte kan skydda dottern.

Rivalen får reda på att Wesley inte är Angel och skvallrar. Wesley får kicken. Det visar sig att maffiabossen tänkte offra sin dotter till en ond demon. Turligt nog visar det sig att alla hans försök att se till så att hon var oskuld fram till offret var förgäves. Inte nog med att hon legat med Wesley, hon har dessutom tidigare legat med diverse chaufförer och andra anställda. Så offret hade ändå inte funkat – demonen ville ha en oskuld.

Det här avsnittet var verkligen plågsamt, framför allt alla Wesleys försök att agera eller låta som Angel.

Kontinuitet:

• Nej, jag tror inte det.
• Wesley får ligga, det är väl det.
• Kanske att Angels obsession med Darla mildras? Men den hittades ju mer eller mindre på för avsnittet, i slutet av föregående kändes det ju rätt avhandlat.
• Annars tror jag verkligen ingenting förändras i det här avsnittet egentligen.

 

[krank]

Jag ligger lite efter nu, men jag har iaf sett Buffy S05E06 – Family.

Efter förra avsnittets avslöjande om Dawn, som Buffy bara delar med Giles, preppar hon och gänget för att hantera Glory. De hittar inget i sin research. Under tiden är det snart Taras födelsedag, och eftersom Scoobygänget kan vara ena riktigt okänsliga egocentriska rövhål ibland så har typ alla utom Willow glömt bort 1) att hon fyller åt och 2) att Willow fixat en fin fest på The Bronze åt henne. Det här gänget är inte vidare välkomnande, om man säger så.

I alla fall, Taras familj kommer på besök för att hämta hem henne – kvinnorna i deras släkt blir demoner på sin 20årsdag (det är därifrån magin kommer) och nu måste Tara följa med dem hem så att hennes kompisar inte tvingas se hennes sanna natur. För att slippa skiljas från Willow lägger Tara en besvärjelse över scoobygänget som gör att de inte ser demoner – kanske inte den mest genomtänkta planen.

Samtidigt rekryterar Glory ett gäng demoner för att sticka och mörda Buffy. Efter att de ha slagits mot de "osynliga" demonerna en stund, med hjälp av Spike som just nu är i en riktigt obsessive fas i sin obesvarade kärlek till Buffy, så kommer Tara och ser vad som händer och bryter besvärjelsen. Buffy och gänget fattar att familjen försöker ta med sig Tara mot hennes vilja, och även om de är sura för att hon lagt en besvärjelse på dem så vägrar de låta dem ta henne. Jag menar, vem i det här gänget har inte lagt en jättedum besvärjelse?

I det läget frågar Anya vilken sorts demon mer specifikt det är tänkt att Tara ska förvandlas till. Vilket påminner oss i publiken om att, tja, det här gänget verkar faktiskt egentligen inte ha några större problem med att umgås med demoner. Eller iaf ex-demoner. Hur som helst visar det sig att den här superkonservativa patriarkala familjen mest har den här familjelegenden om demoner som ett sätt att hålla kvinnfolket vid spisen. Det hintas lite osubtilt om det hela avsnittet, t.ex. när den kvinnliga kusinen säger till Tara att hon är "egoistisk" och pratar om hur helt orimligt det är att Taras pappa och bror nu måste sköta huset själva.

Men jaja, familjen slinker iväg med svansen mellan benen och syns, vad jag minns, aldrig någonsin igen och ingen pratar någonsin om det här igen. Men det blir en fin födelsedagsfest.

Det här är ett rätt bra avsnitt. Det hade varit najs om något av det hade någon slags effekt framöver, men annars har det väl det mesta – Joyces sjukdom nämns, vi anknyter till säsongens övergripande plot med Glory, Riley får vara fucking useless vilket väl är lite hans funktion den här säsongen, vi berör Spikes obesvarade kärlek, och så får vi ett någorlunda vardagligt problem insvept i mytologisk skepnad. Bra avsnitt med andra ord, även om det vad jag vet typ skulle kunna skippas helt utan att något i säsongen gick sönder.

Kontinuitet:

• Buffy flyttar hem. Okej, det är en grej som faktiskt ger avtryck.
• Taras plotline där hon t.ex. saboterat en demonhittar-besvärjelse avslutas.
• Spike fantiserar om att slåss med Buffy när han har sex med Harmony. Jag tycker verkligen, verkligen illa om karaktären Harmony – hur den karaktären är skriven är verkligen gräsligt, och sedan används den som konstant butt-of-jokes och folk är elaka mot henne precis hela tiden.
• Glory rekryterar demoner.
• Buffy berättar för Giles, och bara Giles, att Dawn är en konstruktion.
• Riley hänger på monsterkrog.

 

[krank]

Buffy S05E07 – Fool for Love är ett av seriens bästa.

Buffy får spö av en helt vanlig vampyr, vilket knäcker hennes självförtroende och gör att hon blir väldigt fokuserad på att få veta mer om hur andra slayers dött. Det finns inte så mycket i Giles' journaler om just deras sista strider, så hon får gå till Spike som ju faktiskt dödat två. Så det här är ett avsnitt som tyill stor del består av Spike-flashbacks.

Det visar sig att Spike, William, kallades "the bloody" inte för att han var mordisk utan för att han skrev "bloody awful poetry". Folk "would rather hande a railroad-spike through their heads" än att lyssna på hans poesi. Han är helt enkelt en mjäkig och otroligt dålig och pinsam incel-poet som människa, innan Drusilla gör honom till vampyr. Det visar sig också att han inte alls hade den där arbetarklass:iga sociolekten och att hans hår, även som vampyr, är blekt. Med andra ord: "Spike" så som vi känner honom är nästan helt och hållet en fiktion William byggde kring sig när han blev vampyr – han tog chansen att bli någon helt annan och tog sig an en ny persona. Han blir en adrenalinjunkie och hedonist, i skarp kontrast mot Angels mer kyligt kalkylerade och konstnärliga mordiskhet.

Men ja, han får höra om slayers, och letar först rätt på den kinesiska slayern under boxing rebellion och sedan slayern som var aktiv i New York på… 70-talet? Hur som helst blir hans poänger dels att vampyrerna är många och har alltid tillgång till sina vapen – allt de behöver är en enda bra dag. Och dels att slayern alltid har en dödslängtan. Och förr eller senare…

Ja, och sen gör han vad som eventuellt är en framstöt i att försöka kyssa henne, eller eventuellt är en framstöt i att döda henne. Situationen kan läsas either way. Jag får inte intrycket av att Buffy riktigt ser det första alternativet, för jag tror inte hon hajjat att Spike är kär i henne längre. Men hon nekar honom oavsett vilket, och säger samma sak till honom som tjejen han var kär i när han var incel-poet: "You're beneath me".

Det gör Spike ledsen och arg och han går senare för att döda Buffy, men när han kommer till hennes hus sitter hon och är ledsen eftersom Joyce just åkt till sjukhuset för att hon eventuellt har cancer. Och då smälter han och sätter sig bredvid henne istället.

Kontinuitet:

• Drusilla sire:ade Spike. Även om det tidigare sagts att det var Angel ("You were my sire, man! My yoda!").
• Spike var en incel-poet innan han blev vampyr.
• Varken hårfärg eller sociolekt är på riktigt.
• Spikes svarta rock tog han från senaste slayern han dödade.
• Vi har nu sett en chaos demon. All slime and antlers! Vilket också, tror jag, är en av de första gångerna vi får se en demon som är awkward och påtagligt vardagsmänsklig.
• Harmony får vara resonabel voice of reason! Jag gillar när manusförfattare inte bara hatar henne.
• Joyce åker till sjukhus för observation och CAT-scan eftersom det eventuellt är något.
• Riley är lite adrenalinjunkie han också, och går ensam till vampyrnäste.

Alltså, Rileys karaktärsutveckling den här säsongen är verkligen bara råtöntig. Han tycker alltså att det är ett problem att han inte är farlig nog för Buffy, och arbetar aktivt för att "bli mer farlig"? Jösses vad jag längtar tills han inte är med längre.

Det enda som egentligen helt saknas i det här avsnittet är en koppling till den övergripande plotten med Glory. Föregående avsnitt hade i princip kunnat skippas helt; det här hade inte kunnat skippas (det är en enda stor expositionsdump om Spike, som kommer att återkomma) men det hade kunnat ligga är som helst i säsongen.

 

[krank]

OK, så Buffy S05E08 – Shadow.

Joyce är på sjukhus, får sin CAT-scan, och det visar sig vara en hjärntumör. Buffy känner pressen att finnas där både för lillsyrran och mamman, och måste step up på ett sätt hon aldrig behövt förut. Riley tycker att det är jobbigt att Buffy inte berättar allt för honom och att han inte kan hjälpa till, och gör därför sitt bästa för att se till så att situationen istället kommer att handla om honom. Inte i det här avsnittet dock, tack och lov. Nej, här går han bara till vampyrbar och får sig biten för första gången.

I alla fall, Buffy behöver något handfast att slåss mot och får det i form av en stor orm som Glory frammanat för att hitta nyckeln (Dawn). Först försöker Buffy slåss direkt mot Glory men det här är bara avsnitt 8 och Glory är säsongens Big Bad så det går inte. Ormen går bättre.

What else… Spike tar sig in i Buffys sovrum och luktar på hennes tröjor och snor ett par trosor när Riley kastar ut honom. Giles råkar sälja onda saker till Glory utan att inse vem hon är. Men that's about it.

Kontinuitet:

• Riley, for fucks sake.
• Spike eskalerar sin creepy obsession.
• Ben tittar in och är snäll.
• Nu har hela scoobygänget sett hur Glory ser ut. Och har skapat en mycket tveksam teori om att dt inte finns något skriver om Glory för att hon "predates written language".
• Joyce har bekräftad hjärntumör.

Det här avsnittet är rent plotmässigt ett fullt dugligt sådant, men inget speciellt. De olika subplottarna transporteras ett snäpp framåt liksom. Det som höjer avsnittet är definitivt Gellars skådespelarregister – hela den här plotten kring Joyce låter henne verkligen visa en massa komplicerade känslor och hon gör det med bravur, tycker jag.

 

[krank]

Angel S05E08 – Darla

Det här avsnittet är mestadels flashbacks. I nutid letar Angel och gänget efter Darla, medan hon sitter hos Lindsay och mår pyton över sin nya själ. Till slut flyr hon från W&H med Lindsays hjälp, hamnar hos Angel som till hennes förtret vägrar gör henne till vampyr, och flyr iväg igen.

I flashbacksen får vi se hur hon blev omfamnad av Mästaren på 1600-talet, där hon låg på sin dödsbädd. Och sedan hur hon på inrådan av Angel slet sig loss från Mästaren och hur de två sedan levde rövare, och omfamnade Drusilla som sedan i sin tur omfamnade Spike. Sedan kom katastrofen – angels själ som gjorde att han inte längre kunde funka som vampyr, inte längre var tillräckligt badass för att Darla skulle vilja hänga med honom. Det som är helt nytt här är väl framför allt att han faktiskt försökte, till en början – att han kort efter sin besjälning sökte upp Darla igen och tiggde till sig en "andra chans".

Vi får också se att när Spike dödade slayern under boxing rebellion så var det medan Angel hade själ och försökte dölja att han inte kunde döda goda människor.

Kontinuitet:

• Darla har nu flytt från W&H och från Angel.
• Vi vet att Darla försökte få de resandefolk som gav Angel hans själ att ta bort den igen.
• Vi vet nu också att Angel blev av med sin själ innan händelserna under boxing rebellion.
• Lindsay har förrått W&H. Igen. Den här gången för Darla, som han tydligen är kåt på.

Ett fullt dugligt avsnitt. Eller ja, det fyller på backstoryn för Buffyversats vampyrer, och det är ju himla trevligt faktiskt. Men det är liksom inte himlastormande på något sätt.

 

[krank]

Angel S05E09 – The Shroud of Rahmon.

Angel får via Gunn reda på att ett gäng monster-skummisar tänker råna ett museum. Han infiltrerar dem, genom att döda vampyren som skulle varit med och ta hans plats. Gunn infiltrerar också gänget, genom att låtsas vara personen som skulle vara gängets chaufför.

De genomför heisten, det visar sig att det de snor är Rahmons Svepning, en artefakt med ond demonenergi i sig som gör att folk agerar knäppt. Så de agerar knäppt en stund, bråkar och ser i syne och Angel berättar för folk vad han verkligen tycker om dem etc.

Det hela slutar med att Angel dricker en massa blod från Kate men det verkar vara för att rädda henne från att dödas av de andra monstren, och sedan bränner upp svepningen.

Kontinuitet:

• Jag tror inte att någonting i hela det här avsnittet spelar någon roll eller någonsin återkommer.
• Kanske… kanske har Cordy kvar sin nya frisyr?
• Men okej, vi påminns om att Gunn är sur över att hans syster blev vampyr och att Kate är arg över att hennes pappa dödades av vampyrer.
• Och om att Wesley fortfarande dejtar den där maffiabossens dotter.

Men seriöst, det här avsnittet kan man 100% hoppa över.

 

[krank]

Buffy S05E09 – Listening to Fear är en riktig banger.

Så. Buffys mammas hjärntumör ger henne nu rejäla personlighetsförändringar och långa stunder där hon inte alls är sammanhängande. Det här är såklart riktigt obehagligt och svårt att hantera, för Buffy men framför allt för Dawn. Joyce mår också så dåligt över att vara i sjukhusmiljö att Buffy övertygar hennes läkare att hon ska få vila i hemmet tills det är dags för operationen i övermorgon.

Samtidigt är sjukhusets mentalvårdsavdelning överfylld, och… någonting slemmigt faller ner som en komet mitt när världens sötaste lesbiska par ligger och kollar på stjärnorna. Detta något dödar en mentalsjuk patient som skickats hem pga sjukhusets överbeläggning. Riley kallar i hemlighet in kavalleriet i form av sina gamla kompisar – även om Initiativet inte finns längre är det tydligt att något annat lever kvar och tar hand om såna här grejer för regeringens räkning.

Hur som helst räknar Scoobies ut att det slemmiga från rymden är en "queller demon" som frammanas för att motverka utbrott av mentalsjukdom. Det har tydligen varit "plagues of insanity" historiskt, som avbrutits av att en komet med queller demon fallit.

Quellerdemonen tar sig hem till Buffy och anfaller Joyce, men motas bort av Dawn och dödas av Buffy i samarbete med Spike, som är där för att sno bilder på Buffy från deras källare. Jag hade glömt hur creepy hans obsession är i den här delen av hans arc. Riley och gänget kommer precis försent, såklart.

Kontinuitet:

• Riley är nu full-on självdestruktivt dum i huvudet och missar patrullerande med Scoobies för att sitta i ett mörkt rum och få sitt blod suget.
• Riley är också alltmer uppenbart mer kvar i armégrejen och regeringsgrejen. Att han vänder sig dit istället för till scoobies, liksom.
• Spike stjäl som sagt bilder på Buffy. Hon ser också att det är det han snor. Men jag tror inte hon är redo att lägga ihop ett och ett ännu.
• Joyce åker i avsnittets slut in till operation för sin hjärntumör.
• Innan dess får hon bekräftat av Buffy att Dawn egentligen inte är hennes dotter. Så nu vet Buffy, Giles och Joyce.
• Vi andra får veta att det finns en koppling mellan Ben och Glory – att han städat upp efter henne "hela sitt liv".
• Vi får också en påminnelse om att Glory gör folk vansinniga för att undvika att hennes egen mentala koherens fallerar.

Så… Mycket! Alla de saker som gör Buffyavsnitt bra finns här: Vardagsproblem med övernaturlig twist, fortsättning av metaplotten, relationsgrejs…

Jag måste också säga att de här avsnitten fortsätter låta Kristine Sutherland och Sarah Michelle Gellar skina som skådespalare. Deras insatser här är verkligen riktigt bra.

Jag gillar verkligen också att det här avsnittets äckliga slemmonster definitivt inte är den mest skrämmande delen – utan personlighetsförändringarna i Buffys mamma, att hon verkligen slutar vara den stabila, trygga föräldern Buffy kan luta sig mot och lita på. Och istället blir någon Buffy måste ta hand om. Den här växlingen i deras förhållande är verkligen snyggt gjord!


Det här avsnittets sämsta sida är nog den, öh, onyanserade bilden av "insanity" överlag.

 

[krank]

Nu har jag sett Buffy S05E10 – Into the Woods och det är ett avsnitt jag har… blandade känslor för.

Hela grejen i avsnittet är att Spike följer Riley till ett sunkigt vampyrnäste, och sedan ser till så att Buffy får se Riley sitta och bli sugen av en vampyr. Därmed exploderar Rileys idiotbeteende i ansiktet på honom. Han får i samband med det erbjudande att åka och döda demoner i sydamerika med armén.

Det som är bra här är ju att Riley äntligen får lite konsekvenser av sitt manchild-beteende. Han har verkligen varit sämst. De eventuella poänger han kanske eventuellt kunde ha haft om att Buffy inte klarar av att lägga ifrån sig bördor eller kommunicera ordentligt? De försvinner omedelbart när man inser att det tillfälle han valde för sitt idiotbeteende var när Buffys mamma eventuellt skulle dö. Han fick på något sätt den situationen att handla om hur jävla synd det var om honom. En vettig och emotionellt stabil människa hade, tänker jag, istället bitit ihop och tagit ett snack med Buffy när den situationan var över. Så nej, jag ser inga ursäktande faktorer här. Riley betedde sig som en gris, när Buffy behövde en klippa. Självklart agerade även hon känslomässigt, men det är rimligt att agera känslomässigt när ens mamma är döende. Plus att hennes agerande faktiskt inte var destruktivt på samma sätt – det "värsta" hon gjorde var att inte släppa in Riley. Det värsta han gjorde var att skaffa sig ett beroende av att gå till vampyrprostituerade och riskera liv (och, antar jag, diverse blodsjukdomar) och aktivt ljuga för henne om det. Det finns liksom inget rimligt sätt att "both sides":a det här.

Det sämsta med avsnittet är slutet. Xander får som vanligt föreställa något slags voice of reason – men det är han ju inte här. Han tycker att Buffy ska satsa på Riley, trots att karln just visat sig vara en jättebebis och ett Goetse-sized rövhål. Låt karln åka, för fan.

Sedan är det också jättefint att Xander privat kan säga the ill Anya att han älskar henne, men det som skulle behövas på riktigt är att han faktiskt börjar stötta henne lite offentligt. För det är också en grej som störde mig otroligt mycket i det här avsnittet: folk fortsätter vara så jävla elaka mot Anya. De vet att hon har svårt att förstå sarkasm, de vet att hon gör sitt bästa. Hon försöker alltid, hon håller humöret uppe, hon ler och verkar glad – men de är ändå alltid på henne. Pratar med henne som om hon vore ett barn, är direkt elaka i hur de pratar om och med henne. Skulle det verkligen skada dem att bara EN ENDA JÄVLA GÅNG säga åt henne att hon gjort något bra? Det centrala Schooby-gängets behandling av Anya och av Tara är verkligen så jävla urusel, och visar verkligen vilket toxiskt gäng de egentligen är. Och då snackar jag mest om Xander och Willow, men också om Giles som verkligen borde veta bättre. Han ska ju föreställa den vuxne i rummet, men misslyckas verkligen kapitalt med att fylla den rollen.

Allt det här är såklart väldigt realistiskt. Och välskådespelat. Scenen där de smågnabbas och mobbar Anya är väldigt välskriven och välgjord, det är sånt den här serien gör bra. Jag säger inte att serien är dålig bara för att Schoobies är ett dåligt och dysfunktionellt kompisgäng.

Det enda jag tycker är dåligt i serien är just slutet. Det framställs som om, på något sätt, det är något dåligt att Riley sticker. Som att man ska hoppas att Buffy hinner ikapp innan helikoptern lyfter och som att man ska tycka att det är ledsamt när hon inte gör det. Det enda jag tyckte var ledsamt var att Buffy lyssnade på Xanders bullshit. Hon borde ha stått på sig och låtit karln åka.

Kontinuitet:

• INGEN MER RILEY! Yay, party!
• Joyces operation gick bra.
• …det var nog allt?

 

[Gamiel]

Med Riley borta ur handlingen, vad tycker du om hans karaktärsutveckling o hur skaparna använde sig av honom?

 

[krank]

Med Riley borta ur handlingen, vad tycker du om hans karaktärsutveckling o hur skaparna använde sig av honom?

Han kommer ju tillbaka en snabbis senare, och med det tillägget så får jag nog säga att jag är helt OK med helheten. Jättemycket hade kunnat hanteras bättre, och S04 var ju lite av en dumpster fire när det gäller hantering av karaktärer överlag (och då framför allt karaktärer med koppling till säsongens arc). Och han som spelar Riley är… rätt träig, på ett sätt som inte alltid funkar.

Men ja, på det hela taget rätt OK. Tre stjärnor av fem.

 

[krank]

Jag har också sett Angel S02E09 – The Trial (Ja, jag har felnumrerat några av de ovanstående Angel-avsnitten. Jag kan inte redigera inläggen, så nu får de väl vara så då).

Handlingen här är typ… Angel hittar Darla, som fått veta att hon är döende i samma syfilis som hon var döende i innan hon blev vampyr. Hon vill rädda sig genom att bli vampyr igen. Angel vill inte göra henne till vampyr. Sedan är det en lång sekvens där Angel går igenom tre utmaningar i utbyte mot att Darlas liv räddas. Men hela sekvensen blir lite poänglös i och med att det visar sig att hon inte "kan" räddas eftersom hon redan fått nytt liv en gång via övernaturliga medel. Förklaringen kändes lite krystad, och bristen på payoff ganska trist.

Så, precis då Darla accepterat sitt öde och känner sig älskad av Angel (han riskerade ju livet för henne) så… sparkar Lindsey upp dörren, oskadliggör Angel och så visar det sig att han har med Drusilla som får göra Darla till vampyr igen. Så nu är hela hennes arc som människa bortkastad.

Kontinuitet:

• Darla är vampyr igen.
• Drusilla är med igen!
• Angel fattar att Lindsey är kär i Darla.

Jag tror inte att något annat som händer har nån vidare effekt på framtiden…

Alltså, det här är fortfarande bättre än Angel S01, men det är väldigt… långsamt berättande, och inte på ett sätt jag tycker ger speciellt mycket.

 

[Übereil]

Med Riley borta ur handlingen, vad tycker du om hans karaktärsutveckling o hur skaparna använde sig av honom?

Jag tycker personligen att hans förfall i säsong 5 inte riktigt är konsekvent med hur han är i säsong 4. I säsong 4 målas han upp som en lugn, sansad, emotionellt stabil, resonabel person (i en säsong där vuxna i allmänhet är anmärkningsvärt barnsliga så tillhör säsong 4-Riley toppskiktet i serien vad gäller hur vuxen han är) som dessutom är empatisk och förstår sig på folk, med tanke på att han är psykologistudent. Och så börjar säsong 5 och Whedon vill skriva ut honom ur serien så då klarar han plötsligt inte av att hantera att hans flickvän beter sig lite knepigt utan så han börjar knarka. Han går från seriens kanske stabilaste person till knarkare som inte ens kan få ordning på grejerna när hans flickväns mor är döende på typ fem avsnitt.

För övrigt så är alla i serien helt sämst på att kommunicera. Sämst!

Übereil

 

[krank]

Och nu Angel S02E10 – Reunion.

Angel försöker påla Darla innan hon blir vampyr, men när de väl räknar ut var hon är så försvaras hon av Drusilla tills hon reser sig som vampyr. Sen är hon förvirrad ett tag, men när hon skärpt sig är hon sitt gamla onda vampyrjag. Hon och Drusilla gör stan ett tag, och Angel hälsar på hos Wolfram & Hart och hotar lite och får veta att det är han som är deras "projekt". Sen går D och D till vinprovningen där Lindsey och Lilah ska få creds från firmans ledning.

Angel kommer dit, men han stänger dörrarna och låter D och D göra vad de vill med de onda advokaterna. Sen sparkar han Gunn, Cordelia och Wesley när de ifrågasätter honom.

Kontinuitet:

• OK, men nu är Darla vampyr igen.
• Angel har sparkat resten av gänget.
• Darla och Drusilla har vänt sig mot Wolfram & Hart-folket.

Dugligt avsnitt ändå. Det händer en del.

 

[krank]

Buffy S05E11 – Triangle är ett… fullt dugligt avsnitt.

Giles åker till england för att Rådet ska kunna säga till honom att de inte vet något om Glory. Medan han är borta ska Anya sköta butiken och Willow tänker ta saker från butiken utan att betala för dem, för att göra en besvärjelse som kanske kan hjälpa Buffy. Anya motsätter sig Willows plan, och medan de bråkar råkar Willows besvärjelse frammana ett stort argt troll som prompt går bärsärk, sådär som man gör ibland.

I slutänden får trollet stryk av Buffy efter att hon blivit väldigt arg av att han sade att Anya och Xanders förhållande inte skulle hålla. Hon är nämligen just nu ganska instabil och har hängt upp ganska mycket på att deras förhållande ska hålla nu när hennes eget gått sönder (eller ja, saboterats av idiot-Riley).

Åh, och vi har också en scen där Willow och Anya äntligen säger varför de inte gillar varandra, till varandra. Återstår att se ifall detta rensar luften och får Willow att sluta vara en sån jävla mobbare. Willow har iaf tänkt att Anya förr eller senare kommer att skada Xander för hon har trots allt varit en hämnddemon med mans-skador som specialitet. Och Anya har tänkt att Willow kanske, trots att hon "är gay nu" (jag kanske sagt "bi" men vem är jag att säta etiketter på andra), tänkte sno Xander.

Xander ställs också av Olaf inför valet huruvida Willow eller Anya ska dö. Han vägrar välja, och Olaf skadar honom som straff.

Det sista som händer i avsnittet är att Dawn hör när Joyce, Giles och Buffy diskuterar att hon är Nyckeln.

---

Anya är fortfarande bäst och det är fortfarande sämst att folk är så otroligt elaka mot henne bara för att hon är bokstavlig och inte funkar som alla andra. Dock, ljusglimt: Xander gör faktiskt sitt bästa för att backa upp henne det här avsnittet.

Kontinuitet:

• Spike är på plats och försöker framstå som en reko typ. Det gör han genom att t.ex. inte äta på folk som drabbats av trollets framfart. Han blir mycket förvånad när han inte får creds av det. I det här läget är han verkligen en "toxic male" – styrd av sina drifter, spelar "nice guy" och blir sur när han inte får betalt i fitta för sina snäll-tokens.
• Olaf the Troll introduceras. Han är ju Aynas ex, och dyker upp igen senare. Överlag gillar jag Anyas arc och det mesta som händer kring henne, så mer Anya-backstory = yay! Hon blev alltså hämnddemon efter att ha förvandlat Olaf till ett troll. Efter att han varit otrogen ("not in my heart! It was but one wench, and I'd had a lot to drink")
• Dawn hör… något. Det är oklart hur mycket hon uppfattar, men det hon hör dem diskuterar är iaf att hon är Nyckeln.
• Luften rensas något mellan Willow och Anya. Friends? Återstår att se.
• Är… är det här första avsnittet där dimensionen utan räkor nämns?

 

[krank]

Buffy S05E12 – Checkpoint.

Väktarrådet, med Quentin i täten, kommer till Sunnydale. De har hittat information om Glory, och tänker testa Buffy för att se om hon är tillräckligt bra – om hon inte passerar testen får hon inte informationen. De hotar också med att deportera Giles, vilket är det som slutligen får Buffy att gå med på att bli testad. Sedan ägnas huvuddelen av avsnittet i princip åt testningen, intervjuer av Schoobies, och så vidare. Det finns också en sidogrej där Glory får reda på att det är ont om tid om hon ska använda Nyckeln, och där Ben vägrar hjälpa henne att hitta Buffy. Hon hittar dock Buffys hem själv, och har ett hotfullt men ickevåldsamt litet samtal med henne där. Efter det ber Buffy Joyce och Dawn att packa väskor; så får de bo hos Spike som är den ende som är stark nog att skydda dem när hon inte är där.

Buffy blir också anfallen av Knights of Byzanthium, som vill döda henne eftersom hon försvarar Nyckeln.

Hur som helst inser Buffy till slut att på samma sätt som Glory bara hotade henne men inte dödade henne, eftersom hon behöver något Buffy har, så är Väktarrådets tester bara ett sätt för dem att få makt över henne. Det är maktlekar – de vill göra henne osäker och få makt över henne på det sättet, eftersom hon är den som egentligen har all makt. Deras information är värdelös om den inte ges till henne. Så hon ger dem ett enkelt ultimatum: Hon låter dem hjälpa till om de gör det på hennes villkor, vilket i princip betyder att de ger henne informationen, hör av sig framöver om de hittar mer, och i övrigt GFTO. Åh, och gör Giles till hennes officiellt väktare igen, med lön utbetald retroaktivt. Den här scenen är glorious. Och ja, de går med på det.

Sen avslöjas att Glory inte är en demon, utan en gud.

Kontinuitet:

• Glory kan tydligen inte skada eller döda eller ens "get her hands on" Ben. Vi vet inte varför än.
• Giles är nu riktig Väktare igen.
• Väktarrådet har blivit put in their place.
• Glory är en gud.
• Buffy har aktivt sökt Spikes hjälp, och han har gett den utan att kräva något alls tillbaka.
• Joyce och Spike delar ett gemensamt intresse i såpan Passions. Deras relation är verkligen så 100% wholesome.
• Knights of Byzantium introducerades.
• Glory vet var Buffy bor.

Bra avsnitt, riktigt bra. Jag gillar ju överlag när Buffy överlistar Rådet och visar fingret till Quentin, som ju får symbolisera konservativa gamla vita män som tjänar på den rådande patriarkala ordningen. Eller symbolisera och symbolisera, det här är ju exempel på subtext som inte är så mycket subtext som… text. Quentin får liksom ha alla riktigt dumma konservativa åsikter, inklusive om "disciplin" som central i undervisning.

Sarah Michelle Gellar är riktigt, riktigt bra. Man ska komma ihåg att det här är in the olden days, när TV fortfarande var liksom B-laget. Hon briljerar verkligen, framför allt i det perspektivet. Hon har kroppsspråk, mimik, spelar med hela kroppen och kan uttrycka väldigt mycket med en enda blick. Jag har inte tänkt på det tidigare gånger jag kollat igenom serien.