Jag ser det egentligen som tre stadier:
Jag har nog ambitionen att
läsa alla spel jag köper. Inte de fysiska mojängerna i hyllan, de är mer prydnad eller kanske konstverk. Jag tycker om att kunna bläddra lite lött i en fysisk bok ibland och kolla på bilderna och layouten. Men jag läser nästan uteslutande i elektroniskt format. Böcker är tunga och otympliga.
Däremot har jag absolut inte ambitionen att
spela alla spel jag köper. Jag vill ju läsa dem för att lära mig – skaffa en bredare allmänbildning, hitta saker jag vill låna till mina egna skapelser. Jag vet ju att typ alla spel har för krångliga regelsystem för mig, och av det fåtal som inte har det är de flesta något slags indie-grejs som rent spelstilsmässigt inte lockar mig. Men jag gillar att veta saker om många spel, och det är inspirerande att de hur andra löst saker.
Det finns ett mycket litet antal spel jag äger, som jag tror att jag kanske spelar eller spelleder någon gång, och som jag inte skrivit själv. Spela ligger närmare att spelleda, om nån skulle erbjuda sig. Men för det behöver jag ju varken äga eller läsa spelen, generellt.