Det som är så udda med den här frågeställningen är att strid för mig länge har varit något rollspel är riktigt dåligt på. När vi körde Hantverksklubben på temat "Strid" var en av få gånger jag kännt att det varit givande att ha med våld som något annat än en kort beskrivning på tio sekunder och att vi sedan spelar vidare. I alla fall, saker som är roligt som inte kräver våld? Öh … allt som är kul med rollspel?
Jag hade såklart kunnat skriva en lång lista: att bekänna sina känslor för sin hemliga kärlek, att besöka en spännande plats, att som spelare få jobba med sin kreativitet … men den listan hade såklart kunnat bli hur lång som helst. För mig handlar det, som jag skrev om i en tidigare tråd, om att spelet behöver ha någon utmaning och något som väcker min nyfikenhet. Våld är såklart ett sätt att lösa detta: Man utmanar spelarna genom att se till att om de inte presterar så blir de av med sina rollpersoner, och man väcker nyfikenhet genom att man undrar hur det kommer att gå. Men det finns massor av andra sätt att göra detta på. Man kan utmana spelarens kreativa förmåga, slutledningsförmåga, gestaltningsförmåga, och så vidare. Och man kan väcka nyfikenhet om hur det ska gå utan våld, men också om vad som har hänt eller om vem rollpersonen är.
Jag har inget emot våld i rollspel, men det är absolut inget jag vill ha i alla spel. I Svart av kval spelar man vampyrer. Det blir såklart våldsamt. I Se och göra i Aliatra spelar man svenska turister. Det blir sällan våldsamt (om man inte går runt i de farliga kvarteren om natten). I Prosopopée är våld extremt ovanligt, och det finns inga regler för att hantera det. (Det finns såklart massor av spel som inte har regler för våld, men de har ofta inget konfliktresolutionssystem överhuvudtaget. Prosopopée är ett av få spel jag känner till där det finns ett system för att hantera konflikter och lösa problem, men som inte kan användas till våld.)