entomophobiac
Low Prep High Play
Jag tycker det här är intressant, för det verkar ofta bottna i idén om spelledare som maktfullkomliga hinder för ens egna utsvävningar och inte som likvärdiga deltagare i en gemensam upplevelse. Utanför Sverige vet inte jag hur stor idén om att spelledaren alltid har rätt egentligen är. Det har varit väldigt blandat i de internationella grupper jag spelat i. Men inte ens i Sverige har den där nästan skämtsamma gyllene regeln alltid varit den som regerar. Spelledaren har inte alls alltid rätt. Ibland är det Spelare X som tycker mest om att läsa regler. Eller Spelare Y som vet mer om sakfrågan.(Eller skrota spelledaren, såklart! )
Samtidigt är min erfarenhet av spelledarlösa spel att det i praktiken alltid finns en "spelledare" även om det inte är uttalat eller innebär något specifikt ansvar för spelets utfall. Oftast i form av den som tar initiativet till spelkvällen, kan det eventuella spelets regler eller mekaniker bättre än de andra och därför behöver förklara eller besvara frågor mer specifikt, etc.
Det beror också på vilken grupp du spelar med, givetvis. En grupp som är van att ha någon vars auktoritet står över deras egna kommer ställa fler frågor till den där icke-spelledaren när ni spelar "spelledarlöst" än vad andra mer erfarna "fria" spelare gör. Men min erfarenhet är att det är ungefär som med annan social dynamik - det är inte ovanligt att någon individs ord har större tyngd än andras ändå. Ursäkta, men då finns det ändå en de facto spelledare.
Så jag tycker helt enkelt att, oavsett om vi har eller inte har en uttalad spelledare (eller flera) med regeltekniska ansvar, eller fokuserar på våld eller inte, så är det vanligt jävla rollspel vi ägnar oss åt.