Speltimmen v35–36 2022

[krank]

Speltimmen! En tråd för diskussioner om spel vi spelat på sistone.

Enkla riktlinjer/målsättningar jag själv tänkte följa:

• Helst ett nytt spel varje vecka.
• Helst spela minst 60 minuter.
• Det ska vara ett spel jag köpt på Steam men inte spelat än, eller åtminstone spelat mindre än 60 minuter av.

Sen skriver jag en liten kommentar om spelet, vad jag tyckte och så. Ibland kanske jag sätter nåt betyg.

Mitt mål är att förbättra mina stats på SteamHour. Det vill säga, ha färre spel jag aldrig startat eller som jag spelat väldigt kort tid.

Ni gör såklart vad ni känner för =)

Jag har utformat ett betygssystem jag tänker använda mig av när jag känner för det. Använd det om ni vill:

75 – spelet är trasigt, snudd på objektivt ospelbart. Mekaniken är trasig, spelet har fruktansvärda buggar.
80 – Jag kunde tvinga mig igenom den första timmen, men stängde av så snart jag uppnådde den. Fungerande, men plågsamt tråkigt/jobbigt spel.
85 – "Meh". Det här spelet var väl... öh, okej antar jag. Det var inte plågsamt att spela, men det är inte heller speciellt lockande att återvända till det.
90 – Det här spelet fortsätter jag ha installerat, eller skriver upp på min lista över spel jag vill återvända till senare. Eller så kan jag rekommendera spelet.
95 – Jag tänker spela vidare på det här spelet IDAG. Och du borde verkligen spela det också.

 

[Hellzon]

Jag har spelat tre timmar Escape Goat 2. Man är en get och ska rymma (från en borg). Geten hoppar på plattformar och knappar som öppnar saker, och så har den en liten råttkompis som klättrar på väggar och också trycker på knappar.

Tre timmar räckte för att rent tekniskt klara spelet, men så finns det en hoper extrabanor som man kan ta sig an om man är kompletionist. Jag vill nog det, så det blir betyg 90 på krankskalan.

Enligt Steam spelade jag igenom första Escape Goat 2014 utan att skriva om det i Speltimmen. Jag minns inget alls av det och uppenbarligen var jag inte lika lockad att spela bonusmaterialet. Tvåan är nog helt enkelt mer slipad.

 

[Hellzon]

Heaven's Vault är välrenommerat, så nu körde jag det i en timme. Man drar runt i nån slags mys-scifisetting med segelfartyg som reser i rymden, och hittar urgamla textstycken som man ska försöka översätta till engelska. På en timme verkar jag ha hunnit igenom introt och blivit ganska handgripligt lotsad genom översättnings-minispelet.

Jag vill definitivt fortsätta spela och se var det här tar vägen. 95 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Hand of Fate var illustrerat med nån generisk vikingasnubbe på Steamsidan, men jag tog mig i kragen och startade upp det och... det är nån slags deckbuilder/rollspel/fightingspel. Man går på en bana/dungeon och vänder upp eventkort*, och så händer det saker enligt korten. Sen kan man få lootkort*. Oftast har man då förtjänat dem i ett rytm-fightingminispel, och det minispelet är ganska dassigt. Sist kommer det en bossfight och då har man förhoppningsvis hittat nog med lootkort och fått minimalt med stryk så man är redo att spöa bossen.

*) Som kommer från en kortlek man har fått bygga.

Lite kul är det att en del eventkort ingår i serier, så har man fått upp första kortet i spel så får man kort nummer två att stoppa in i kortleken för att fortsätta just den sidohistorien. Nu är ju de här sidohistorierna i storleksordningen två meningar, men kul idé ändå.

Allt detta presenteras av en animerad "dealer" i mystisk kåpa som kommer med spydiga kommentarer medan man spelar. Allting är balltöntigt, storyn är tunn som papper, grafiken ser ut som nåt från 00-talet, fightingspelet är som sagt rätt lökigt, och ändå är det nåt som får mig att vilja fortsätta spela. Så det blir väl 90 på krankskalan.

 

[krank]

Jag har spelat 76 minuter av Submerged.

Jag köpte det för… tja, ett bra tag sedan, och blev påmind om det i samband med att nån beskrev uppföljaren som… jag minns inte exakt. "Relax-em-up"? Nåt sånt. Men, Submerged är alltså ett utforskningsspel helt utan strid.

Vilket är exakt my jam. Jag gillar avslappnade spel, jag gillar utforskning. Gameplay här är typ… Det är en hyfsat öppen karta med en massa collectibles, och man åker runt i en postapokalyptiskt översvämmad stad av något slag, i sin båt. Man hoppar upp på byggnader och så klättrar man och försöker hitta alla collectibles, och ibland kollar man runt i sin kikare för att försöka se fler collectibles. Klättrandet är typ som Prince of Persia eller I Am Alive, men utan de spelens stridsmoment.

Med andra ord är det här nästan ett perfekt spel. Det som gör det lite mindre intressant för mig är att storyn inte känns så intressant, och så är jag inte superförtjust i lowtech-postapoc som miljö. Men det är småsaker i sammanhanget. Det är fortfarande väldigt beroendeframkallande gameplay.

Jag ska kanske påpeka att grafiken är ganska dassig. Stämningsfull, bitvis, men det är väldigt mycket "Xbox 360 AA-spel" över det hela. Mycket popping och effekterna är sådär. Men det är ju också sekundärt – gameplay är som sagt bra, inklusive helt dugliga kontroller.

BETYG: 90+

 

[Hellzon]

Hacknet är ungefär som Uplink, som jag spelade 2016. Man spelar en hacker och ska ta sig in på andras servrar och göra olagliga saker. Till sin hjälp har man en kommandorad och en bunt hackerprogram. Och ett grafiskt interface tills man bråkar med fel hacker och hen raderar ens GUI så man fastnar i kommandoprompten till man kan ladda ner ett nytt.
Spelet är från 2015 men settingen är väldigt mycket "nördinternet runt millenieskiftet" baserat på utseendet på websidor och på att det finns (autentiska!) bash.org-citat i filer på de flesta servrar man är inne och rotar på. Hackers är tuffa och mystiska, och grundstoryn är att man har blivit värvad av en hacker som såg nåt hen inte borde och eventuellt är död.

Jämfört med Uplink är Hacknet lite mer... casual? Än så länge har jag inte behövt uppgradera hackerns fysiska dator och interfacet är trevligare än i Uplink (vill minnas att knapparna var fasligt små där). Att spelet till stor del styrs från en kommandorad är bara charmigt.

Fem timmar långt enligt howlongtobeat. Jag vill nog spela klart någon gång. 90 på krankskalan.

 

[krank]

Jag har spelat 76 minuter av Submerged.

Okej, nu har jag spelat 6 timmar Submerged. Så lång tid tog det mig att klara spelet och ta alla 10 achievements och hitta alla collectibles. Jag behövde få hjälp med typ… tre collectibles, som jag till slut plockade med en guide. Good enough.

Men jag får nog uppvärdera spelet, för uppenbarligen spelade jag vidare på det direkt.

BETYG. 95

 

[Hellzon]

Jag körde igång Shenzen I/O. Läste inte Steamsidan utan trodde det skulle vara ett hackerspel i stil med Hacknet och Uplink. Sen fick jag en backstory om att ha flyttat till Shenzen för att programmera mikrochip.

Man får en maskin, tillgång till mikrochip som man kopplar ihop med varann och med maskindelarna, ett programmeringsspråk till mikrochipen och en manual på 47 sidor inklusive visumansökningsblankett till Folkrepubliken Kina. Manualen är formaterad för utskrift.

Nördigt värre.

Sen kollade jag vem som gjort det här liret. Jaha, det är Zachtronics som håller på med sina hyss igen. Samma spelföretag som ligger bakom Spacechem och TIS-100 som jag skrivit om i en tidigare speltimme och som är ganska likt Shenzen I/O.

Det är jättelångt enligt howlongtobeat men det hamnar i "senare"-högen. 90 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Lite Sid Meier's Pirates har jag spelat också. Från 2005 alltså, inte orginalet från 1987 till C64.

Man har ett piratskepp, lite besättning, lite kanoner och är misstänkt lik Guybrush Threepwood. Sen ska man segla runt i Karibien och plundra skepp, leta nergrävda skatter och kanske ragga på guvernörsdöttrar. Det verkar finnas nån backstory där man ska rädda sin familj från nån skurkaktig riking också.

Spelet kraschar ibland av okänd anledning. Som tur är autosparar det när man går i hamn eller ger sig in i strid. Blir inte det för jobbigt så kan jag sätta 90 i betyg även här.

 

[Hellzon]

Wizorb får bara en 85:a på krankskalan.

Det är rätt kul ändå att kasta mig in i spel som jag köpt för ett decennium sedan utan att kolla butikssidan, för nu är det tredje gången den här veckan jag blir överraskad. Magiker på Steams startsida, verkar vettigt. Retropixelgrafik i spelets startmeny, stats i en sidomeny när spelet startar, okej, det här är helt uppenbart en...

...breakoutklon? Man har lite eldbollar och vindmagi som kastas med musknapparna, och det går runt monster som också ska slås bort precis som de sedvanliga brickorna, men annars är det breakout. Kompetent gjort men det är inte riktigt min genre.

 

[Hellzon]

Ikväll blev det Poker Night at the Inventory. Det är Texas Hold'em, fast mot Max (från Sam & Max), Strong Bad (från Homestar Runner), Heavy (från Team Fortress) och Tycho (från Penny Arcade). De har lite kul repliker men de börjar upprepa sig rätt fort och sen är det liksom bara poker med achievements. 85 på krankskalan.

 

[Hellzon]

Luftrausers är ett bullet hell-shmup. Du har ett flygplan som skjuts upp ur en ubåt och skjuter på horder av flygplan, jetplan, bombplan, missiler, båtar och fan och hans moster. Får du tillräckligt mycket poäng levlar du och går framåt i storyn och får modifiera ditt flygplan med fetare motor, laserkanon eller ett plan som håller för att ramma fienden.

Grafiken är stilren med typ fyra färger och inget lull på skärmen som inte är du, fienden eller era skott. Det är inte min genre och jag gitte inte spela en hel timme men det är kompetent gjort och jag sätter en 85:a på krankskalan.

Är det en dealbreaker så flyger man ju definitivt för... öh... Tyskland i ett krig under första halvan av 1900-talet.

Har jag nu nämnt Luftrausers så kan jag ju nämna att jag spelade Gridrunner Revolution för några dagar sedan. Det är ett bullet hell-shmup med mycket mer lull på skärmen. Jag gitte inte spela det heller en hel timme utan sorterade undan det i mappen motsvarande 80 på krankskalan.

Dagon är en vandringssimulator. Fast inte ens det för man vandrar inte. Man klickar sig fram genom bilder medan någon läser upp Lovecrafts Dagon. Ibland kan man hitta Elder Signs som ger bakgrundshistoria om Lovecraft. Det var ju trevligt men kort.

Spelet i sig är gratis och så kan man köpa DLC, det jag fick i en bundle var egentligen Dagon - The Eldritch Box, som bara lägger till Dagon som e-bok, ljudbok, bakgrundsbilder och berättelsen "Fishhead".

Betyg blir väl svårt att sätta, det var inte mycket till spel.

Company of Heroes 2 ser hyfsat modernt ut men det är visst från 2013. Det är RTS med "realistiska" supply points och grejer. Det finns multiplayer, men singleplayer är antingen Sovjet eller allierade under andra världskriget, och sovjetkampanjens tjat om att man ska kämpa mot fascisterna tar... lite annorlunda i dessa tider än spelskaparna tänkt sig. Även fast det naturligtvis är Nazityskland man strider mot.

Nåväl, det är plottrigt som bara den. Jag vill hela tider zooma ut liiiite mer än spelet låter mig göra för att få översikt, och olika områden i Stalingrad och ryska landsbygden är fasligt lika så jag kommer bort på kartan. Jag har spelat ettan för urminnes tider sen och minns det inte som att det var så här rörigt. Jag ger det 85 på krankskalan för jag vill ändå fortsätta spela nån gång i framtiden.

 

[Hellzon]

Jag har lite flow och det är helg, så jag har kört Faerie Solitaire Remastered. Tydligen fastnade jag några timmar i det. Det är patiens, det ligger ett baskort och så ska man ta kort från bordet som är ett steg högre eller lägre tills det inte går längre, då får man dra ett nytt baskort och fortsätta. Och eftersom det heter Faerie Solitaire kommer man att hitta ägg som man ska kläcka små husdjur ur. O så gulligt. Det är förstås bara med för att man ska vilja spela det här i många timmar för att grinda fram alla husdjur.

I slutänden är det en patiens med twistar. 85 på krankskalan.

I The Lord of the Rings: War in the North spelar man antingen en utbygdsjägare, en dvärgkrigare eller en alvmagiker. Aragorn sitter på Stegrande Ponnyn och väntar på Frodo & co, och mörkrets krafter håller på med nåt jävelskap norr om Bri. Våra hjältar blir ivägskickade för att reda ut det och dra åt sig uppmärksamheten så att inte Frodo och gänget får mer problem än nödvändigt.

CRPG alltså, inte strategispel som jag trodde. Man väljer en av de här perifera hjältarna, och sen hänger de andra två med som NPC:er, eller som andra spelare i multiplayer. Pluspoäng för att man kan byta gubbe mellan banorna. Minuspoäng för att det är ett sånt där spel där "normala" fiender tar femtielva smällar för att dö. Pluspoäng för att det ser hysteriskt roligt ut när utbygdsjägaren har satt tjugo pilar i samma stackars orch.

Jag gav det 90 på krankskalan för jag vill ändå fortsätta nån gång. Fast det är lååångt.

Not the Robots är ett udda spel där man är en robot som smyger runt i kontorslandskap och äter "mat". Problemet är robotens mat är möbler, och de vill man gömma sig bakom för att undvika laserstrålar och dödsrobotar. Kul koncept men jag nappar inte, kan vara så att jag inte har tålamod med smygaspel. 85 på krankskalan.

 

[krank]

Jag har spelat lite över en timme av Bastion.

Fint ritad grafik, men ganska många tekniska problem jag fick krångla för att få bort, som gjorde det fina svårt att riktigt uppskatta. Jag fick t.ex. aktivera vsync i Nvidia-kontrollpanelen eftersom grejen i spelet inte gjorde något. Noll stöd för 4k-skärmar och så är spelet ett av de där där man manuellt måste säga åt Windows att inte hålla på och försöka DPI-skala om självt.

Gameplay är helt okej actionrpg-aktigt, med uppgraderingar och så. Jag lockades inte av storyn eller egwntligen av estetiken. Berättarrösten var mysig, men det räcker ju inte för att hålla uppe intresset för ett helt spel.

Så… låg sannolikhet att jag återkommer. Helt OK spel dock.

BETYG: 85+

 

[Hellzon]

När jag nu har råspammat den här tråden redan så...

Sen har jag spelat Carrier Command: Gaea Mission och det är fan inte bra. Ta gamla Carrier Command från 1988 (holy shit), lägg till otroligt mycket snyggare öar (inte så svårt) och något bättre UI (det gamla UI:t var ju fantastiskt för sin tid). Behåll AI:n så att amfibietanksen inte klarar att navigera på öarna, släng in fucking FPS-banor av någon anledning. Ja, i "Campaign mode" går man ur fordonen ibland och idkar ett fullständigt meningslös FPS där man har ett vapen, läker automatiskt så fort ingen skjuter på en och "banorna" är diken som man inte kan lämna. Mina dammråttor kunde klarat de delarna.

Jag ska ge "Strategy Mode" en chans - är även det precis som det gamla spelet får man invadera öar på egen hand istället för att lotsas runt - men är det lika frustrerande lär jag arkivera det här.

Så skrev jag år 2015. Vecka 36 år 2022 gav jag "Strategy Mode" i Carrier Command: Gaea Mission en chans. Ja, och det är ju ett lyft från den ganska menlösa kampanjen. Det är nämligen precis som gamla Carrier Command - det finns en arkipelag, du och fienden har en ö var eller hälften var (eller allt däremellan, går att ställa in) och ett varsitt hyperteknologiskt hangarfartyg med amfibietanks och svävare. Slutmålet är att ta över alla öar och/eller spöa upp fiendens hangarfartyg (går också att ställa in).

Det slår mig hur lite som är ändrat sedan det 34 år gamla orginalet. Nytt är att man samlar teknologi när man ockuperar nya öar, annars gäller det att ta över öar tills det blir en final showdown med fiendens hangarfartyg. Och fienden är som vanligt i datorspel snabbare på att ta över öar och har ett försprång i eldkraft. Jag behöver blir bättre på att synka mina fyra amfibietanks och drönare innan jag vinner det här känner jag.

Enkelt men fortfarande charmigt, som orginalet. 90 på krankskalan.

 

[Max Raven]

Spelade ett par timmar Tyrant's Blessing

Vilket är en Into the Breach-klon. Nekromantiker kommer till fantasy-land och gör invånare odödliga (läs det finstilta) och prinsessan med några hjältar försöker stoppa tyrannen.

Det är inte fruktansvärt originellt. I princip alla fiender är odöda, och även om jag gillar skelett så är designen lite enformig - skelett i rustning + vapen. Spelformatet är väldigt likt Into the Breach men inte lika polerat. Musiken låter som en sämre variant av Into the Breach:s. Det finns en mekanik där man lämnar spöken efter sig när man rör sig som fortfarande kan ta skada (av orsaker) och sätt att kompensera för det, men det är inte helt tydligt alltid. Terräng kan ge fördelar men hints visar inte alltid hur och det är inte alltid intuitivt. Och sköldar verkar som att de ska ta all skada från en träff (det är så jag läser dem) men flera gånger har fiender dödat en sköldad hjälte med sköld - möjligen en bugg i det här fallet. Ingen hjälte får dö innan bosstriden, som jag inte nådde på tre timmar - och det var tre timmar med samma sorts fiender och fiendedesign.

Har man helt spelat sönder Into the Breach och älskar fantasy över allt annat kan det här vara värt det, men det är väldigt opolerat.