Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Dum fråga, det är klart man kan. Men jag vill diskutera varför följande variant för att hantera strid (i iövrigt hyfsat traditionella rollspel med spelare+SL) inte är vanligare.
Jag tror att dessa funderingar är baserade på The Alexndrains analys av spelstrukturer men jag hittar inte riktigt rätt citat nu. Det viktiga är hur spelledaren hanterar alla rollpersoners handlingar simultant. Spelledaren beskriver en situation, spelarna säger vad de vill att deras rollpersoner gör (deras mål+intention, t.ex. 'jag dyrkar upp dörren'). Men spelledaren bedömer (notera att detta kan inkludera att ta hjälp av tärningar etc.) vad som händer först efter att ha hört sig för med samtliga spelare. Det är inte först till kvarn får först spelledarens bedömning. Jag tycker detta nästan är en självklarhet. Rollpersonerna agerar (i princip) samtidigt, bedömningen levereras i ett svep. Det kan underlätta tidshållning i en dungeon (varje rollperson har en handling som tar en tidsenhet i anspråk) och spelledaren kan fördela enkelt dramatisk spotlight (en rollperson undersöker det nyinförskaffade magiska svärdet, en flörtar i baren och en försöker tjuvlyssna på skummisarna i hörnet - bedöm vad som händer i de tre lägena och leverera i en ordning som är både rimlig och spännande).
Detta kanske låter som totala banaliteter. Självklart, eller hur? Men varför gör vi då nästan aldrig såhär när det kommer till våld? Eller är det såhär Dungeon World funkar? Eller OD&D?
Jag tror att dessa funderingar är baserade på The Alexndrains analys av spelstrukturer men jag hittar inte riktigt rätt citat nu. Det viktiga är hur spelledaren hanterar alla rollpersoners handlingar simultant. Spelledaren beskriver en situation, spelarna säger vad de vill att deras rollpersoner gör (deras mål+intention, t.ex. 'jag dyrkar upp dörren'). Men spelledaren bedömer (notera att detta kan inkludera att ta hjälp av tärningar etc.) vad som händer först efter att ha hört sig för med samtliga spelare. Det är inte först till kvarn får först spelledarens bedömning. Jag tycker detta nästan är en självklarhet. Rollpersonerna agerar (i princip) samtidigt, bedömningen levereras i ett svep. Det kan underlätta tidshållning i en dungeon (varje rollperson har en handling som tar en tidsenhet i anspråk) och spelledaren kan fördela enkelt dramatisk spotlight (en rollperson undersöker det nyinförskaffade magiska svärdet, en flörtar i baren och en försöker tjuvlyssna på skummisarna i hörnet - bedöm vad som händer i de tre lägena och leverera i en ordning som är både rimlig och spännande).
Detta kanske låter som totala banaliteter. Självklart, eller hur? Men varför gör vi då nästan aldrig såhär när det kommer till våld? Eller är det såhär Dungeon World funkar? Eller OD&D?