Jag håller hårt på att platsbeskrivningar ska ta längre tid än att spela ut en strid. Långa, stämningsfulla beskrivningar är asbra! Det är en stor del av hela nöjet för mig. Jag ser ju inte bilder i huvudet, så om du bara säger "ett typiskt värdshus" så kanske andra får 3D-bio i skallen, men jag hör bara tre oinspirerande ord. Mer beskrivningar, längre beskrivningar! Och ja, det kräver såklart att den som beskriver är bra på det. Så bli bra på det! Jobba, öva! Jag avskyr argumentet "Men det kräver ju att man är duktig, så det är inte bra". Jag vill att rollspel ska vara utmanande och utvecklande. Nybörjarvänliga spel är bra, men de är till för nybörjare. Jag vill spela svåra spel.
Högläsningstexter är ju dock inte så svåra. Lite inlevelse och konstpauser och så behövs såklart, men det är inte så svårt att bli hyfsad på. Jag rådiggar höglösningstexter i rollspel. Tycker att de är balla. Man kan ha att en spelare läser upp den, eller att man skickar runt den och alla läser en bit var, för att aktivera fler runt bordet.
Dock bryter de ganska automatiskt av spelet, så de passar bäst i avbrott. I Montsegur 1244 har man högläsning mellan kapitlen. Det funkar skitbra. I många DYD-scenarion är det högläsning i början av scenariot. Också skitbra. Dock har jag dåligt med erfarenhet när det gäller högläsning av platsbeskrivningar. I Se & göra i Aliatra har jag det, men det är mer instruktioner än stämningsfulla texter. I övrigt var det länge sedan jag spelade ett spel där man hade förberedda platser som beskrivs i en text. Men jag kan absolut tänka mig att högläsningstexter funkar bra där, för det blir ju ändå ett avbrott när man kommer till en ny plats. Framförallt om det sker på en högre nivå, tänker jag, som när man anländer till en ny stad, eller liknande.
Men ja, långa platsbeskrivningar och högläsningstexter är bägge saker som är asballa. Mer av det!